Mörkrets Ok
Vart är jag? Hemma, så var det, jag ligger hemma, i MIN säng,
bredvid MIN flickvän, i rummet intill MIN kompis. Jag kan knapt andas,
känner hur tiden har lindat sin svarf kring min hals, precis som när jag var barn.
Då kallades det för astma, nu har det bytt namn, skepnaden är densamme. Det här
är inte Mr. Astma, utan Herr Ågren.
Jag lysnar till alla ljud som utspelar sig, runt omkring mitt dvalehem.
Fönsrtret står på glänt, och utanför regnar det, krafitgt.
Även himmelen fick nog i natt, och tog en paus, och ventilerade.
Bredvid mig sover Puck, min prinsessa, hon sover oroligt,
kan inte ligga still, mumlar i sömnen. Undrar vad hennes värld
har i lager...?
Jag känner hur det klibbar i munnen, så törstig, men så trött.
Det är inte så mycket trötthet, som det är obehag gentemot mörkret.
jag bearbetar fortfarade den trauma som jag utsattes för som barn,
som alla behöver gå igenom. Sova ensam.
Pitch black takes no hostages.
Jag vill inte, jag går in till pappa. Mm, så man reser sig,
sitter upp i det oändliga rummet, som tredublats av naivitet och mörker.
Om jag sätter ner fötterna nu, då kanske någon tar tag idom, sliter mig
under sängen? Då brister rädslan, och man skriker efter sin pappa.
Så är det inte nu, nu kommer inte pappa intassandes i rummet,
nu är det ingen som lyfter upp en i famnen, bär dig in till tryggheten
mellan dig och din mor, i skenet av en trasig klock-radio.
Det är så det känns nu, men det är okej nu.
Det smärtar alltid lite att komma ighåg saker man har glömt.
Rädlslan är den samma, men jag kan ta den, trots barndoms tårarna.
Så vart är jag? 14år senare? Jag sitter i en nersläckt lägenhet i Masthugget,
med regnet i luften, snus och cola. Och det känns inte längre så hopplöst.
Tänk vad lite skrivande kan göra...
// Isak Bergenheim
Dörren till mitt rum är alltid öppen... det finns en anledning till det...
Du tillhör den ytterst lilla skara som får väcka mig... utan någon egentlig anledning... mer än att söka kontakt...
Att vara vuxen innebär att man inte är längre är beroende av sina föräldrar... men alla primära behov finns kvar... skillnaden är att nu har man hela världen att välja på... närhet, ömhet, innerlighet, lust, intimitet, vänskap och kärlek... det är bara att ta för sig om man vet att välja rätt...
Ingen ska behöva sova ensam... i synnerhet inte barn... i årtusenden har människan sovit i en rund ring runt lägerelden... vi är flockdjur av naturen...
Du behöver aldirg mer sova ensam, jag ligger brevid.
Jag är ganska lättväckt. Ruska om mig lite eller pussa lite på armen min så vaknar jag. Gör du det blir jag inte arg, jag öppnar mina armar och låter dig ligga och snuffsa mot min hals. så gärna.
Jag älskar dig, du är det finaste jag har.
Gubben!
Du skall inte ha Ångest, du har det så bra nu ju!
Ring mig vettja! Jag har alltid tid att prata med dig!
Kramar
Mamsen
Tänk att regn på natten kan understryka allt negativt om man är ledsen, men kan vara så underbart, härligt, mysigt när man är glad... Allt det bästa! Puss
Jag saknar dej min vän!
Dina ord är typ heliga, alla meningar du bildar blir guld värda. Du är så sjukt bra!
Saknar Dig min älskling!
Midsommarhelgen har jag tillbringat på jobbet, men det var trevligt det med!
sweet pic sugah!