Descended

Hyklare kommer i alla former, och mina tankar som nu kommer,
är inte spetsinriktade till någon.. Känner man sig träffad så är man nog det.
Ingen är måltavla...


Hykleri.
Folk som driver med någonting dom inte har förmåga att förstå.
Hycklare kommer i alla former, i alla skepnader- och alla har en liten
hycklar-jävel i sig. Frågan är kring vad, och hur allvarligt det är.
Varför överhuvudtaget låta någon ta del av den sidan hos en?

För mig är hyckleri det jag precis skrev.. Någon som i brist på förstående
driver med någonting som är viktigt för någon.
En anledning är definitivt för att skydda sig. Om man inte förstår
någonting som kommer i stora mängder, så är det lätt att få
en utanför känsla. Att driva eller hyckla, är ett sätt att skydda sig på .

Eller så det en rädsla. Rädslor är naturlig, alla har det.
Det som alla inte gör, är att förebygga det, genom att hata,
ironisera eller demolera andras tro och trygghet, för att slippa
ta ställning själv. Ta ställning för att slippa se att man inte platsar.

Relationer är någonting som det hycklas mest om.
Eftersom relationer är det som håller oss ovanför ytan.
Relationer, det är ett samlingsord för känslor för människor.
Det kan vara att älska, det är en relation, och givetvis kan man
älska på olika vis, men det finns en anledning till att man samlar ihop
dom olika sätten att älska på, i ett ord. Älska.

Andra relationer är tillhörighet. Den viktigaste känslan i världen.
Alla har en plats i det stora, och det livet handlar om, är att hitta sin plats.
När din plats är hittad, då är allting löst. Då behöver du inte ställa frågan
vad livets mening är, utan du kan sudda ut frågan, eftersom du vet att svaret
är din plats.

Å andra sidan, så är avsaknad av tillhörighet det farligaste som finns.
Utan en plats i samhörigheten, så är du sårbar, så är du ensam.
Ensamhet är bra, om det är självvalt. Om du inte har hittat din plats,
så är ensamheten inte självvald. Du kan hävda det, men det är enbart för
att bevisa, att du INTE är utanför, utan att du själv har valt det.
Lika genomskinligt som tragiskt.

Det fins ett ytligt botemedel mot utanförskap, som man kan spela på själv,
och det är sårbarhet, och empati.
Om någon ser en skadad fågel, så tar dom flesta hand om det,
enbart för att dom känner empati för fågeln. Den lider, jag kan hjälpa till.
Detta är inte ett botemedel, utan det är en port eller en stig till det stora hela.
Via det, att folk bryr sig, kan man få hjälp. Då är det enda kravet, att man är medveten.
Är du medveten om att du är utanför, och att du kan acceptera det,
då är det inga problem att hitta sin plats, för då är all hjälp din.

Är det inte så, utan att man förnekar det och spelar på okunskap när det
tas på tal, då är hjälp omöjligt, och platsen man har cementeras.
Så ta ett steg utifrån dig själv, se dig om kring.
Det handlar om acceptans, man behöver inte hyckla, bara be om hjälp.
Man är inte ett offer, om man inte vill vara det.


// Isak. (ursäkta stavfelen)