Descended

Jag rengör mitt samvete.
Tvättar rent mitt ansikte i handfatet.
Stirrar upp mot spegeln och beundrar.
Vem är det jag stirrar på?

Mannen i spegeln, tidigare pojk. Ung, äldre, medelmåtta utan mål.
Numera man, fortfarande ung. Med blicken mot horisonten.
Lätt förvirrad i min storhet, tveklöst handfallen i klinch med min reflektion.

Andetag mot befläckad spegel. Immar igen, tvingar mig att vända blicken inåt.
Ser en värld av horisonter, soluppgångar och fågelkvitter. Med skuggan bakom mig.
Precis där den skall vara.

I morgon är en ny dag. Nya reflektioner att konstaterande ignorera.
Mitt jag består inte längre av flykt från skuggor. Det handlar om fågelsången
som aldrig slutar förnöja. Sätter mig på huk. Drar handen genom gräset,
andas genom näsan. Friskt, vått och ödmjukt. Livet har fått en ny innebörd.