Förförd av tid
Sluter mina ögon, räknar till galenskap, öpnnar mina ögon och...
Ingenting där.
Känner tårar rinna längst min ryggrad
Den omisstagliga känslan av hopp, återigen välkomnad med armarna i guard.
Vill aldrig mer gå i klinch med mina förhoppningar.
Saknaden av förlust vrider mina lungor till uppehåll.
Men dofter om vad som kan komma...
ökar salivtillförseln, får min kropp att vakna,
mina biceps späns, kinderna krampar och allt jag vill är...
... att slappna av.
Min fallenhet för problem
Min notoriska dragning till saker som inte gör sig i ett hälsosamt liv.
Människan har sedan tidernas begynelse sökt efter svar på en del frågor.
Vanliga tankar kring vår existens, till exempel. Varför är vi här, vem är jag/
du eller ni. Vanliga frågor. Vad är lycka är en annan favorit fråga bland dom gamla
filosoferna. Tveksamt om dom någonsin enades i ett svar.
Gjorde dom det, då missade jag det.
Skall se om jag kan dra någon fin parallel till mitt liv, och dom barnälskande grekernas.
Den enda likheten jag kan se (läs vill se) är nog att jag har samma frågeställningar.
Inte lika mycket om varför vi är här, utan mer om vad lycka är, hur man skall uppnå det,
och hur vi skall föra det vidare till våra avkommor när dom en vacker dag frågar oss.
Tror att det borde räcka som motivation. Nu är jag inte förälder, och har eventuellt en något
romantiserad bild av vad föräldraskap innebär. Att det inte rör sig om guld och förevigt
brinnande solnedgångar har jag dock förstått.
Tror att lyckan är allt. Den är subjektiv för vissa, objektiv för andra. Inom räckhåll, långt bortom
fantasins vildaste bredder. En myt, en sanning, svart eller vitt. Det handlar nog om inställning till livet.
Jag har uppnått lycka, i korta perioder. Sekunder av total sinnesfrid. Det är lycka för mig.
Vetskapen om att jag är älskad, att jag bidrar med någonting, att mina ansträningar bär frukt.
Att mina andetag gör en skillnad. Så, lycka för mig är beroende av andras välmående.
Och det är nog min jakt, min enhörning eller mitt regnbågsslut. Kalla det vad ni vill.
Det är en konstant resa som kräver konstanta avhopp från den utplanerade rutten.
Ibland är det stora val i livet, och det kanske kan liknas med att byta sida i den stora vägatlasen
jag släpar runt. Min lilla kartbok som jag ritade som barn.
Oavsett så krävs det avhopp. Är det så att min lycka kräver min omgivning i harmoni och balans,
då får jag parkera min vita hingst (eller min röd-guld flejkade Lamborghini), och se till att
deras vägar är rena från hinder. Det är dom enklaste av alla stopp man måste göra.
Sedan finns det dom svåra. Där man måste avgöra hurvida målet är värt resan,
om jag har valt rätt väg, eller kanske valt fel resmål? Omdefinitionen av lycka kräver rastplatser
utplacerade med jämna avstånd. Dom skall ha restaurang, toalett och gärna en varm och mysig säng.
Så man kan vila upp sig, för att sedan med ett klart sinne kunna sätta sig på sin hingst igen.
Men det är sällan så. Stannar du för omprioritering kan du ge dig fan på att någon av dina vänner
kör om dig, och "glömmer" stanna, eller har annat för sig. Dom kanske också har bråttom till sina mål...?
Har du en förbannad otur så är det någon som snor däcken från din maserati när du vilar upp dig,
knycker din hingst eller ritar ut nya slutmål på din karta som du glömt i handskfacket.
Så för att återknyta... Mitt problem är mångfalden av mål. Omöjligheten att bibehålla ett enda mål.
Gräset är inte grönare, det vet jag av erfarenhet, men det smakar annorlunda på olikas ställen.
Mer eller mindre förorenat av kamraters förbifärd. Wroom.
Jag har turen att veta att min väg så småningom slutar i en T-korsning, där mitt primära mål är bortsuddat,
och överkladdat av någon förvirrad vandal med spritpenna och hörlurar med kass musik.
