Starkt jobbat, tönt
Jag har gjort stora misstag, jag har gjort bravader som krossar
hur jag tidigare har varit, på ett positivt sätt.
Jag fick sparken i går. Nej, det fick jag inte, men jag blev uppsagd.
Jag är den första inom IBS historia att få sparken (eller bli tvingad till uppsägning)
Jag har inte haft en exemplarisk närvaro- och min chef är inte så intresserad av sina
anställda, så han tyckte det verkade lättare att avskeda mig- så det gjorde han.
Det blir utredning på min frånvaro (winter depressions if I may/ gamla kontakter som pajjade
allt ett kort tag), så det blir psykologmöten och doktortider.
Det är värt det, för utan intygen får jag ingen sjukersättning.
Så är det- nu blir det dagis. Mer upptadering kommer, men inte idag. Är för matt.
Hej på er, så länge.
(Yuffie, jag har ingen dator, det är därför ;) )
Nej, jag är inte klar.
Måste skriva mer- har mer att säga.
I samband med att jag fick sparken fick jag tillexempel även en löneförhöjning
samtidigt som avhyvlingen av Chefen. Snacka hyckleri.
Jag är så bitter, för min bravad, för hur jag fick sparken... Från mitt första arbete.
Det hade kunnat vara en ursäkt, eller i alla fall en bidragande orsak, men jag ser det inte så.
Jag är jävligt krossad av det.
Försöker skratta lite åt det.. ."haha, fatta- jag fick SPARKEN!!"
Men jag skrattar inte igentligen.
Trots att alla i min närvaro är stöttande, och att ömmhetsbevisen har visat sig från lite
oväntade ställen, så är det inte ok. Det är inte bra, det är inte roligt.
Jag skrattar inte. Fan också. Det är så svårt att ta sådant.
ett så tydligt bevis på den totala respektlösheten som jag verkar hysa mot saker och ting.
Det är inte bra- det är fruktansvärt dåligt.
Och någonstans så försöker jag göra en dygd av den så berömda nödvändigheten.
"Jag skall vara på arbetet varje dag den sista månaden som jag fick, jag skall visa dom!"
Som om jag inte har demonstrerat tillräcklit, vad jag går för...?
"Men Isak, du förändras, du är inte samma man nu, som för ett halvårsedan"
Nej, jag vet, förlåt, men jag är samma person varje vinter, eller varjegång motgångar hopar sig.
jag är ingen martyr, jag tror att detta är inledningen till en insikt.
kanske.
Fan också.
Visa ingen empati, för jag förtjänar det inte,
jag har allvarligt dragit på mig skiten själv. Jag fick mig sparkad, ingen annan.
Shit.
Säg vad du vill, Isak, så gör jag också det.
Jag tycker du är otroligt stark som tar detta och i alla fall försöker hålla humöret uppe. Sedan att du lyckats bli uppsagd från IBS är en annan sak.
Det är ditt första jobb, långt ifrån ditt sista, så gräm dig inte.. du har väl lärt dig någonting av detta eller hur?
Du ber mig att inte visa någon empati, problemet är att jag är empatisk. När jag sagt att du inte är samma man som för ett halvår sedan har jag sett förbi deppressioner och dylikt, jag känner dig som person och det är den personen som blivit mer ansvarsfull (bara en sådan sak som att du inte bortförklarar din uppsägning), mer mogen, kommer ihåg mer saker, fått ett strålande morgonhumör och blivit lyckligare över lag (faktiskt, Isak, nu i början av oktober när du precis blivit uppsagd ger du i alla fall sken av att vara lyckligare än i sommras då du gick arbetslös).
Jag älskar dig, precis som den du är.
Yay, du skrev till mig i din blogg. Jag säger som Puck, detta var ditt första jobb och definitivt inte ditt sista. Vad gör detta om tio år? :) Puss
Christine har pricis fått kicken hon med.från sitt första jobb
och jag har oxå blivit "uppsagd" i mina dagar.
you are not alone my friend!
I have surfed to your site accidentally and can not break away from it. It is really great!