Tack för mig
Det måste vara ett av dom mest korkade uttryck som finns...
Vad är det för narcisistisk jävel som kläckte det?
"Ja, tacka mig gärna, mest för att jag är den jag är"
Det finns lägen då det är roligare en andra.
När man sitter på death row, med slangen i armen,
och precis utanför fönstret, som är en spegel innifrån, där vet man att det sitter
annhöriga till människor som hade velat se en hänga om dom överlevt
olyckan man fått slangen i armen för.
är det då man skall tacka?
- Ja, nu kan du låta vätskan flöda, men innan det. Tack för mig!
Ligger det verkligen tacksamhet idet?
Eller ännu bättre, under sexakten, vid one-night standet.
Om man är en godtrogen jävel med självkänsla som Narcissus,
tackar man då innan för att man är så bra?
"Ja, innan vi ligger, så vill jag att du tackar mig för min ovärderlighet.
Eller efteråt?
"Åh, <namn> vad skönt det var, helt underbart! Vad det lika skönt för dig?
det är då man slungar den verbala släggan och krossar partnens känsla
med meningen; "ja, tack för mig"
Hur som haver, så är det ett otroligt korkat uttryck,
så gör mig en tjänst; Använd det oftare.
Det fins inga situationer som är dummare än andra.
på bussen kanske?
- Två kuponger, tack.
- Det blir 20kr
- Tack för mig.
Vad svarar man på det?
Ghaa
Vad är det för narcisistisk jävel som kläckte det?
"Ja, tacka mig gärna, mest för att jag är den jag är"
Det finns lägen då det är roligare en andra.
När man sitter på death row, med slangen i armen,
och precis utanför fönstret, som är en spegel innifrån, där vet man att det sitter
annhöriga till människor som hade velat se en hänga om dom överlevt
olyckan man fått slangen i armen för.
är det då man skall tacka?
- Ja, nu kan du låta vätskan flöda, men innan det. Tack för mig!
Ligger det verkligen tacksamhet idet?
Eller ännu bättre, under sexakten, vid one-night standet.
Om man är en godtrogen jävel med självkänsla som Narcissus,
tackar man då innan för att man är så bra?
"Ja, innan vi ligger, så vill jag att du tackar mig för min ovärderlighet.
Eller efteråt?
"Åh, <namn> vad skönt det var, helt underbart! Vad det lika skönt för dig?
det är då man slungar den verbala släggan och krossar partnens känsla
med meningen; "ja, tack för mig"
Hur som haver, så är det ett otroligt korkat uttryck,
så gör mig en tjänst; Använd det oftare.
Det fins inga situationer som är dummare än andra.
på bussen kanske?
- Två kuponger, tack.
- Det blir 20kr
- Tack för mig.
Vad svarar man på det?
Ghaa
Gebraltar
Var inne på andralångatans skivhandel i dag.
Slafsade igenom deras Hip Hop avdelning, och hittade ett omslag,
med på en skiva, som såg lockande ut. Aldrig hört namnet innan,
och hans lugn på omslaget bröt mot allt vad Ghetto rapp står för.
"Abd Al Malik" intressant namn.
Slafsade igenom deras Hip Hop avdelning, och hittade ett omslag,
med på en skiva, som såg lockande ut. Aldrig hört namnet innan,
och hans lugn på omslaget bröt mot allt vad Ghetto rapp står för.
"Abd Al Malik" intressant namn.
-
Hej, förfan, jag letare efter en skiva, med LUGN hiphop,
ála tidigt 90 tal... Har ni det?
- Äsch, inte vet jag. Jag gillar inte hip hop.. Men titta runt,
och provlyssna... ..Om du hittar någonting.
Med kassörens engagemang och hopp inom mig, så tultade jag bort
till skivspelare, satte i skivan och lysnade...
ála tidigt 90 tal... Har ni det?
- Äsch, inte vet jag. Jag gillar inte hip hop.. Men titta runt,
och provlyssna... ..Om du hittar någonting.
Med kassörens engagemang och hopp inom mig, så tultade jag bort
till skivspelare, satte i skivan och lysnade...
Hur lät det?
http://www.youtube.com/watch?v=WuS4fd0g0qY
I ren kärlek köpte jag skivan, och det verkar vara en förälskelse i hans musik.
Synd bara att jag inte kan Franska...
Vad odjuret dolde...
Dom sammetslena ögonen betraktar varje steg,
från ett avstånd, som inte går att avgöra om det är säkerhet, eller rädsla.
Vi blir medvetna om varandras existens, samma sekund, som jag entrade dess revir.
Vilsen i ett hav av färger, av ludd, dun, fluff och vänlighet.
Varken kompass eller orienteringsstationer hade kunnat peka vägen åt rätt håll för mig.
En vilsen vandrare, bland skumgummi och plastfotöljer, står jag på evighetes slänt,
med varelsen iaktagandes från en hängande stålborg. I tystnad betraktande, stirrande,
nyfiket, förundret och oroligt. Varelsens härkomst går inte att identifiera,
inte på avstånd, inte utan handgemäng med dess mjuka hydda.
Är du produkten av ett underutvecklat land i stress, eller är din varelse skapt
för den lycka du inger rätt publik? Fasan du håller tillbaka, det prälvita léendet,
dom intensiva ögonen, allt vittnar om vilket odjur man har dolt bakom det ulliga yttret....
Välkommen mitt barn, - Gunvald - till våran familj..
från ett avstånd, som inte går att avgöra om det är säkerhet, eller rädsla.
Vi blir medvetna om varandras existens, samma sekund, som jag entrade dess revir.
Vilsen i ett hav av färger, av ludd, dun, fluff och vänlighet.
Varken kompass eller orienteringsstationer hade kunnat peka vägen åt rätt håll för mig.
