Descended

För ett tagsedan talade jag med min syster Elin- men för att ingen skall förstå vem jag skriver om, så kan vi kalla henne för Herr X, eller Herr Rosa.

Herr/ Fru Rosa/ X och jag talade om skrivande,
och vilken pervers tillfredsställelse jag får av att uttrycka mig i ord, trots att jag stavar som en kratta.
hur jag kan öppna mig, och hur jag verkligen kan få fram alla mina tankar när jag skriver.

Jag har fått kritik förut, för att jag skriver lite för öppet om saker som tynger mitt sinne,
och att jag kanske inte tänker på att oinvigda kan bli lite rädda av min öppenhet.

Och jag har inte sett det innan- förrens herr X berättade det för mig.
Och det stämmer, jag använder oftast ett språk som kanske passerar en del,
eller som jag själv inte helt begriper mig på, men var det kommer ifrån måste ju tas med i bilden?

Jag har aldrig gått klart en utbildning, jag har inga betyg, jag har alltid flyttat eller flytt från alla slagfält.
men så är det inte med det jag skriver. Det jag skriver om, är ofast saker som jag inte vet så mycket om, men saker jag känner att jag behöver ventilera.

Så att mina ord är tunga, eller svårbegripliga kommer nog att bestå. Inte för att göra en dygd av nödvändigheten, utan för att jag behöver det.

Men jag får fortfarande respektera er,
mina läsare, och mina texter, eller bloggningar skall inte vara neråt-tjack, utan jag vill erbjuda mig.
Så jag lovar att hålla tillbaka lite med dom negativaste frågeställningarna- om ni som ifrågasätter, tar det jag säger på den nivån som ni orkar. För jag ber ingen att odla helskägg och skriva roman efter roman om det jag skriver. jag vill bara att folk tänkertill lite, och kanske kommenterar på tankarna dom har odlat.

And for the record: Herr X/ rosa/ Fröken tack för allt du sade, mycket motiverande. På riktigt <3