Descended

Temat på omotiverat korkade uttryck fortsätter,
och den första platsen kan mycket väl gå till uttrycket: "sån är jag"
Alla människor som inte är, har någon gång träffat en nevrotisk medelålderskvinna,
med "konst-gener", med estetik, som en oanad resurs. Av någon anledning verkar
dessa kvinnor älska att förringa sina egna storheter. På, "ett skojfriskt sätt".
Jag kan hålla mig från att skratta.

"Ja, på helgerna brukar vi åka ut till vårat lantsälle vid Västkusten.
Där brukar jag 'leka' lite med mitt Stafli, och det vackra -eviga- motivet, havet."
Att smutta lite på ett glas rödvin, lysna lite på sentimental musik, ála enja,
och sedan, bara skapa. Klart att man mår bra av det, men måste
man förlöjliga sina intressen eller feel-god aktiviteter?!

.. "Ja, nej, jag är inte speciellt duktig, men jag tycker det är roligt att 'kladda' lite
ibland *skratt*, ja sådan är jag"
Och där placeras sikt-kornet i tinningen på tanten, och det enda man kan
uppfatta är ljudet av ett skott som avfyras.

Är det målet? Att underminera en oöverträffad, och nästan äcklig trevlighet, med ytterligare
artighetsfraser? Att vara välmedveten om att dom flagor man har i sin person, inte går
att uppfatta, och att man till synes är en trevlig människa,
och sedan spela på sin okunskap inom artighet eller värderingsfrågor?

"Ja, det är klart att jag donerar några kronor i månaden till välgörenhet,
ja, det är ju inte mycket, men jag sover bättre.
Man får ju bara hoppas att det är någon annan  som uppskattar det?
- *Skratt* Ja, sådan är jag!"

Ja, men fortsätt med att be om ursäkt för din välplanerade blåögdhet. Gör det.

Ja, själv tycker jag att det är outhärdligt med folk som föringar sina
kunskaper, men va fan... Sån är jag!

// I