En vilsen vandrare, bland skumgummi och plastfotöljer, står jag på evighetes slänt,
med varelsen iaktagandes från en hängande stålborg. I tystnad betraktande, stirrande,
nyfiket, förundret och oroligt. Varelsens härkomst går inte att identifiera,
inte på avstånd, inte utan handgemäng med dess mjuka hydda.
Är du produkten av ett underutvecklat land i stress, eller är din varelse skapt
för den lycka du inger rätt publik? Fasan du håller tillbaka, det prälvita léendet,
dom intensiva ögonen, allt vittnar om vilket odjur man har dolt bakom det ulliga yttret....
Välkommen mitt barn, - Gunvald - till våran familj..
Cogito, ergo sum.
Jag tar upp den i min hand, låter den rulla försiktigt mellan mina fingrar,
låter den vackra färgen låna min uppmärksamhet för en kort stund.
Mjuka, nästan våta kanter, självlysande prickar som för tankarna till eldflugor.
Lucièrnaga. Hur, en så liten sak, kan göra så mycket?
Jag låter doften av det nysprängda drömmarna bagatalisera mina ånger.
Alea jacta est... Eller?
Att axla din mantel...
Det har alltid varit jag, och pappa.
Jag har tre systrar, som alltid, tillsammans med min mor, har skapat flick-sidan
i våran familj. Så har det alltid varit. Tjejerna mot killarna.
Med detta har jag fått ärva mer av hans sociala delar, än mina systrar har.
Eftersom det har varit jag och pappa.
Att ha en så nära relation till min far, är en av dom bredaste siden banden i min bok,
men det är också det som fastnar i mest.
Att vara son till min pappa, Klas, är stort.
av alla människor som jag känner, så är pappas ord tyngst,
pappa kommer först, pappas önskemål är dom som behagas.
Vill han att jag klipper mig, så gör jag det. Vill han att jag skaffar job, så måste jag göra det.
Nu är jag 20år gammal snart, och det är väl dags att jag får axla mina egna kläder?
Jag har haft ett helvetiskt skol-liv.
Jag har blivit duktigt mobbad, bytt skolor väldigt mycket,
och jag känner någonstans, att jag behöver vila. Jag behöver andas.
Jag behöver läka mina sår, eller få leva lite, utan att andra skall
skriva över skyltarna till mitt mål...
Nu när jag kliptsönder min egen form, för att passa andras mallar.
Nu sitter jag, med halvtrasiga stycken personlighet, som skall
sys ihop, för att kunna täcka det stora hålet, som min pappas
krav har skapat. Jag tror inte att jag har så mycket matrial kvar...
Är det då jag skall låna från andras för att kunna hålla hålet vattentätt?
Kan jag nu, snälla pappa, få andas?
Kan jag få lägga mig ner, ställa av mig rygsäcken?
Jag behöver det, för både min hållning och mitt umgänge förstörs av bördan.
Har så mycket, som jag vill ha sagt, som jag vill säga,
jag vill skriva om mitt liv, med mina ord,
jag vill kunna dömma efter egna värderingar,
utan att behöva ta dina drömmar om oss i tanke.
Trots detta, älskade pappa, så är du fortfarande min idol.
Du har inte gjort något fel, du har bara glömt att släppa tyglarna...
Another burden, another crown...
The depth of words
My words might guide, misguide, leave you confused
feelings of hatred, feeling disintigrated, twisted and used
Im picking the raisins out of you'r cookies
So while I offer you heaven, i'll seatle with nookie's
Idiocrosy, in constant haze of absensual questioning
Thats why I'll throw you out of the canyon, so you can test your wings
So try me, put my thaughts to test, leave me alone with your sentimental judgening
Aware, still watching when I tored you'r eyes out, chancing you'r addictions
in adition, to perfection, still hating the part of life that offers things on-
shallow depths, so watch your steps, while I choke you'r size in length...
Ah, semi-djupt på aftonen. Analysera, kommentera. Hitta den röda tråden... :)
feelings of hatred, feeling disintigrated, twisted and used
Im picking the raisins out of you'r cookies
So while I offer you heaven, i'll seatle with nookie's
Idiocrosy, in constant haze of absensual questioning
Thats why I'll throw you out of the canyon, so you can test your wings
So try me, put my thaughts to test, leave me alone with your sentimental judgening
Aware, still watching when I tored you'r eyes out, chancing you'r addictions
in adition, to perfection, still hating the part of life that offers things on-
shallow depths, so watch your steps, while I choke you'r size in length...
Ah, semi-djupt på aftonen. Analysera, kommentera. Hitta den röda tråden... :)
En helg, och lite skor.
Jaha, då var det som bekant ett tag sedan man Bloggade.
Jag inleder återigen för den försumning ni -älskade läsare- tvingas utstå.
Utan er, vad vore jag då? En mugg, utan lera? En tavla, utan vare sig motiv eller ram.
Senast då. Ja, just det. Senast.
Jag har spenderat min helg, under midsommarens ok.
Inledde helgen, med att tillsammans med min donna, Puckeliten, åka till Tjörn,
där vi sedemera skulle spendera resterande av helgen, med småändringar i målen.
Åkte till Pappa först, där vi i sann Bergenheimiansk anda drack öl, och talade om livet.
Det var fint, alla vad glada, även om vi var få, så var det trevligt.
Fick skapa bekantskap med tillskotten i familjen, däribland får och katter. Många katter,
och många får. Fåren hette bla; Ulla-Britt, Ulf och Anders.
Och katterna, den ena fick vi döpa, det blev Raimo (uttalas grovt). Det är roligt.
Och dagen efter, nämligen Lördag, åkte vi till Puckemummas mormor och morfar.
Underbart, har upplevt delar av paradiset, verkligen. Dom har den vackraste trädgården i världen.
Kan ni tänka er, hur styrka personifierat, av ondskan själv (det är jag), faller för blomstrets fagerhet?
Det var så vackert, så rent, så tilldragande. Det är på deras ägor, som Puck ämnar leva sitt liv,
när tiden för tillbaka flytten från Skottland kommer. För dit skall vi, yes. En av drömmarna som SKALL bli av.
