Till min upphovsmakerska <3
är vad som skiljer oss åt
För vi har breddat spektrat
målat nya linjer, till himmelrikets konturer
satt nya stjärnor på valvet, när vi lekt med okunskap
Genom all turbulens, från tid till verklighet
står vi bredvid varandra, hand i hand, i mitten av orkanens öga
I mitten av den orkan, som vi skapt tillsammans.
Ojj vad mycket!
Dagen har varit underbar, och konstig.
händelserik och innehålssttinn.
dagen inleddes på ett otroligt fint sätt. Funderar på att utveckla.
ja, nej, jag skall berätta.
Vaknade vid 03.30 av att min donna fick försig att borsta tänderna (sleep walking?)
Så jag hoppade glatt in, och mös av den uppvärmda platsen av min donna.
Sedan snodde jag hennes kudde också. Stor, plufsig och dunig. Poofy. Mm.
Detta hade varit ett utomordentligt scenario om det inte hade varit så av att
jag är en människa som drivs utav vanor.
på tal om det, så gjorde jag ett personlighets test, som sade att jag var ett vanedjur. Mm.
I alla fall. Så kom Puck tillbaka, och suckade mildt och gulligt åt min fåniga placering.
OCH jag är ett vanedjur.
Så jag somnade inte om, med fel kudde eller på fel plats.
MEN jag somnade.
OCH jag vaknade, med tom mage.
Så jag gick och åt. En stadig gröt frukost. Om frukosten kan återspeglas i ens personlighet. Då är jag tråkig.
Gröt med mjölk. Havregrynsgröt. bara namnet ger mig grå hudfärg. :)
Hur som haver, skolan börjar snart, så jag gick till rummet igen.
Där låg Puck. Nästan naken, iförd underkläder och en vacker kropp.
Så jag var tvungen att pussa lite på'na. Det gjorde jag. En stund, så jag blev försenad.
OCH lektion, sade farväl till Jörgen. Jobbigt.
Så lektionen avslutades. Vi berättade om våra drömmar och tankar inför Hösten och sommaren.
Isak blev gråtmild. Jag kommer verkligen gråta som ett djur på avsutningen på Fredag.
Och så städning. Per-Åke kom och lämnade lite lådor.
så åkte vi till perry, lämnade, och åkte tilbaka.
Nu är det klart. Färdigt städat.
Skolan fick besök idag. Av en man, med två pojkar.
Mannen var runt 40-50, alkoholist. han var sönderbränd i ansiktet,
stank sprit, och vacklade. Han saknade någonting, som skrämde mig.
han gjorde mig rädd, och på alerten. Jag var aggresivt tillbakalutad när jag pratade
med honom. Han frågade om ditten och datten, men han var hotfull.
Otrevligt, han följde efter mig, det gillade inte jag.
men, han hade två pojkar med sig. En som var runt, 5-6år gammal.
Det skrämde mig. Är på vakt i natt om det händer någor.
Otrevligt.
Nu skall det penetreras och gullas med min älskade kvinna.
Älskar dig Puck,
Saknar dig mamma... Mm.
[Senti, men total]
Sade precis farväl till min lärare Jörgen,
den bästa av alla lärare jag har haft, någonsin.
Det var sorgligt.
Tog kort på skolan igår, på alla ställen jag kommer sakna.
På bänkarna utanför entreen, på det stora trädet vid vändplatsen.
På Slottet. Ghaaa. *snyft*
Men, i mitten av allt snyftandes, så mår jag så bra.
Har nog aldrig haft det så här bra.
Jag är vansinnigt kär, mitt hjärta slår på högvarv.
Tror det kommer sluta slå av rent slitage snart. Men det är underbart.
jag älskar verkligen dig, Puck.
Och sommaren, Per-Åke. Det kommer bli så fint.
Allting kommer bli bra. Allting.
Men jag kommer alltid sakna, Wendelsberg.
Nuffin' but love
Livet är precis som det skall.
Bättre faktiskt, ni får en snabbversion nu.
Är inte på skrivhumör, är mer på chillish med Puckish humör,
och hon ligger just nu på mitt rum, naken, läsandes Historia böcker.
underbar combo. Både mus, mys och hjärna.
Killer deal!
Det är så här. Att dagarna sedan Lördags, har gått i eufori.
