Att ångra
Jag antar att saker och ting händer med kroppen när man blir äldre. Man får mörkare röst, hår slår plötlsligt rot på ställen som mest liknat hästmular innan förändringen. Hårlöst, mjukt och intetsägande. Nu är saken den, att jag inte syftade på pubertet, eller adolesens. Utan mer, efter-resan. Det där ständiga hållplatsen som vår chaufför notoriskt stannar vid, trots att ingen väntar där. Och jag är ju påtagligt ensam i min buss, och jag har minsann inte tryckt på någon stop-knapp! Nähe! Men han stannar ändå. Vi får svårigheter att starta, och jag får kontemplera mitt liv.
Fram tills nu, så har jag alltid gjort saker som känns rätt för stunden, och jag har aldrig ångrat någonting. Klart att mina relationssnesteg har ångrats, men det har varit små-ånger. Ingenting jag går och funderar på, som påverkat min sömn eller mitt samvete i det långa loppet. Kan mycket väl ha varit för att jag oftast går runt i en dimma utan någon kontroll över mitt liv. Lite som Keanu Reeves. Han får sina roller, verkar inte skådespela, och glider mest.
Men nu har det hänt någonting. Jag har börjat gå hos psykolog regelbundet, jag har gruppterapier med andra som sitter i samma sits och dessutom så äter jag ju medicin för mitt välmående. "Som kryckor för själen" förklarade min läkare samtidigt som hon fnissade ner sin namnteckning på receptet. Givetvis så ser jag att allting konsekvenser. Och det påverkar ganska mycket. En liten påminnelse om hur bräckligt det är kanske, eller så är det dags att jag ser mina demoner i ansiktet. För jag vet med mig att jag har sårat gangska många (fram förallt kvinnor) människor, och vänner.
Och det visar sig nu. Det känns väldigt främmande, otrevligt och obehagligt. Man kan ana att det var så Angelina Jolie kände under hennes och Brad Pits första natt ihop. (mycket kändisliknelser idag) Ånger. Det är allt det är. Jag känner ånger över saker jag gjort och det är inge' höjdare. Vad är det för nytta med det egentligen? Okej, så det kan vara en stark strålkastare i ögat som hindrar mig från att göra om saker och ting. Men vad är anledningen i det långa loppet? Jag vill inte bli någon cyniker, eller någon bitterjävel som ångrar alla val i livet.
Min mamma (som kan precis allting) säger att det har med bearbetning att göra. Tänk. När jag funderar lite på det så känns det väldigt bra att äntligen ta tag i dom sakerna och få dom satta på plats.
Ja, det var dagens lösa funderingar. Thank's for stickin with me!
Herr Parkour
Fram tills nu, så har jag alltid gjort saker som känns rätt för stunden, och jag har aldrig ångrat någonting. Klart att mina relationssnesteg har ångrats, men det har varit små-ånger. Ingenting jag går och funderar på, som påverkat min sömn eller mitt samvete i det långa loppet. Kan mycket väl ha varit för att jag oftast går runt i en dimma utan någon kontroll över mitt liv. Lite som Keanu Reeves. Han får sina roller, verkar inte skådespela, och glider mest.
Men nu har det hänt någonting. Jag har börjat gå hos psykolog regelbundet, jag har gruppterapier med andra som sitter i samma sits och dessutom så äter jag ju medicin för mitt välmående. "Som kryckor för själen" förklarade min läkare samtidigt som hon fnissade ner sin namnteckning på receptet. Givetvis så ser jag att allting konsekvenser. Och det påverkar ganska mycket. En liten påminnelse om hur bräckligt det är kanske, eller så är det dags att jag ser mina demoner i ansiktet. För jag vet med mig att jag har sårat gangska många (fram förallt kvinnor) människor, och vänner.
Och det visar sig nu. Det känns väldigt främmande, otrevligt och obehagligt. Man kan ana att det var så Angelina Jolie kände under hennes och Brad Pits första natt ihop. (mycket kändisliknelser idag) Ånger. Det är allt det är. Jag känner ånger över saker jag gjort och det är inge' höjdare. Vad är det för nytta med det egentligen? Okej, så det kan vara en stark strålkastare i ögat som hindrar mig från att göra om saker och ting. Men vad är anledningen i det långa loppet? Jag vill inte bli någon cyniker, eller någon bitterjävel som ångrar alla val i livet.
Min mamma (som kan precis allting) säger att det har med bearbetning att göra. Tänk. När jag funderar lite på det så känns det väldigt bra att äntligen ta tag i dom sakerna och få dom satta på plats.
Ja, det var dagens lösa funderingar. Thank's for stickin with me!
Herr Parkour
Kommentarer
Trackback