Descended

Jag förväntar mig förvirring när jag sluter mina ögon. För stunden, för alltid. Nu och då, precis lika tidsromantiskt som osunt. I hopp om det förlovade andetaget som skall sätta punkt i det hemska kapitlet. Den sista pricken som ersätter frågetecken, bindestreck och förlovningsringar. Där symboler betyder mer en ord, där spruckna toner är guldet i slutet av regnbågen.

Vi vill egentligen stå i kö. Bredvid varandra. Vi vill hålla hand, vi vill viska om lyckorus, förneka månförmörkelser med fnitter och tårar. För du vet precis lika väl som jag -min förseglade röst- att livet är precis så svårt som dom förklarade för oss som barn. Precis så enkelt som eufori, och precis lika överjävligt som abstinens och solsken.