I lördags fäldes tårarna som min och Pucks eviga framtid kommer att
målas med. Det var så vackert. "Så är vi ett par nu...?"
- ja, jag tror det...!
- Puck... har jag chans på dig?
- Ja.
Och tårar. Grät i allt som kändes ett år, eller en sekund .Vackert som fan, och ett underbart
sätt att inleda en historia på. Med tårar av lycka. <3
Sämre kan man ha det.
Dagarna innan, som jag inte har bloggat, har bla. spenderats med Per-Åke, åkandes bil.
Underbart, cruisade genom Sweden med kyckling och Hip-hop :D
Det var fint..
Och Puck, min helhet i en krossad värld.
Jag är helt såld på dig.
Att förenas i samförstånd om en evig framtid, frammanar en speciell känsla,
som gav mig tårar, som ger mig trygghet, som ger... Allt, man vill ha..
Lycka. Och sommaren, kommer, snart. Skall bli smärtsamt att lämna mitt plugg,
mitt Älskade Wendelsberg, mina vänner. Men inflytten till Per-Åke får såren att läka,
innan dom har slitits upp..
futurum.. :)
The Never Ending Story
Vi drömmer, tillsammans om en framtid utan namn
Min kvinna, min donna, en dag blir jag din man
För vi har alla pusselbitar, alla spikar, nitar, plankor, skissar och ritar-
För vår framtid är en blue-print av himmelriket
Jag skall döda bitterheten, vandra över levande för att nå dom föruttnade liken
Vi skall rensa garderoben på skelett och damm, ångest och tårar
Svårt ibland, lätt minsan, baby vi skall skapa genier av dårar,
Jag vet att du vet, att vi hade det som krävdes
Intentionen vad att ge dig syre, tills du skrattar dig hög
Men ställningen rasade, jag hörde hur du kvävdes
Och nu står vi här, på Ground Zero, med storslagna drömmar
Beställning på virket, jag vet och jag ser när det ömmar
Tilliten, ekonomin ligger ibland på plus minus noll
Oförstående, jag skrattar och fumlar, helt utan koll
Men skratten slutade eka, när jag lovade dig ömheten återigen
Jag vattenfyllde ekan, och jag dränkte dom frön vi sådde, min vän
Jag står här nu, men löften om odödlighet i min högra hand
En ring av tillit, och löften, ge mig tron, och jag förblir din man
Scrat
Dagens SCRAT
Blekt Anus?
Hittade en sida på internet, som en komiker eller en cynisk människa har skrivit.
Ett utdrag ur hans tankar kring "Analk blekning". Hysteriskt Roligt.
"OK, so after your lip augmentation and collagen injections and tummy tuck and birthmark removal and laser spider vein treatment and electrolysis and dermabrasion and citrus fruit peel and boob job and Botox therapy and laser skin resurfacing and labial rejuvenation and armpit waxing and that radically overhauled facelift, you still feel like something?s not right, don?t you?
It?s your asshole, you stupid asshole.
After your asshole is bleached, will you FINALLY feel good about yourself? Will your new miracle anus that twinkles like a star be the trick that leads you down a pathway of self-esteem and stable relationships?
Historically, the asshole has perhaps been the most cosmetically neglected area on the human body. And yet, as we grow more and more naked as a culture, as the ass increasingly becomes a sex organ, and as our friends in the sex-positive community teach us to become more anal-accepting, discerning individuals frown upon brownish bungholes. How could you possibly live with a stained starfish? A darkened anal nimbus would only bring shame upon its owner. No one likes a ?brown-eyed girl? these days, if you catch what I?m tryin? to say.
Of course, one might rightly wonder who?s complaining about all these discolored anuses. With God as my witness, I can?t ever recall getting a good, cold look at THE PLACE WHERE SHIT COMES FROM on any another human being. I?ve only slammed two girls in the pooper, and I made sure that the lighting was dim or nonexistent on both occasions. Even nude and under surgical lights, it?s next to impossible to see someone?s anus unless they deliberately spread their cheeks and present it to you. And fuck knows what mine looks like?no one besides a physician has ever gotten a good, hard, well-lit look at my Most Private of Places.
Exactly WHO is staring so intently at your poop chute, people, that you?ve become so self-conscious about it? Anal cosmetic enhancement might be understandable for the narcissistic porn star or erotic dancer?or maybe even receptive gay men who insist on having sex under Klieg lights and want to make their lovers? boners just a wee bit harder?but is anal bleaching a procedure of any use to society at-large?