Och nu har ytterligare ett mål tonat upp sig. Det är det vackraste, lugnaste och mest harmoniska jag kan tänka mig. Mitt blivande bibliotek av drömar, djupa samtal, emotionella bristningar av lycka. Målet är färdigt (om jag får bestämma, och fundera). Nu är det vägen dit som är det närmsta problemet.
Tills vidare
Isak
Steg 1.
Göra sig påmind om sitt värde, att få känna lite sammanhang i livet.
klart att det kanske är skönt med en dag, då och då.
En dag där man kan göra allt man inte har tid till annars. Kanske bygga en fågelholk,
gå till gymmet och jobba på det första intrycket, eller kanske bara ligga på soffan å
filosofera över osthyvelns härkomst?
Innan ni frågar så kan jag berätta att osthyveln uppfans av en norsk möbelsnickare vid namn Thor Björlkund (fast med norskt Ö), år 1925.
Jag flyttade till Borås för ett par månader sedan. Blev sambo med min min Elin, och har sedan dess varit arbetslös och påtagligt ledig att göra vad fan jag vill. Tror man lätt om man inte är arbetslös själv.
Det är bra mycket jobbigare att vara arbetslös än att vara med jobb. Först så är det stressen, (faktiskt) att man inte har några medel att betala hyran med. Klart att man kan ju försöka erbjuda sin hyresvärd en tekning, eller ett hemmagjort radhalsband som man gjort av makaroner, torkade rosstjälkar och bättre begagnad musli.
Såvida man inte bor på boende för lågbegåvade individer så lär inte det fungera.
Så, man skall söka jobb, gärna tusen olika arbeten om dagen. Man skall hinna var hemmafru, städa, laga mat. Sedan är det ju klart en fördel om du hinner förbi socialkontoret för att göra allt dom kräver i gengälld för att förse dig med existensminimum, och arbetslöshetsförmedlarfirman ams vill ju också att du skall vara redo att sära på dina små skinkor om dom skall ge ett intyg på din aktivitet till Soc.
Och eftersom du faktiskt är arbetslös så måste du hinna med att lata dig, kanske gymma lite och så.
Så. Är det någon som är sugen på att byta med mig?
Er kamrat; Isak
The Brainwash academies
Och ja, jag har kommit fram till en sanning. Inte bara så god som något, utan en.. nja, det är en tes, ingen sanning.
Så här ligger det till:
Ibland tvingas till till frekventering av institutioner där vi behöver hjälp.
Ett lysande exempel är Apoteket. Denna blivande relik, det presumtiva pappersarket vår framtid kommer administrera rektalt vid historielektioner. Låt våra barn minnas hur humorlösa apotekarna var.
Finns det något annat tillhåll där personalen är så totalt humorbefriad?
Jag är ytterst medveten om att jag allt för ofta testar min omgivnings tålamod, och då framförallt affärsbiträden och hjälpare som kan allt. När på apoteket skulle inhandla "clear eyes", som skall ge ögonvitan en vitare glans, utan bakfylle färgen. Ett lysande exempel. När apotekstanten berättade om storheten med alla produkter så påstod jag att "Överdriven konsumtion kan ha en svårt laxerande effekt". Jag fnittrade och klappade mina händer i mitt huvud. Men hon log inte det minsta. Utan avvisade mitt påstående helt utan reflektion.
Det var ju roligt för fan! Men nej då. Humorlös.
Jag undrar om det står någonting om det på apotekets hemsida? Under fliken "Vill du jobba hos oss?" Där står det som kriterie. "En god servicekänsla, punktlighet och... ... Samt att ALDRIG skratta elle le vänligt." Jag tror att det är deras maniska rädsla för att utveckla smilgropar. Tror jag i alla fall.
En stilla reflektion alltså.
Gibberish of joy
Im wishing, because sometimes you'the victim of the crime
Its that simple. Sometimes everything is just... Everything.
My ciggars will make you blush
my sexual hints-
Its okay to giggle...
If this is what you wanted, then this is what you get... Intsead.
I guess that this is it then
My amazing plan to out live the man
My scrabbled rhymes with no sense. Or rather- without intentions.
Well. Lean against my laughter when the going gets tough.