När lördagsaftonen blev påtagligt närvarande åkte vi vidare till Pucks grannar, nämligen hennes moster och
hennes avkommor med mera. Underbart. Och massivt med groggar, shottar, öl och Jäger.
Gött fint var det. Avslutade aftonen med att ta deras vovvsing Bamse, en vit, fluffig och gullig
stor Huskey, tror jag. Den var söt, och så innihelvettes snabb. Försökte springa lite med den.
Någon har sagt till mig, att springa på fyllan ökar hastigheten till ljustes dito. Det gör det,
men hundjävlen sprang ändå snabbare. Fack.
Söndagen var bakfull, och jävligt allergisk. Nös (inga underdrifter) minst 55ggr under dagen.
Sjukt jobbigt. So thats how's its been.
Älskar mitt liv. Det enda som suger just nu, är att jag är a r b e t s l ö s. Jag är värdelös,
det är verkligen så det känns. Jag fyller ingen funktion i sammhället just nu.
Jag lever på soc. Det är tragiskt och pinsamt. Nej, nu skall sökandet trappas upp. Mm.
Tills vidare- Farväl och så vidare. Älskar er, min familj (alla som hör dit, vet det).
PS.
För alla människor som någongång känner
en saknad av vovvar, eller specifikt Hugo från Björnes margarin,
så kolla här.
http://www.youtube.com/watch?v=cNdR4BjG4jM
DET är barndom, och hundar. Artisten bakom den visuella skall
allt ha en liten eloge för arbetet. Vackert. "han är lite upphetsad"
ds.
Jag inleder återigen för den försumning ni -älskade läsare- tvingas utstå.
Utan er, vad vore jag då? En mugg, utan lera? En tavla, utan vare sig motiv eller ram.
Senast då. Ja, just det. Senast.
Jag har spenderat min helg, under midsommarens ok.
Inledde helgen, med att tillsammans med min donna, Puckeliten, åka till Tjörn,
där vi sedemera skulle spendera resterande av helgen, med småändringar i målen.
Åkte till Pappa först, där vi i sann Bergenheimiansk anda drack öl, och talade om livet.
Det var fint, alla vad glada, även om vi var få, så var det trevligt.
Fick skapa bekantskap med tillskotten i familjen, däribland får och katter. Många katter,
och många får. Fåren hette bla; Ulla-Britt, Ulf och Anders.
Och katterna, den ena fick vi döpa, det blev Raimo (uttalas grovt). Det är roligt.
Och dagen efter, nämligen Lördag, åkte vi till Puckemummas mormor och morfar.
Underbart, har upplevt delar av paradiset, verkligen. Dom har den vackraste trädgården i världen.
Kan ni tänka er, hur styrka personifierat, av ondskan själv (det är jag), faller för blomstrets fagerhet?
Det var så vackert, så rent, så tilldragande. Det är på deras ägor, som Puck ämnar leva sitt liv,
när tiden för tillbaka flytten från Skottland kommer. För dit skall vi, yes. En av drömmarna som SKALL bli av.
När lördagsaftonen blev påtagligt närvarande åkte vi vidare till Pucks grannar, nämligen hennes moster och
hennes avkommor med mera. Underbart. Och massivt med groggar, shottar, öl och Jäger.
Gött fint var det. Avslutade aftonen med att ta deras vovvsing Bamse, en vit, fluffig och gullig
stor Huskey, tror jag. Den var söt, och så innihelvettes snabb. Försökte springa lite med den.
Någon har sagt till mig, att springa på fyllan ökar hastigheten till ljustes dito. Det gör det,
men hundjävlen sprang ändå snabbare. Fack.
Söndagen var bakfull, och jävligt allergisk. Nös (inga underdrifter) minst 55ggr under dagen.
Sjukt jobbigt. So thats how's its been.
Älskar mitt liv. Det enda som suger just nu, är att jag är a r b e t s l ö s. Jag är värdelös,
det är verkligen så det känns. Jag fyller ingen funktion i sammhället just nu.
Jag lever på soc. Det är tragiskt och pinsamt. Nej, nu skall sökandet trappas upp. Mm.
Tills vidare- Farväl och så vidare. Älskar er, min familj (alla som hör dit, vet det).
PS.
För alla människor som någongång känner
en saknad av vovvar, eller specifikt Hugo från Björnes margarin,
så kolla här.
http://www.youtube.com/watch?v=cNdR4BjG4jM
DET är barndom, och hundar. Artisten bakom den visuella skall
allt ha en liten eloge för arbetet. Vackert. "han är lite upphetsad"
ds.
Mörkrets Ok
Jag vaknar, ryckigt, svettigt, nervöst.
Vart är jag? Hemma, så var det, jag ligger hemma, i MIN säng,
bredvid MIN flickvän, i rummet intill MIN kompis. Jag kan knapt andas,
känner hur tiden har lindat sin svarf kring min hals, precis som när jag var barn.
Då kallades det för astma, nu har det bytt namn, skepnaden är densamme. Det här
är inte Mr. Astma, utan Herr Ågren.
Jag lysnar till alla ljud som utspelar sig, runt omkring mitt dvalehem.
Fönsrtret står på glänt, och utanför regnar det, krafitgt.
Även himmelen fick nog i natt, och tog en paus, och ventilerade.
Bredvid mig sover Puck, min prinsessa, hon sover oroligt,
kan inte ligga still, mumlar i sömnen. Undrar vad hennes värld
har i lager...?
Jag känner hur det klibbar i munnen, så törstig, men så trött.
Det är inte så mycket trötthet, som det är obehag gentemot mörkret.
jag bearbetar fortfarade den trauma som jag utsattes för som barn,
som alla behöver gå igenom. Sova ensam.
Pitch black takes no hostages.
Jag vill inte, jag går in till pappa. Mm, så man reser sig,
sitter upp i det oändliga rummet, som tredublats av naivitet och mörker.