There persist rumors that perky white-chick semi-actresses Courtney Cox, Lara Flynn Boyle, and Katie Holmes have undergone the procedure. These allegations may be the stuff of false innuendo and malicious Internet scuttlebutt. For a long time (all right, maybe about three weeks), many people presumed that anal bleaching itself was nothing more than an amusing urban legend. However, there exist at least three beauty salons that perform the procedure?Pink Cheeks in Sherman Oaks, CA (employing their own ?Pink Cheeks Amazing Anal Cream?), a place called TRIM in Chicago, and Bees? Knees way on down in Sydney, Australia.
Typically, the process involves smearing a cream containing approximately 2% hydroquinone around the patient?s anal rim, which may have become initially discolored from factors such as natural pigmentation and/or lifelong staining from doo-doo and dyes contained in processed foods. Before someone got the bright idea to apply it on THE ASS, hydroquinone had historically been used in skin-lightening products used by the more self-loathing members in the black community. Hydroquinone is illegal in several countries but not the US. Although the World Health Organization claims that there is ?inadequate evidence? that hydroquinone is toxic, others have linked it to ?skin cancer, liver damage, kidney damage, [and] poisoning,? as well as leukemia and thyroid disorders. It has also been shown to cause mutations in developing animal fetuses. Merely knowing that the chemical has been used to process photos and manufacture rubber might scare away those whose concern for their health outweighs their anal vanity.
Applied improperly or in excess, the cream may also make your ass burn more than the most flagrant burrito. The female author of a webpage designed to ?keep your asshole from getting burned to a crisp? claims that a friend became fecally incontinent after a botched anal-bleaching procedure and ultimately had to undergo laparoscopic colorectal surgery.
So where does it end? The final frontier is, of course, the internal organs. The day is nigh when the ultra-vain will elect to have colon straightening, liver smoothing, esophagus sculpting, and pancreas whitening. I do not doubt that people will one day undergo surgery or take medication to ensure that even their bowel movements are more attractive."
[Tillfreds]
En fin dag.
Vaknade i dag med, tur är nog det, eftersom jag vaknade med en liten Pucksiliten bredvid mig.
Vridandes, gnidandes och sovandes. En fin trilogi i stadier.
Och så skola. Vaknade i tid idag, det är ytterst ovanligt. men det gjorde jag, och så åt jag frukost.
Det är ännu mera ovanligt. Fint!
Och så har jag haft Svenska, med skolans mansjouvenist; K-G.
Jag har haft redovisning om Julius Vern, mannen som blandannat skrev En världsomsegling under havet. Intressant att jag inte vet hur man stavar hans namn. Jag har nog lärt mig mycket. Right.
Och så. Puck, denne sammetskrona i envärld av kaktusar.
En underbar natt, min donna. Samtal som hålls i tystnad är dom absolut tyngsta, och viktigaste.
Det är intressant vad som kan presteras under extrem trötthet. Kan man tycka. ;)
Och så morgondagen.
Bullfesten i morgon, och jag skall spela trummor i en orkester, som jag inte får nämna vid namn.
Så Jag gör inte det. så det så.
Puckseliten skall ha kalas i morgon, hade varit fint att gå,
men jag har varken tiden, eller ekonomin för varken ditåkning eller utgång.
och då händer det så mycket i morgon.
Puck, du är alltid prioritet nummer ett, men jag har lovat.
Det kommer gå så bra i morgon.
Och Eliin.
Min vän, min tvilling. Vackrast hållning
Skönt att ha fått kontakten med dig igen. Har saknat att snacka med dig, om
livet och om tankar kring annat. Älskar dig vettu.Mycket.
Dags för en fika snart, och snack, djupa samtal om det allmäna tillståndet av
hypokondri som florerar som tandvärk i samhället. Mm.
Och Per-Åke.
Sommaren kommer bli så jävla bra.
Ser verklgen fram emot vardagar med dig i sommar.
Åka bil, snacka skit och grilla på balkongen med öl och engelsk Cider.
Mm.
Vänskap.
Tack alla människor som förgyller min vardag, som gör den värd att leva,
som gör att man gärna vaknar på mornarna. Älskar er.