And for Gods sake: Will some one aim low?
Till min närmaste vän
Vänner kanske är det största i livet.
Vänner finns där när vi är krossade..
eller när vi är lyckliga.
Dom tårkar våra tårar, oavsett om dom är från smärta eller glädje.
Jag träffade dig första gången när jag satt i skolan för skoltrötta.
Baggy jeans, hoodies and a fat cap. Instant chemistry.
Jag nickade, du nickade tillbaka och vägen därifrån har varit upp och ner.
När vi började träffas blev du min förebild. Du personifierade det jag själv ville vara.
Strength, Courage and Solitude.
Ju längre jag stirrade på din själ, ju mer förstod jag av vad det är jag älskar i dig.
Jag kan hata att du alltid är så rak, och att du vägrar packetera det du vill ha sagt.
- men åandra sidan, så är det den sidan jag älskar mest. För du är ärlighet personifierad.
Slår man upp ärlighet, så tror jag bestämt att det är en bild på dig bredvid.
Vi har gjort så mycket tillsammans. Skrattat, tröstat, klappat fiskar, druckit pilsner- Jäger och rom&cola.
det bästa är, att trots att vi har varit vänner såpass länge som vi har, så har det bara börjat.
Anders, du är det närmaste familj man kan ha utan att dela blod.
Tack för att du är den du är, att du fortsätter lära och lära ut.
Till death do us appart.
Mina vågor av empati
Dina naglar bröts mot ekgolvet när dina förövare slet dig genom, ditt hem, din borg, din trygghet.
Inga vingar, varken av glas eller stål kunde skydda dig från det som ingen såg komma.
Och nu sitter jag med kulspetspennan nerkörd i halsen, bönandes om nåd.
Tänk att min gåva- mitt allt- skulle vara det som tog mina andetag.
Hade jag vetat, hade jag agerat annorlunda då? Kanske.
Hade du vetat hade du fortfarande sprungit då?
Du vet, jag tror, dom hoppas, vi blundar.
Dina vingar av glas är för bräckliga
Mina andetag av frost ger dig gåshud
Dina önskemål är vidriga och äckliga
Mina krav ställer hoppet på sin spets
Säg det, säg att du gör vad som helst
Låt mig motbevisa dig.
Destroy something beautiful
Vill våldta era föreställningar om ett liv, väl levt.
Jag vill skära era förinställda, rosa jävla gardiner med mina rostiga rakblad.
När jag ser era artiga hälsningsfraser, era falska ögonkast mot kvinnan framför er i bussen,
då faller det. Jag ser hur jag sparkar in pannan på er, krossar era käkar mot era vidriga Gucciskor.
Mörkret faller inte över nätter av kokain, för det är så enklent att blunda för dom nersprayade husfasaderna.
Det är så enkelt att ducka för flygande kulor om man vet att man inte är den dom siktade emot.
Dra ner era gardiner för våldet, spotta på mannen som ber om växel och hoppas för att i världen att vi aldrig träffas.
Appiffany
Vi lever bara en gång. Det är nuet som räknas.
Från liten till stor
Det minsta motståndetslag är den enda regel som ett barn arbetaer efter.
Om allting går enligt den officiella planen som enligt Gud har varit någorlunda densamma, i dom senaste 1500åren.
Provintiella skillnader är fortfarande påtagliga, och vi i västvärlden har antagligen svårhetsgraden färdiginställd på Easy.
Skulle det nu vara så att utvecklingen går lite galet någon stans på vägen, så är det inte helt ovanligt att man ter sig till dom svaren som faller sig mest naturligt, och minst ansträngande. Det kan vara reggressioner i psyket, eller rent utav bristen på utveckling som gör att vi lutar oss mot det minst energikrävande alternativen,
När du blir lite äldre, alltså fortfarande i barnskorna så börjar saker och ting i din omgivning få lite olika färger.
Helt plötsligt så vill inte alla väl längre, och den lilla snorungen längre ner på din gata som stal dina leksaker kanske inte är så snäll som din morbror eller farmor? Tataa, svart-vitt tänkandet har fått ytterligare en kropp att nära sig ifrån.
