Descended

Jag sitter i mörkret
I min egen melodi
Snyftar till b-filmer
Saknar det som inte aldrig ville bli

Står i min kö
Väntandes på tidens tecken
I ett väntrum där vi aldrig kan dö
Lagar drömmarnas pool som trots allt läcker

Öppet hav utan land
En vattenfylld livboj
klingar i mörket efter din hand
Sänker dig i med min vikt av min sorg

Kommer på med att be om mer
Sitter på knä med händerna mot mitt bröst
Fast spikad på mitt kors, men vill aldrig komma ner
Finner apati i ett ansikte bedjandes om nåd

Upphöjd till illamående och höjdskräck
Ser hur det jag älskar krymper
På knä framför vår Kung, helt utan respekt
Solen går ner när samvetet rymmer