/ Eran poet;
Isak Bergenheim
[The Rythm's back]
Här är den. *blank space, filled with air*
Dagen, har trots sin bittra inledning varit otrligt bra.
Dagen inleddes med att min telefon ringde. Det var Petter, en kamrat från skolan, en vacker sådan, som ringde och frågade om jag hade en viss Rebecca sovandes bredvid mig. Jag nickade instämmande, vilket han inte hörde.
Så jag sade att det var fallet, och han replikerade häftigt, men vänligt att hon skulle vara i skolan nu.
"Jaha" tänkte jag och väckte henne.
Det visade sig, att hon och resten av elevkåren satt inför den årliga granskningen, och dom väntade på henne.
Roligt, 200pers som väntar på Rebecca. haha
Efter det, som höll på i 30min, så var dagen slut.
Jag firade med en kexchocklad och sömn. Vaknade vid 1250, drg på mig mina paltor,
och gick ut för att lapa sol. Och vips. 12:58: Enligt planerat kom en blåbil med människa i, och hämtade mig.
Det var Per-Åke, och vi satte genast av mot stora staden Mölnlycke.
Besök på banken. Vänta, kontoutdrag för tremånader, och Visa kort. Fint. Det var en väldigt trevlig dam som arbetade just idag.
Jag bad om ett VISA kort, MEN, det krävdes att man hade en minimum inkomst på 110 tusen per år.
Det har inte jag, men jag fick det ändå, eftersom jag var trevlig. (Kanske för att Per-Åke stod och såg hotfull ut. men vad vet jag?)
Och så vidare, vidare till Sociala, vänta, inget svar. Natalja som jag skulle träffa, beslöt sig för att undvika sin arbetsplats idag. Så mötet fick bli av senare.
Tillbaka till skolan, äta lite till.
gå til rummet, lysna på musik, och så slår det mig. "snart konsert" jag måste lira lite trummor.
Ensam är bäste dräng, och det var den bästa trum sessioren på länge. Underbart, flyt, takt och rätt, bara jävligt rätt.
Och nu kommer snart Puck.
Mysigt, otroligt mysigt. Puck, Puck, Puck, Puck. Puuuuuuck. Yes.
Och på Fredag kommer det,
Jag skall ha det, mina damer och herrar.
På fredag!
And there you have it.
[För vit]
Jag har fått svar, från SVT angående rollen som Kim.
Jag hade för svenskt utseende.
Kanske dom skulle ha tänkt på innan dom castade mig?
Otrolig besvikelse, men (alltid detta jävla men) dom vill ha mig i serien, i bi-roller.
Det är bra, det är en fot in in the buissnisss...
fan också. Det är två tunga samtal på en dag.
Fan.
Lady P, come over here, right now.
I need you. :'(
[Vi tar emot nu]
En av väntetiderna har kortats ner och tagits emot.
Nu vilar inte längre, bördan av ovissheten kring Fröken Karma,
utan precis som namnet antyder, så kan detr gå åt helvete.
MEN, det kan också gå bra. Och det har det gjort, ty, vi har gemensamt
kommit fram till att livet gör sig bäst på vänskaps avstånd.
Det käns bra, och faktiskt, så ÄR det bra.
Och nu har jag slutat för dagen. Det är fint det med.
Så det så. Hej på er! :)
Rigida Älgar
idag har jag fått besök i min kropp. En annan form av gnagare har krashat i mitt öga.
Jag tror att det är en väldigt liten Älg.
Normalt sätt är jag en vänlig människa, och jag upskattar besök från vår natur,
men det är svårt att välkomna en så stor gnagare, även om den har varit vänlig nog att trimma sin horn,
innan besöket. Det hade nog varit smärtsamt, att få en tolv taggare i ögat.
Om jag hade en älg i ögat, skulle denne kallas Ravioli, eftersom jag känner ett obeskrivligt hat gentemot den sorten av mat. Återigen vill jag poängtera att jag är en ytterst tolerant människa, som i sin renaste natur är något av en pascifist. en filantrop, utan ånger gentemot världen den befinner sig i.
Jag är på bra humör idag. Det kanske märks, eftersom det hat som spirar kretsar kring älgar, och det gör det på ett yterst timidartat sätt. Ja. Nu har jag desseutom poesi om en liten stund. tretton minuter, på det hinner jag antagligen avsluta inlägget. Mm.