Om jag sätter ner fötterna nu, då kanske någon tar tag idom, sliter mig
under sängen? Då brister rädslan, och man skriker efter sin pappa.
Så är det inte nu, nu kommer inte pappa intassandes i rummet,
nu är det ingen som lyfter upp en i famnen, bär dig in till tryggheten
mellan dig och din mor, i skenet av en trasig klock-radio.
Det är så det känns nu, men det är okej nu.
Det smärtar alltid lite att komma ighåg saker man har glömt.
Rädlslan är den samma, men jag kan ta den, trots barndoms tårarna.
Så vart är jag? 14år senare? Jag sitter i en nersläckt lägenhet i Masthugget,
med regnet i luften, snus och cola. Och det känns inte längre så hopplöst.
Tänk vad lite skrivande kan göra...
// Isak Bergenheim
Vart är jag? Hemma, så var det, jag ligger hemma, i MIN säng,
bredvid MIN flickvän, i rummet intill MIN kompis. Jag kan knapt andas,
känner hur tiden har lindat sin svarf kring min hals, precis som när jag var barn.
Då kallades det för astma, nu har det bytt namn, skepnaden är densamme. Det här
är inte Mr. Astma, utan Herr Ågren.
Jag lysnar till alla ljud som utspelar sig, runt omkring mitt dvalehem.
Fönsrtret står på glänt, och utanför regnar det, krafitgt.
Även himmelen fick nog i natt, och tog en paus, och ventilerade.
Bredvid mig sover Puck, min prinsessa, hon sover oroligt,
kan inte ligga still, mumlar i sömnen. Undrar vad hennes värld
har i lager...?
Jag känner hur det klibbar i munnen, så törstig, men så trött.
Det är inte så mycket trötthet, som det är obehag gentemot mörkret.
jag bearbetar fortfarade den trauma som jag utsattes för som barn,
som alla behöver gå igenom. Sova ensam.
Pitch black takes no hostages.
Jag vill inte, jag går in till pappa. Mm, så man reser sig,
sitter upp i det oändliga rummet, som tredublats av naivitet och mörker.
Om jag sätter ner fötterna nu, då kanske någon tar tag idom, sliter mig
under sängen? Då brister rädslan, och man skriker efter sin pappa.
Så är det inte nu, nu kommer inte pappa intassandes i rummet,
nu är det ingen som lyfter upp en i famnen, bär dig in till tryggheten
mellan dig och din mor, i skenet av en trasig klock-radio.
Det är så det känns nu, men det är okej nu.
Det smärtar alltid lite att komma ighåg saker man har glömt.
Rädlslan är den samma, men jag kan ta den, trots barndoms tårarna.
Så vart är jag? 14år senare? Jag sitter i en nersläckt lägenhet i Masthugget,
med regnet i luften, snus och cola. Och det känns inte längre så hopplöst.
Tänk vad lite skrivande kan göra...
// Isak Bergenheim
It's been a while...
Hej mina vänner.
Nu var det ett tagsedan jag updaterade.
Dags igen.
Hur ser livet ut för Isak?
Mjaa, i går så var jag och tränade,
och fick en smula hybris, dubblade vikterna,
och tränade i otroligt hög hastighet. Väldigt korkat.
Efter en av rygg övningarnas sista repetitions rep,
så kastade jag mig baklänges över träningsbänken,
och landade fel.
En spricka i en av musklerna i ryggen.
Dom första fem sekundrerna efteråt, så suckade jag över att
det värkte. 2minuter senare, kunde jag knappt andas,
och ytterligare 4 minuter efter det, så började jag gråta.
Det gjorde ont.
Har blivit masserad med nerv-assist sedan dess,
och nu känns det bra.
Börjar känna mig hemmastad här i Masthugget.
Mm, trivs med att bo med Per-Åke. Bekymmersfritt.
Saknar min familj dock. Elin, pappa, och mamma. Mycket. Och Martina.
Det är i alla fall lite av dom sakerna som har hänt sedan sist.
Dagarna går sitt lopp... Jag tränar, och gör fina framsteg (fram tills igår),
jag söker arbeten, utan framgång, och jag spelar. Mitt Forza 2 går varmt.
Och Puck. Jag har hittat rätt, jag har hittat kvinnan som jag kommer
dela resten av mitt liv med. Full stop. Så är det, verkligen.
Varje sekund känns bekymmerslös, och fri.
har aldrig andats så fritt. Allt är bra, just nu.
Tills vidare.
Eran tillgivne; Isak
Nu var det ett tagsedan jag updaterade.
Dags igen.
Hur ser livet ut för Isak?
Mjaa, i går så var jag och tränade,
och fick en smula hybris, dubblade vikterna,
och tränade i otroligt hög hastighet. Väldigt korkat.
Efter en av rygg övningarnas sista repetitions rep,
så kastade jag mig baklänges över träningsbänken,
och landade fel.
En spricka i en av musklerna i ryggen.
Dom första fem sekundrerna efteråt, så suckade jag över att
det värkte. 2minuter senare, kunde jag knappt andas,
och ytterligare 4 minuter efter det, så började jag gråta.
Det gjorde ont.
Har blivit masserad med nerv-assist sedan dess,
och nu känns det bra.
Börjar känna mig hemmastad här i Masthugget.
Mm, trivs med att bo med Per-Åke. Bekymmersfritt.
Saknar min familj dock. Elin, pappa, och mamma. Mycket. Och Martina.
Det är i alla fall lite av dom sakerna som har hänt sedan sist.
Dagarna går sitt lopp... Jag tränar, och gör fina framsteg (fram tills igår),
jag söker arbeten, utan framgång, och jag spelar. Mitt Forza 2 går varmt.
Och Puck. Jag har hittat rätt, jag har hittat kvinnan som jag kommer
dela resten av mitt liv med. Full stop. Så är det, verkligen.
Varje sekund känns bekymmerslös, och fri.
har aldrig andats så fritt. Allt är bra, just nu.
