Förvirrade intentioner
... Jag inleder min resa bakom skrivbordet med pennan i handen. Tänder ett stearinljus, öppnar fönstret och låter de ljumma sommmarljuden förvränga mina tankar. Månljuset skiner in igenom fönstret, och färgar rektangulära mönster på mitt skrivbord. Jag doppar min fjäder i bläckhornet och gör mig redo. Min resa skall just börja, och jag är redan förvirrad. Hur inleder man med ord som skall frisätta den oskyldigt dömde? Vem har makten att helgonförklara den traumatiserade, stigmatiserade martyren? Jag vet att jag inte har det i alla fall. Blott en människa med förvirrade intentioner.
Kommentarer
Trackback