Ja, jag har någonting annat att förtälja innan jag beger mig ut på nya äventyr?
Gårdags natten utspelade sig allt enligt dom regler och lagar som rigida kvinnor en gång bestämt.
Men ligga fick man, och det tycker vi nog alla är en lättnad. En frustrerad Isak är ingenting man skulle önska sin värsta fiende. Eller kanske. Ja, det hade man nog, om man fördjupar sig lite i agget man känner gentemot den personen man önskar irritation hos.
Ja, nej, ha en bra dag, mina vänner. Om SVT skulle höra av sig, så hälsa att jag är tacksam för svar. Mm.
Älskar en del av er, resten tycker jag bara om.
*vinkar*
Hej då!
// eran, just idag:
Isak Bergenheim
And thyne world, shalleth crumble
Jag känner för Scrat. Vi är en, han och jag.
♥
In Progress...
Har precis börjat läsa en bok om kropspråk. Sjukt intressant.
Skall utföra tester, på mina ofrivillia och ovetande skolkamrater nu.. hmmm.
Updatering om framgång utlovas, ty aftonen är ung.. Of to supper!
Right On
[Exstingiushed, inner fires]
Paniken, -värmen- sprider sig med panikartad hastighet,
kommer någon att undgå flammornas obarmhärtiga tunga?
Med beslutsamhet, letar sig lågorna mot sitt mål -utan att blinka- hittar dom dit dom skall.
Vart annars vore min kropp som eldfarligast?
Utan att förstå, bränner doften hål i mina bihålor-
Röken ringlar sig förbi, all vett, all sans, får mina ögon att rinna
Inte av smärta, det rinner för dom har blivit träffade
- av den målsökande värme, av den ofelbara säkerheten, som bara du kan ge,
Jag lekte med eld som barn, men aldrig på det här sättet.
Det fins ingen brandkår, för själar i brand
Ingen polis, för emotionell mordbrand.
Men, det spelar ingen roll-
Lågorna du skapat, är odödliga.
[Sexdebuten]
Ja, ibland så skiter man i saker. Det kan man göra om man har en sjusärdelesbra anledning.
Det har jag. Jag har glömt eller inte haft motivationen, hur som haver, så är livet eminent.
Ja, jag vågar till och med säga, Underbart!
Så varför är livet så som det skall vara? Jo, för jag mår bra. Är rätt mätt, har precis fått ligga, och det var inte med vem som helst. Nämligen... *trumvirvel*
Och kom på ideen att skriva ner det i bloggen varje gång jag får ligga,så att stalkers kan få sitt tillmättaställt (är det ett ord?)!
Jaha. Så livet är altså bra. Mm..
Jag har spenderat gårdagsaftonen med Per-Åke, god mat, lite Cider och mitt 360 <3
En fin afton. Somnade vid 03.30. Fint det med. Vaknade 05.30. inte lika roligt.
Och Puck kom idag. Det är finare än finast. Så det så. Hej på er, nu skall det.. *host* ja! Ni förstår!
Ps.
Lite ris till allmogen!
Jag hade 88 läsningar häromdagen, och 4 kommentarer. ÄR DET STIL?! kommentera mera, detta är mitt liv jag fläcker ut för er.
Gillar er ändå.. Mm. <3
Ds.
Karma del 2?
och då kommer tankarna
Ensidiga samtal färgar och ärgar
Jag sitter, och väntar
en livstid i ett väntrum för krossade
Uppropen sker i tystnad
Utebliven undersökning, dova suckar från rummen intill
Bakgrundsmusiken, grus som faller mot stengolv
Sammetsröda och inbjudande väggar, skimrande ljus
Bänkar av stål, tvätta av, klinskt rena
Görs alla operationer här..?
Min kö-lapp är blank
... Är det min tur nu?
...
Jag väntar. Jag tror aldrig att jag har väntat innan. Inte alls, eller på någonting.
Och nu är det flera saker jag väntar på. Jag hatar det.
Först och mest SVT. Det är som hela världen har sats på paus inför deras beslut om
rollbesättning. Det är inte hela världen, men det kommer påverka min värld i ett år om jag får rollen.
Och jag väntar? Inte likt mig. Men jag har heller inget val.