Tills vidare.
Eran tillgivne; Isak
Dödens Andedräkt
Det är som det är, sade han och skrattade.
Dom missfärgade tänderna vittnade om ett liv
fyllt av allt annat än självrespekt. Dom vitnade knogarna,
ärrade underarmarna, det ihåliga skrattet, allt var kuponger
som sakta förtärde hans framtid.
Jag lät mina händer falla till rätta i mitt knä, slutna -skyddande- kring varandra,
täckandes mina skakande händer, döljandes handsvetten som all nervositet
erbjöd. Jag hade suttit i samma position i två timmar nu, och lederna hade börjat
värka av inaktiviteten. Vad hade jag gjort för att hamna här, i sällskap av djävluens
talesman? Ett oproduktivt liv? Nej, absolut inte. Min historia hade annat att berätta,
för oproduktiv hade jag aldrig varit. Hade jag syndat? Kan man leva efter budorden?
Nej, jag tror inte det...
Och nu sitter du här, han avbröt sig för att hosta, Ja, nu sitter du här. Har det varit värt väntan?
Vad svarar man på det? Klart att jag var misnöjd med min situation i livet, annars hade jag aldrig
gjort det. Givetvis ville jag ha en ändring. Men var det verkligen det här jag ville?
Han satt och snurrade en kulspetspenna, av märket Pentel, mellan sina fingrar.
Allt för att understryka hans ovilja att vara hjälpsam. Hade jag något val?
Mm, det här ser inte bra ut. sade han och andades tungt över papperstraven som vilade
framför honom, på det stela, opersonliga bordet. Nej, det här ser verkligen inte bra ut.
Vad hade du väntat dig?
Innan jag han svara, fortsatte han med att besudla mina lungor med sin andedräkt,
med stanken som bevisade den inre föruttningen.
Klart att du inte kommer någonstans, om det här är allt du presterat.
Vad är det jag vill?
Jag vill aldrig mer gå till arbetsförmedlingen...
Dom missfärgade tänderna vittnade om ett liv
fyllt av allt annat än självrespekt. Dom vitnade knogarna,
ärrade underarmarna, det ihåliga skrattet, allt var kuponger
som sakta förtärde hans framtid.
Jag lät mina händer falla till rätta i mitt knä, slutna -skyddande- kring varandra,
täckandes mina skakande händer, döljandes handsvetten som all nervositet
erbjöd. Jag hade suttit i samma position i två timmar nu, och lederna hade börjat
värka av inaktiviteten. Vad hade jag gjort för att hamna här, i sällskap av djävluens
talesman? Ett oproduktivt liv? Nej, absolut inte. Min historia hade annat att berätta,
för oproduktiv hade jag aldrig varit. Hade jag syndat? Kan man leva efter budorden?
Nej, jag tror inte det...
Och nu sitter du här, han avbröt sig för att hosta, Ja, nu sitter du här. Har det varit värt väntan?
Vad svarar man på det? Klart att jag var misnöjd med min situation i livet, annars hade jag aldrig
gjort det. Givetvis ville jag ha en ändring. Men var det verkligen det här jag ville?
Han satt och snurrade en kulspetspenna, av märket Pentel, mellan sina fingrar.
Allt för att understryka hans ovilja att vara hjälpsam. Hade jag något val?
Mm, det här ser inte bra ut. sade han och andades tungt över papperstraven som vilade
framför honom, på det stela, opersonliga bordet. Nej, det här ser verkligen inte bra ut.
Vad hade du väntat dig?
Innan jag han svara, fortsatte han med att besudla mina lungor med sin andedräkt,
med stanken som bevisade den inre föruttningen.
Klart att du inte kommer någonstans, om det här är allt du presterat.
Vad är det jag vill?
Jag vill aldrig mer gå till arbetsförmedlingen...
Vad har ni inte?
Spejjandes över svannanen,
ironiskt skrattandes åt alla problem.
Som drabbar er, men inte mig.
Jag petar er i öppna sår,
med flottiga fingrar,
drypandes av djävluskap, och sadism.
För era sår läker aldrig,
ni har fel teknik. Fel ögonfärg, och helt fel drömmar.
Det har inte jag,
för min dröm är förverkligad.
ironiskt skrattandes åt alla problem.
Som drabbar er, men inte mig.
Jag petar er i öppna sår,
med flottiga fingrar,
drypandes av djävluskap, och sadism.
För era sår läker aldrig,
ni har fel teknik. Fel ögonfärg, och helt fel drömmar.
Det har inte jag,
för min dröm är förverkligad.
Okej, det är officielt.
Hej, jag heter Isak.
(Hej Isak)
Jag är beroende. Jag har varit det, i två dagar nu.
(...)
Jag, jag har äntligen insett mitt beroende...
(applåder)
.. Men jag tänker inte sluta!
Fick Forza 2 igår.
Bloggischar som har följt min bana, vet hur jag har sett fram emot det.
Och jag fick det i förrgår.
Jag älskar det.
Det är underbart!
Skall visa en bild, på en av mina alster som precis såldes för 100000Cr(!) till någon
konst-förstående individ.
Något annat som är officielt, är att jag är en junkie till Puck.
har abstinens som ett djur. Saknar dig så, darling.
Men i morgon, då du!<3
Älskar dig.
Nej, nu har jag varit ifrån Forza i 4minuter, dags att återvända!
Här kommer bilden på en av mina fina bilar:)
"The bleeding Lemon"
By Isak Bergenheim
Ja, jag är beroende.
(Hej Isak)
Jag är beroende. Jag har varit det, i två dagar nu.
(...)
Jag, jag har äntligen insett mitt beroende...
(applåder)
.. Men jag tänker inte sluta!
Fick Forza 2 igår.
Bloggischar som har följt min bana, vet hur jag har sett fram emot det.
Och jag fick det i förrgår.
Jag älskar det.
Det är underbart!
