Descended

Jag höll dig i handen, lovade dig guld, gröna skogar, ångestfria nätter och änglalika kyssar. I osorterade smaker. Nu föll det sig annorlunda. Nätverkskabeln sparkades ur av misstag, det lovade landet fryste all in och utgång ur landet och våra bagage försvann i tullen. Herrar i kostym knackar mig på axeln, ber mig följa med. Deporterar dig till kylans land, håller mig fånge i en evighet. Tills en ursäkt kan finnas. Tills jag leds ner för spiraltrapporna och skjuts i min ensamhet.

Så bryts dörren upp. Sparkas ner, låses upp, plockas av sina gånjärn och monteras ner av samma man som skapat dom. Det vill säga; mig. Jag ser hur korrodiren till mitt skyffe har målats om, hur det tidigare fluorocerande ljuset är utbytt mot riktigt solljus. Autentiskt fågelkvitter i dom dolda högtalarna, det cementerade golvet med brunnslock gjorda av sprucket glas är allt utbytt mot intrampade stigar. Rummet bredvid som ekade av våldtäckt och ensamhet är numera en godisaffär, som dessutom säljer lotter- alla med vinst. Det är nog inte så illa ändå. Mitt paradis.