Har sovit hela dagen. Ätit och sovit. Är fortfarande wasted. Kanske behöver min sömn?
Mm..
Och resten. Ja, väntans tider. Hatar att vänta.
I all frånvaro lyser saker med rätt färger, men när fokuset sänks, och skärpan blir klar,
då står ambivalensen och sliter mig i huvudet. What to do?
Jävlar.
Och ont i magen får man av allt väntande.
Och drömmen:
What's new?
Ursäkta mig, för mitt fantastiska försummande av era blida ögon.
Mitt liv är ett hektiskt sådant, och min tid är allt för dyrbar för att
slösas på tomma inlägg i min Blogg. Bättring utlovas, då mitt liv
i fortsättningen kommer vara mer innehållsrikt!
Så vad är det, som har ockuperat mitt sinne eller min tid, det senaste?
Ja, det första är antagligen egocentrism. Min tid, är min egen att begagna,
så mina timmar går åt, allt enligt mina egna perverterade anspelningar.
Jag provfilmade (vilket den ack så insatta redan vet), för SVT i igår.
Filmningen gick otroligt bra, och jag lämnade lokalen som hystes av SVT
med ett leende på mina läppar, med en kvinna under min arm, och med
ett sjusärdelles tillfredställt kropspråk! Om ni är lekmän inför livet som skåde-
spelare, så kan jag informera om att man aldrig får veta på plats om man har fått
en roll.
Så dom skulle höra av sig. Tidigast på Måndag, senast... .. Lite senare. Altså.
det gick jättebra. Min roll som Kim, förflöt enligt planerat, tack vare Micke (Pigeon)
för hans oumbärliga hjälp under karaktärsutvecklingen. Jag fick provfilma mot
två eller tre flickor/ kvinnor (kommer inte ihåg), och det kändes bra.
Så dom hör av sig.
Och så har jag tappat min mobil. Det är INTE roligt, till alla som skrattar burdust åt
min olycka: Fuck of! Hoppas ingen kände sig träffad. Och så vidare.
Nu skall jag promenera vidare längst livets krokiga vägar. Lycka och välgång åt alla som
hoppas för min framgång inom den eventuella rollen som adolesensboxare.
Ibland eran, ibland inte:
Isak Bergenheim
kontaktlöshetistoradrag
Jag har tappat min mobil, och är nu tröstlöst oemottaglig ett tag framöver.
Smärta. Men jag ha alltid mailen. Ni som behöver den, har den. Frid.
ps.
Provfilmningen gick gallant!
Bakfull med pondus
min kavaljerinna var tokvacker i sitt embalage, och alla var så vackra. Det var underbart.
Och jag var snyggaste. Det är sant! Även en blind höna kan hitta en döende kyckling.
beslöt mig för att raka håret igår, så det gjorde jag. ½mm och rätt blont. Hårbottnen är ju vit. Det passade min bruna nuna bra.
Fick låna kostym för sjukligt mycket pengar, och var bara snygg. Det var fint.
Efter maten (Tre rätters), gick jag och mina vänner, Rebecca, Erika, Marie, David, martin och Magnus ut och drack öl. Stage Door. massvis med pilsner, drinkar och shottar.
När kvällen närmade sig så gick vi till David. David med sin Marie, och jag med Rebecca. och jag var snörfull. Roligt.
När vi kom fram, så tränade vi lite, jag och David, sedan så gick man och lade sig. Jag sov mellan en bäddmadrass och golvet. Altså 50-50..
Efter exakt 2minuter rang veckarklockan, och morgonen startade. hetsigt hetsigt. Jag var inte bakfull, utan fortfarande full. Det var fint det med. Mycket fint idag.
När vi skulle gå på spårvagnen, uptäckte jag att mitt kontokort saknades. Och mina spårvagnshundrakortmedlitepengarkvar. men resten var kvar i min plånbok. Kvar låg 120kr, och ett medlemskort för Game.
Udda.
Så dagen fortgick.
Gick på lektioner, kollade på film, och lade mig för att vila. Och mitt under denna väbehövliga vila, så ringde det i telefonen!
"okänt nummer. Är det värt att svara" Det var det. Det var nämligen SVT som ringde angående Andra Avenyn.
Dom har redan rollsatt, men dom ville att jag skulle komma på Provfilmning igen (eftersom jag helt sonika missade den förra och avgörande castingen). Livet är fucking great!