Skall visa en bild, på en av mina alster som precis såldes för 100000Cr(!) till någon
konst-förstående individ.
Något annat som är officielt, är att jag är en junkie till Puck.
har abstinens som ett djur. Saknar dig så, darling.
Men i morgon, då du!<3
Älskar dig.
Nej, nu har jag varit ifrån Forza i 4minuter, dags att återvända!
Här kommer bilden på en av mina fina bilar:)
"The bleeding Lemon"
By Isak Bergenheim
Ja, jag är beroende.
Det doftar... Svett
Underbart!
Har precis varit nere och gymmat på första gången sedan,
ja, det kan ha varit ett årsedan.
HELT underbart!
Tränade underkroppen idag. Lår, baksida lår, häck och smalbensmusklernaaaa.
Känner mig frigjord. Verkligen!
Gött att få känna sig nyttig, att man har gjort någonting bra.
Folk som känner mig väl, vet att träning (mer innan än nu) har varit en stor del av mitt liv.
Innan, när jag hade Säkringen som örnmödrar, så tränade jag 3-4ggr i veckan, med
instruktör, och 1-2 utan. Det var tider det.
NU är det dags igen! Mer svett åt folket!
Mer, mer, mer! :) Jag är glad!
Träningsnarkomani är underskattat.
I'll keep you posted on the progress:) (varning, ev. flex-bilder kan förekomma i framtiden)
Nu kommer snart Puck, då skall vi mumsa macka, och pussas. och duscha (lord knows I need it)!
Har precis varit nere och gymmat på första gången sedan,
ja, det kan ha varit ett årsedan.
HELT underbart!
Tränade underkroppen idag. Lår, baksida lår, häck och smalbensmusklernaaaa.
Känner mig frigjord. Verkligen!
Gött att få känna sig nyttig, att man har gjort någonting bra.
Folk som känner mig väl, vet att träning (mer innan än nu) har varit en stor del av mitt liv.
Innan, när jag hade Säkringen som örnmödrar, så tränade jag 3-4ggr i veckan, med
instruktör, och 1-2 utan. Det var tider det.
NU är det dags igen! Mer svett åt folket!
Mer, mer, mer! :) Jag är glad!
Träningsnarkomani är underskattat.
I'll keep you posted on the progress:) (varning, ev. flex-bilder kan förekomma i framtiden)
Nu kommer snart Puck, då skall vi mumsa macka, och pussas. och duscha (lord knows I need it)!
Dagen So far.
Vist är livet vackert?
Dagen inleddes med att min kvinna skickade ett MMS, som väckte mig.
Hade det inte varit Puck (och hennes tallanger) som väckte mig, så hade
dagen antagligen varit fördärvad. MEN nu är det inte så. Utan dagen är eminent.
Vaknade som sagt, stack till Sociala för planerat möte på PSYKonden. Skitställe.
Kunde lika gärna ha stannat hemma. MEN nu har jag gått dit.
Bra.
På vägen tillbaka stannades vi för att dricka kaffe på ett café, där vi
även fylde i en massa blanketter and shit .
Och så till nästa sockontor. Stannade, lämnade papper.
Gick förbi World Class gym . NU har man kort där.
SKall ner i afton, träna lite rygg, ben och rumpa. Tror jag.
Och Power Yoga.
Älskar folk.
Puck skickade alster via MMS som jag tänkte dela med mig av .My artist. Så duktig. 
...Om ni inte förstod...
För den perseptiva av er, läsare och kommenterare, så verkade det inte bättre än att dom flesta
missade att inlägget (gårdanges, "Fuck This Shit") var helt cyniskt, inte bittert eller allvarligt. Dagen passerade precis som jag skrev
men det var en otroligt bra dag. Allt handlar om vilka detaljer man lägger vikt vid. Tack Puck och Juicey för att ni förstod!
ja, och Idag. en bra Dag.
har softat hela dagen, inget speciellt har fortgått, mer än mys med min älskade kvinna.
SOftade vid hennes sida under dagen. Tänkte sätta mig och skriva på Ullfvens historia idag,
åt min lilla donna. Om hon kommer ut på MSN dvs.. :)
Satt med Pärry på Sveriges antagligen största överklass ställeoch snackade skit om livet. Det var äckligt-
Designer villor överallt, vid havet. usch och fyfan! (vill bo i en Designervilla).
Nu skall jag ha konferens med Per-Åke i serveringsrummet, angående
menyn som fins idag. Skall höra vad kocken kan lösa, som jag och Per-Åke kan acceptera.
Hmm, Särö, fuck of.
Älskar folk. Mm. En underbar dag, förresten.
Älskar dig Puck.
missade att inlägget (gårdanges, "Fuck This Shit") var helt cyniskt, inte bittert eller allvarligt. Dagen passerade precis som jag skrev
men det var en otroligt bra dag. Allt handlar om vilka detaljer man lägger vikt vid. Tack Puck och Juicey för att ni förstod!
ja, och Idag. en bra Dag.
har softat hela dagen, inget speciellt har fortgått, mer än mys med min älskade kvinna.
SOftade vid hennes sida under dagen. Tänkte sätta mig och skriva på Ullfvens historia idag,
åt min lilla donna. Om hon kommer ut på MSN dvs.. :)
Satt med Pärry på Sveriges antagligen största överklass ställeoch snackade skit om livet. Det var äckligt-
Designer villor överallt, vid havet. usch och fyfan! (vill bo i en Designervilla).
Nu skall jag ha konferens med Per-Åke i serveringsrummet, angående
menyn som fins idag. Skall höra vad kocken kan lösa, som jag och Per-Åke kan acceptera.
Hmm, Särö, fuck of.
Älskar folk. Mm. En underbar dag, förresten.
Älskar dig Puck.
Fuck This Shit
En ytterligt hatfull dag.
Vaknade i morse (aldrig går denna sjukdom över), bredvid min kvinna.
Kärlek, jo vist, verklige. Drägglad på magen, av en sovsvullen gudinna, är det kärlek det?
