Cogito, ergo sum.
Jag tar upp den i min hand, låter den rulla försiktigt mellan mina fingrar,
låter den vackra färgen låna min uppmärksamhet för en kort stund.
Mjuka, nästan våta kanter, självlysande prickar som för tankarna till eldflugor.
Lucièrnaga. Hur, en så liten sak, kan göra så mycket?
Jag låter doften av det nysprängda drömmarna bagatalisera mina ånger.
Alea jacta est... Eller?
Kommentarer
Postat av: Doodlijk
Awesome site!
Trackback