Descended

Jag kommer alltid vara mannen som  bestämde,
över allt som du sade, allt som överänsstämde
med det som gjordes , mot min vilja, du förstod det,
trots att det som hände hände, trots att det inte borde
få ta plats, få vara få hända, men det gjorde det ändå
 vem var mannen som fick saker att hända utan att föreslå?
Jo det var jag, inte du, inte då -inte nu, vems ord var lag
Vem var delen som vi kallade jaget? Vem var det som tog vem i kragen?
Det var jag som tvingade pennan ur ballans,
det var du som agerade skevt, mot all vett och sans
Som förstörde det jag skapade, som älskade när jag hatade
som förstörde mina bilder en gång för alla
Men när klockan slog, och din existens försvan, vem var det då som tog sig samman?

Det var älska mig hit, hata mig dit, bete dig som en ängel om jag beter mig som skit
Låt andra betala för den skadan som skedde, fly fältet som grädde på moset
Lät mig stå kvar när du drog vapen och stack
Det var du som skrattade ironiskt när jag var lack
Och trots att jag hatar dig för allt du gjorde,
älskar jag dig, och behöver dig mer än jag borde
Man saknar inte skiten förrens det försvinner,
man förstår inte vikten av guldet förrens man ser allt glimmer
Men samvetet har en gräns, och allas alteregon kan altereras
Så jag lät pennan förgöra ditt yttre, lät orden makulera, föreviga och demolera-
det du stod för när du fanns
Nu har jag slutat leta, slutat sakna, för du är överallt
Du har format min själ, skulpterat mitt utseende
Men nu har jag fångat och tämjt dig, mitt älskade samvete...


Isak Bergenheim
7augusti 07