GHAAAAAA!!!
[Hope comes in pairs]
Lyckan är total. Telefoner kan visa mer än vad man först kan tro.
[Jag kvävs utan intentioner]
Det är bara, en trötthet som har lagt sig, över mig, över min själ.
Känner en mild apati inför saker. Behöver städa, behöver, behöver, behöver.
Placebo effekt? Möjligt. Min kropp har sagt ifrån ordentligt.
Undrar på vad. Har ont i benet, så att jag helst sitter still, nacken har fuckat loss ordentligt, och magen är inte på rätt sida av livet.
Och jag vill må bra. Och ha Puck här. Nu. Mm. Jag vill inte sluta röka. Jag gillar att röka. Jag har pengar.
So whats up?
Åker till Farmor och Farfar snart. Kanske idag. Eller imorgon. Vet inte hur motiverad jag är till att hjälap till, men farmor gör sitt bästa, så jag får göra det samma.
My mind's killing me, im painting pictures without motives.
Perfekta bilder för snea ramar. Eller perfekta motiv, utan fäger. Vitakulörer på vitt papper?
Jag var en munk i mitt förra liv. On the edge of the world.
By Puck
[Dagens Updatering]
Vaknade i morse, av att Pigeon sjöng någonting för att väcka mig.
Svårt att inte vakna på rätt sida när man har en norrlänning i överslafen.
När den obligatoriska morgoncigaretten var avklarad, ringde min syster. Elin.
Hon berättade att livet var fint, och att allting är som det skall. Hon har en ny "familj" som hon bor hos,
på eget bevåg. Hon verkar lycklig. Det är henne väl unt. Hon förtjänar det, efter all skit som har passerat hennes
ögon.
När samtalet avslutades kom Per-Åke och hämtade mig. Vi åkte till honom, åt, softade, snackade & jag kollade på
internet. Det är roligt. Snart kommer det ett nytt spel som jag skall ha i min ägo. Forza 2.
Ett bilspel, som är så snygt, och stort. Och varför verkar jag tro att någon bryr sig? :)
Här kommer en länk till det i alla fall. Eller en bild. I alla fall.
http://forzamotorsport.net/media/screenshots/pitpass44-5.htm
Och nu är Puck här. Var precis nere och skulle handla mat.
Glömde handla mat. Men vi fick köpt godis, tre filmer (Austin Powers trilogin), och frukost. Men ingen mat.
Och nu är Puck här. *pekar* Hon sitter här bredvid.
Lukta gott. Hon har handlat ett par fetingsnygga byxer, och ett par skor som är kungligt slicka. :)
Nu bär det av till rummet, för dusch. Och Ausit Powers maraton. Vem vet, kanske andra marton också?
Nej, usch. Snusk. Jag menar givetvis Dr Dre maraton. Lysna på alla skivor. Undertiden som man... Masserar händer.
Mycket punkter. Idag med.
Godnatt.
Eran, nu och i morgon:
Isak Fjalar Bergenheim
Skratten som aldrig tystnade
Alltid skrattat vid din sida, alltid alvarligt
vi kunde lé tillsammans, skratta ihop-
tillsammans, men ensamma, förstod mig nog
hur jag rös, när du log, hur jag led
när du utan förvarning tog allt som var vårt och dog
Tanken fans aldrig, inte ens när du skred-
till verket, med din outsagda plan
dina luddiga tankar, dina osammanhängade svar
Jag irriterades lite då, men jag har lärt mig att älska
dina tystnader som om du bar mina barn som min nästa
och nu är den outtalade planen splittrad
och allt som är kvar är ångest i min fristad-
I mitt läger, där du började bygga ditt bo
för att slå dig till ro, utan att jag förstod-
Ekade skratten ihåligt, av osäkerhet och rädsla
det oförstörbara var inte tåligt, det gick inte att bekräfta
innan det slutade rodna, det som skulle bli kärlek-
blev en förhårdnad, av oupbruten tillit, av slag och smek
jag lånade min tid, räknade sekunder, försov mig
en oåterkallelig gärning, glöm mig aldrig, men förlåt mig
Jag älskar dig, Puck
kommer alltid stå vid din sida
[Pierca min själ med ett blocklås]
Jag har begåvats med oändligheten, precis som livets tyngsta börda
Varken styrka eller kraft, ligger i min närhet, just nu
Mörkrött är färgen som målar sekunderna till blått, gör om en timme till en minut
Drömmandes, återigen, sittandes vid skissbordet
Med emotionalitet pumpandes som syra i blodet
Utan tankar, utan svar, utan kompass i livets vägren
"Sanningen" så stod det, vägen till storhet, skall jag klara det, eller är alt en hägring
Vad har jag att förlora, nu går min motor på tomgång
Med styrkan i ord, jag förstod att min sång, är långt i från lång-
Så spela mina accord med glimten i ögat
Enbart för att du kan, enbart för att, du har kraften att skapa och kraften att förstöra
Instabilt förflutet?
