Descended

Har sovit väldigt oroligt inatt, trots att min själ hat återhätats bredvid min bandit.
Vet inte varför, kanske för att hon hade lite ångest?
Mentala band kan verkligen ge effekter, som är svåra att spåra. Men det är det värt.

Män. Vi har ett annat sätt att se på problem, en vad kvinnor har.
Om jag har ont i armen, så vill jag inte ha en kram och prata om det, utan jag vill lösa det.
Om annelie har ångest, så är min första tanke inte att krama om henne, utan att spåra orsaken och ta hand om det.
 Det fungerar inte alltid med att prata om det, och gudarna skall veta att man inte kan lösa allt på egen hand.

Det blir lite av ett Jesus-komplex (haha).
Att inta en martyrisk situation, som åskådare, för att man inte kan lösa alla problem är lika korkat som frustrerande. Vet inte riktigt varför jag envisas med att göra det.
Ibland  blir det bara att man vill skita i att lysna, för att man vet att man inte kan lösa det.
manligheten får en törn.

Där har ni någonting att arbeta med :P