Styrka, jag reser mig, vacklar ut mot vardagsrumet, där det ligger soppåsar i travar.
Samhället har verkligen gjort framsteg sedan stenåldern. Verkligen. Soppåsar, travade.
Är det motsvarigheten till tjocka kvinnor i djurpälsar på stengolv i grottor?
klart att jag ser den cyniska koplingen till den moderna mannens syn på framsteg.
Klart att jag vill ha kvinnor i leopardunderkläder designade av Luois Vuiton däckade på golvet, i mitt designer hus, framför den öppna brasan.
Fuck it.
Frukost, ja, det är jag sugen på. Med magsår som backup så är mat det första jag tänker på.
Svårt att inte njuta när sällskapet diskuterar nattens bravader. Som aldrig har hänt. Det var en dröm!
tänk ändå, om denna dag -vidriga upplevelse- hade varit en dröm.
nej, inledningen var någonting man hade kunnat klara sig utan, verkligen.
Efter en smärtfull frukost retirerade jag till mitt tillhåll i vardagsrummet, bland alla damråttor
och soppåsar, framför mitt X-BOX 360. Klart att jag väljer Gisslanfritagning över min kvinna,
som förövrigt har mumlat om a-fils förgiftning hela dagen.
Livet väntar inte på lidande.
Puck tvingade ut mig på staden, där vi skulle införskaffa leksaker till någon
av hennes kloka medmänniskor, som tror att det är en bravad att avklara en utbildning,
som ALLA i sanhället har klarat av. Bra jobbat, verkligen! Du är en unik man, som har klarat
skolans motgångar (som säkert varit extremt påfrestande för dig) så gallant. Du slutade säkert
med stort G+ i logiskt tänkande. Mm.
Efter inhandlingen av tröstgåvorna så sattes jag på en bänk för att invänta en buss.
Numret har jag inte en aning om, vilket det var, efter som ändhållplatsen var lika
attraktivt bänken jag satt på. Värmen var outhärdlig, det var säkert 50+ i solen,
och alla människor som stod omkring mig hade säkert inbyggda ACar i sina kläder.
Eller så var som fakirer som njöt av stekningen i sommarsolen. Jag hatar sol. Mm.
Det måhända att kvinnor är den felande länken i världen, men ibland lyckas dom.
Mitt i allt mitt lidande så kom min lilla Puck glidandes med en Loka och glass.
Jag gillar inte ens glass! Men det är klart att man måste spela tacksam mot kvinnan
som skall dela ens efternamn en vacker dag.
Så kommer bussen, och det fins ingen AC iden.
jag hamnar bredvid två 12åriga flickor med svett-problem. Trångt, illaliuktande.
nej, tacka vet jag självmord.
När vi kom fram, lade jag mig för att sova förbi resten av dagen,
vilket hade fungerat om inte snorungarna på bussen hade skrikit efter en
fantasivän vid namn Oskar, ½meter utanför fönstret. Vaken, arg...
Ja, hur resten har dagen har varit, kan ni nog räkna ut...
Jag är inte bitter...
Vaknade i morse (aldrig går denna sjukdom över), bredvid min kvinna.
Kärlek, jo vist, verklige. Drägglad på magen, av en sovsvullen gudinna, är det kärlek det?
Styrka, jag reser mig, vacklar ut mot vardagsrumet, där det ligger soppåsar i travar.
Samhället har verkligen gjort framsteg sedan stenåldern. Verkligen. Soppåsar, travade.
Är det motsvarigheten till tjocka kvinnor i djurpälsar på stengolv i grottor?
klart att jag ser den cyniska koplingen till den moderna mannens syn på framsteg.
Klart att jag vill ha kvinnor i leopardunderkläder designade av Luois Vuiton däckade på golvet, i mitt designer hus, framför den öppna brasan.
Fuck it.
Frukost, ja, det är jag sugen på. Med magsår som backup så är mat det första jag tänker på.
Svårt att inte njuta när sällskapet diskuterar nattens bravader. Som aldrig har hänt. Det var en dröm!
tänk ändå, om denna dag -vidriga upplevelse- hade varit en dröm.
nej, inledningen var någonting man hade kunnat klara sig utan, verkligen.
Efter en smärtfull frukost retirerade jag till mitt tillhåll i vardagsrummet, bland alla damråttor
och soppåsar, framför mitt X-BOX 360. Klart att jag väljer Gisslanfritagning över min kvinna,
som förövrigt har mumlat om a-fils förgiftning hela dagen.
Livet väntar inte på lidande.
Puck tvingade ut mig på staden, där vi skulle införskaffa leksaker till någon
av hennes kloka medmänniskor, som tror att det är en bravad att avklara en utbildning,
som ALLA i sanhället har klarat av. Bra jobbat, verkligen! Du är en unik man, som har klarat
skolans motgångar (som säkert varit extremt påfrestande för dig) så gallant. Du slutade säkert
med stort G+ i logiskt tänkande. Mm.
Efter inhandlingen av tröstgåvorna så sattes jag på en bänk för att invänta en buss.
Numret har jag inte en aning om, vilket det var, efter som ändhållplatsen var lika
attraktivt bänken jag satt på. Värmen var outhärdlig, det var säkert 50+ i solen,
och alla människor som stod omkring mig hade säkert inbyggda ACar i sina kläder.
Eller så var som fakirer som njöt av stekningen i sommarsolen. Jag hatar sol. Mm.
Det måhända att kvinnor är den felande länken i världen, men ibland lyckas dom.
Mitt i allt mitt lidande så kom min lilla Puck glidandes med en Loka och glass.
Jag gillar inte ens glass! Men det är klart att man måste spela tacksam mot kvinnan
som skall dela ens efternamn en vacker dag.
Så kommer bussen, och det fins ingen AC iden.
jag hamnar bredvid två 12åriga flickor med svett-problem. Trångt, illaliuktande.
nej, tacka vet jag självmord.