Vi har en sak vi gör på engelskan.
Vi tar med oss en låt, och så använder vi den som inspiration, och skriver.
Förra veckan hade jag en av Embees låtar- det gick sjukt bra.
Och idag, hade en klasskompis med en skiva av Joe Henry. Skivan hette Tiny Voices, och låten (nummer 4) kan ha varit en av dom starkaste jag har hört.
Någonting vaknade inom mig, och jag började skriva vad jag tänkte på.
Det blev såhär:
Hold my hand
While we remenisc
We have a history, and it might not be grand
But we are together, still, due to this
You might laugh, but I know what you fear
Your eyes cant lie, dont be afraid of the past that we share
As long as our union's complete
we will be untouchble
It's not a handicap, we can still compete
The race of life is not for the fainthearted
So hold my hand, while we get our machinery started
A light green light, reveals your shadows
I've never felt so complete, so safe
Once again, hold my hand, let us grow
Together, and reap what our parents sowed
They ment no harm, in what they did
So forgive them, they know not what they do
Open your eyes for them, you cant see trough closed eyelids
As long as you hold my hand, Im here with you
Så blev det. När låter var klar, kände jag hur en klump växte i magen på mig,
så jag gick ut från lektionen. Och grät. Det kändes hopplöst underbart att återigen stå
inför tårarnas gigantiska inverkar, utan att kämpa emot dess kraft.
I ensamhet satt jag, och det var underbart. Insikt.
oavsett hur mycket man än utvecklas, så kommer man aldrig ifrån sin historia.
Skönt.
Eder trogen: Isak Bergenheim
The rythm of my soul
bestämde mig i går för att slutföra dom målen jag satte upp för mig själv i början av året.
Hälften kommer bli en piss i mississippi, resterande kommer bli svårt.
En av delarna har redan skitit sig. Ingen matte iår, inget betyg i den skiten.
Annars går resten att avbocka. Skall börja med träningen idag :)
Och så har jag börjat mer seriöst med breakdance. Det är tvärkul.
Jag och Micke-Pigeon siktar på att träna minst 2ggr i veckan, för uppvisning på avslutningsfesten.
Det skall bli fett.
Och så har jag avsagt mig en del av min närhet. Det fungerar det med,
om man inte får ut det man behöver av en relation, så kan man lika gärna skita i det- Right?
Skulle sätta mig att studera nu, men det jag har skrivit verkar ha förtsörts. Det suger.
Det var inte mycket, MEN det var bra.
Ja, livet är med andra ord som man kan önska. Kärlek, vänskap, chilling och glidning. Allt enligt mina svårtolkade planeringar.
Och dagens fördjupning.
jag har funderat lite på vad det är som personifierar ett bra liv, och det jag kom fram till är enligt överskriften; Rytmen i livet.
Har du otakt i dina tankar, det du gör och det du tänker göra, så kommer det skita sig.
Om någon av er läsare spelar trummor, så kan ni se min något enkla liknelse;
om man tappar takten för ensekund, så är det sjuktsvårt att lägga in en snygg virvel på det hela.
Jag tror, att den perfekta rytmen finner man i sina drömmar. Drömmer du avslappnat, då skall du relaxa och slappa, drömmer du hetsiga drömmar, så skall du hålla ett tempo i ditt arbete.
Mitt tempo? Sakta. Det är precis så det skal lvara. En sak i taget. Mm.
Carpe Diem? Yes för fan!
Nu bär det av ut på nya erfarenheter i livet. Ödet kallar, och min mage behöver träning.
Älskar dig, Puck. Let the good times come.
Yours truly; Isak Bergenheim