Descended

Vilken fantastisk morgon!
Och klockan är bara elva! Generellt otroligt bra.

Den ödesmättade morgonen inleddes med att jag vaknade, lite sent.
Så jag satte på kaffe, och i ren panik sprang jag ifrån kokaren, för att hinna till bussen.
I sällskap av Puck. Jojjo!

När jag kysst min älskade farväl, för att se henne vika av emot sina destinationer så semi-sprang jag till bussen.
Såg den komma, genade över en gräsplan, som givetvis var snorhal, då det pissregnat hela morgonen, och dagen.
Så jag halkar, och målar om mina tidigare vita och vackra Nike Air, till oigenkännliga bruna, arbetskängor, som ifrån att ha varit ankelhöga numera går till knäna. Humor.

Hann på bussen, som var knökad.
Satte på min iPod, och njöt av den Jazz som bara Jamie Cullum kan bjuda.
I ren kärlek så hoppade jag av på fel hållaplats, vilket iof. var rätt, då jag bett Per-Åke som jag skulle träffa där att möta mig där.
Det slog mig när jag gått av att den hållaplatsen var helt åt helvettefel- så istället för att få traska i 10min i regnet, gick vi i 25min.

Kom in på ett  café, (som glömt att låsa dörren, som inte var öppet), tog mitt kaffe, och slog ut det över disken.
Den glada, lätt förvirrade och orakade mellanösternmannen bakom disken log ett för-tidigt-på-morgonen-du-måste-skämta-leende och sade att det var "alright".
Jag bad om ursäkt.

Tog min kopp, satte mig vid ett bord, och slog ut koppen igen.
Den glada, trötta och då bittra mannen bakom disken skrattade åt mitt skamsna förslag om en ny trasa.
jag fick en ny kopp, satte mig med Per-Åke, och kollade igenom alla dom oändliga papper som jag skall/ skulle gett till Soc, där jag 10minuter senare hade tid.

Drack mitt kaffe, fyllde i alla papper och skuttade i väg i regnet till Seconden som det heter.
Väl där, så är det låst. I ren despretaion så gjorde jag ett litet danssteg, och lagom till avslutningen på mitt spontannummer så öppnar en av damerna (20+) dörren och får därmed chansen att avnjuta mitt nummer.
Varpå hon effektivt dödar all min lycka genom att fråga vart jag skall.

Jag förklarade, och fick veta att jag var sen. Jag skulle inte vara där 0930, utan 0900.
Hurra, hurra! Missade hela tillställningen.
Alla vet ju att sockontoret håller i topphemliga saker
som man inte får veta av, så dom satte mig i foajen, där jag fick sittta i en kvart, innan jag fick någon hjälp.

Efter ungefär fyra minuters väntande, så faller jag in i någon tankekoma, där jag helt sonika klipper kontakten med all verklighet. Trots att jag satt en halvmeter ifrån ytterdörren, där ytterligare en tant (18+) stod och bankade, så märkte jag det inte. När det väl gick upp för mig vart knackningarna kom ifrån, så öppnade jag dörren som varlåst, och möttes av en sporadisk bitterhet som jag kunde klarat mig utan.

För att korta ner det besöket så visade det sig att jag inte hade bethövt komma alls.

Jag traskade glatt ut igenom dörren igen och omfamnade regnet med Jamie Cullum och traskade till närmsta affär, och köpte mig ett paket cigaretter.
hurra för mig, för jag har ju slutat röka. total jävla förvrirring. Så jag rökte en cigarett, och uppslöps i ett euforirus utan dess like. Kantat av fruktansvärd kyla.


När jag kom på att jag inte röker så slängde jag ciggen, och blev omedelbart stannad av en man iklädd ett gigantiskt A4 papper, fullt med Burgerking reklam. Han frågade någon som jag inte uppfattade, och jag svarade "Ja" samtidigt som jag klumpade av mig hörlurarna. Som tack för mitt engagemang så fick jag en hel famn med reklamkuponger. kan man vara annat en lycklig?

Och klockan är bara 20 över 11. Hur kommer dagen fortsätta? :)