När vi kom fram, lade jag mig för att sova förbi resten av dagen,
vilket hade fungerat om inte snorungarna på bussen hade skrikit efter en
fantasivän vid namn Oskar, ½meter utanför fönstret. Vaken, arg...
Ja, hur resten har dagen har varit, kan ni nog räkna ut...
Jag är inte bitter...
[Headlines of tomorrow]
Swinging from patches of dreams, released with sorrow or desperation
Leaping, from cliffs of high hopes and unreal wishes
Grab by hand, and let us jump
I promise that we can walk on this water
On the pond of thoughts
Falling through the clouds of love,
only to land, softly on the clouds of amnesia,
with you, Puck
Pseudo Poesi
Bejakandes, betraktande, beblandar baktakter med refränger
Skrattandes åt livets alla problem
Ekande tårar, rinner längst sargade handleder, krossade ben-
fördärvade drömmar, förförda, förtäljda och förkorssade löften
Lysna på vad träden berättar, följ den inre, misledande rösten
för någonstans, längst livets väg, delar sig alla korsningar, och valen blir svåra
Oavsett om jag skrattar eller gråter så ger det otolkbara svar
jag delar med mig, smeker min själ medhårs, skrattar snällt, utan att såra
När alla tårar har torkat, vad är det då som är kvar?
[Kapitel 2]
Back in black.
Det har varit en hel del saker som har hänt sedan sist.
Jag har flyttat. Det är en storsak.
Jag har lämnat unionen, Wendelsberg, bakom mig.
Abslutat kapitlet som förklarade mitt vuxnande, eposen som satte
mina tankar på kartan.
Så nu bor jag i Masthugget. Med Per-Åke.
Flyttade hit igår, har inte orkat packa up än.
Det är katastrof, Isaks grejjer överallt.
Och Isak. Också. Sitter nu i Biblioteket och lysnar på Madness - Our House.
Retro. också.
Och så Puck.
Kvinnan som har gett mig fler ahá-upplevelser än dissar riktade mot Ghandi.
Det är jättefint. Puck, du har satt mina tankar på plats,
och att bolla med dig, är det underbaraste som fins.
Du ger så mycket mer en nya perspektiv, eller vinklar.
Du ger mig nya motiv.
Vill verkligen dela all framtid med dig. Nu och för alltid.
Let the world know, how fiercly we loved. <3
Och Idag.
I dag skall jag till Anna Cooper, med klassen, min donna och hennes vänner (Annas).
Den sista avsltutningen.
Inga mer tårar hoppas jag, det orkar vi inte.
Och Poesi.
Har skrivit mycket dom sista dagarna.
Med min mor, med mig, med tankar. Lovar att skriva ner. Allt.
Faktiskt. Älskar folk.
This is the new era,
a new chapter in my life.
And I love it.
Det har varit en hel del saker som har hänt sedan sist.
Jag har flyttat. Det är en storsak.
Jag har lämnat unionen, Wendelsberg, bakom mig.
Abslutat kapitlet som förklarade mitt vuxnande, eposen som satte
mina tankar på kartan.
Så nu bor jag i Masthugget. Med Per-Åke.
Flyttade hit igår, har inte orkat packa up än.
Det är katastrof, Isaks grejjer överallt.
Och Isak. Också. Sitter nu i Biblioteket och lysnar på Madness - Our House.
Retro. också.
Och så Puck.
Kvinnan som har gett mig fler ahá-upplevelser än dissar riktade mot Ghandi.
Det är jättefint. Puck, du har satt mina tankar på plats,
och att bolla med dig, är det underbaraste som fins.
Du ger så mycket mer en nya perspektiv, eller vinklar.
Du ger mig nya motiv.
Vill verkligen dela all framtid med dig. Nu och för alltid.
Let the world know, how fiercly we loved. <3
Och Idag.
I dag skall jag till Anna Cooper, med klassen, min donna och hennes vänner (Annas).
Den sista avsltutningen.
Inga mer tårar hoppas jag, det orkar vi inte.
Och Poesi.
Har skrivit mycket dom sista dagarna.
Med min mor, med mig, med tankar. Lovar att skriva ner. Allt.
Faktiskt. Älskar folk.
This is the new era,
a new chapter in my life.
And I love it.
en doft...?
Med skuldrorna täckta av dina bröst...
Ligger jag här och njuter
ångest, i tårar, i skratt, jag finner min tröst
Mitt hjärta tillhör dig, ett minneshänge jag gjuter
Vår historia, formade en kontinent, en hel värld
Våra vätskor bildade haven
Vår historia visade sig vara sanningen, helad, förverkligad och lärd
Skall ta med den ända till graven
Så följ mig, till liljekonvaljer, eviga kramar och kyssar
Till rosor och pioner, men akta dig för tistlar
Fins det dofter som kan hindra oss, fins det dofter som tystnar?
Jag bär dig på mina fingertoppar, skapar nya epistlar
Eventuellt, en framtid, oläslig, luddig men vacker
Kanske en nutid så underbar
Alla ord är sagda men...
Vi anar en visshet lätt skönjbar!
Annica & Isak
1/ 06/ 07
Ligger jag här och njuter
ångest, i tårar, i skratt, jag finner min tröst
Mitt hjärta tillhör dig, ett minneshänge jag gjuter
Vår historia, formade en kontinent, en hel värld
Våra vätskor bildade haven
Vår historia visade sig vara sanningen, helad, förverkligad och lärd
Skall ta med den ända till graven
Så följ mig, till liljekonvaljer, eviga kramar och kyssar
Till rosor och pioner, men akta dig för tistlar
Fins det dofter som kan hindra oss, fins det dofter som tystnar?
Jag bär dig på mina fingertoppar, skapar nya epistlar
Eventuellt, en framtid, oläslig, luddig men vacker
Kanske en nutid så underbar
Alla ord är sagda men...
Vi anar en visshet lätt skönjbar!
Annica & Isak
1/ 06/ 07