Det här tänkandet blir mer och mer distinkt ju längre upp i åldern vi kommer. Fråga en femtonåring om hennes lärare, så finns risken definitivt att du får dig en uppfräschning av Sveriges senaste inne och ute uttryck. Och det är klart att det kanske är lite destruktivt beteende, men om det inte hade varit så, då kanske du hade fortsatt använda ordet Korv-Mojj som någonting fint- och då hade du definitivt hamnat på ute listan!
Under adolesensperioden i en ynglings liv så börjar den egentliga gråzonen ta form.
Helt plötsligt så kan man göra ett ställningstagande, och om motivationen finns så är ett ställningstagande som närmar sig! Att helt plötsligt kuna se varför någon gör som han eller hon gör kan vara en fantastisk upplevelse. På riktigt. Och jag litar helt på mitt oklanderliga omdömme, så tror jag att just DU delar min känsla. Du läser ju trots allt min blogg!
Alla tycker delar dock inte känslan är lika rolig. Kanske för att om du kan förstå hur jag tänker, så kan jag göra det med dig. Det man kanske inte tänker på då, är att även om DU tar avstånd från det, så finns fortfarande möjligheten för oss andra att göra det. Där tappade jag tråden. Hmm.
Jo, för dom människor som väljer att se möjligheten att lära sig av hur folk beteer sig så finns det en oändlig värld att utforska. Likaså, en hel del med ondska, förvirring och total meningslöshet. Det är på gott och ont!
Men, du kommer aldrig kunna se den 'godheten' som finns i oss alla om du inte synar vår kapacitet.
Nu sätter jag punkt, för jag har nämligen precis passerat adolesensens mittensträcka. Det kommer en uppdatering om ett par år när jag vet mer! Tills vidare.
Kommentera, tänk och inse att ingen är färgblind!
// Kapten Isak
Fabbro Barbro talar ut!
Dagen har varit en dag knökad med olika känslor.
Jag vaknat, och det är man ju alltid lika tacksam för! Det vore ju till exempel svårt att föra en blogg om man inte hade valt att stiga upp? I viklet fall, så försov jag mig idag. Igen. Jag tycker det är så roligt att sova en timma för länge. Inte nog med att man slipper alla problem med morgonambivalens. "Åh, idag vill jag nog ha en honungslungad slottstek, eller skall jag kanske rent av äta lite gröt?" Allt sådant slapp jag, för på prio listan stod det tandborstning.
Så jag borstade alla tänder i heeela munnen, sedan sprang jag ut genom dörren, och halkade på den snorhala verandan.
Och så var det skolan. Vi hade en ny lärare idag. Det är kvinnan som Farbror Barbro är baserad på. På riktigt. Hon paratar lika dant, har likadant hår, fast hennes är ett virvarr av olika gråa nyanser. Jätte tjusigt.
Sedan så har hon en annan egenhet, och det är att slänga sig med "hippa" och "fräcka" uttryck.
Hon använder ordet 'Eljest' jätte mycket, och slänger sig med termer som är k-märkta. För att ytterligare
förstärka den otroligt kulörta personligheten hon besitter, så talar hon konstant i samma ton. Inga förändringar.
Vem behöver valium eller andra kemikaler för att somna, när man har en lärare som är ett extrakt av alla artificiella trötthetsproduceringsprodukter i hela världen?
Sedan så hade jag möte med Socialkontoret. Där fick jag träffa en man med väldigt intressant utseende.
Jag och min klassmamma Stina, fick honom att börja stamma. Han var jättenervös :)
Och Elin, jag tänker på dig. Aj äm her får joo.
Kärlek till alla människor i hela världen!
//
Mr Better-then-you!
Det regnade hus!
Idag så vaknade jag i tid. För att inte somna om så satte jag på lite musik på min flashiga telefon.
Till tonerna av soundtracket från.. fan vad heter den..? You know it's hard out there for a piiimp? Fan.
Soundtracket till min morgon färgade hela min.. Hustle and Flow heter den! Så var det. Se den!
I all fall! När jag satt och mumsade i mig min frukost, så lät jag min drömmande blick leka över fönstret och det man ser igenom. Ett grått mörker slog över mig som en blöt handduk över låret. Men det var uppehåll.
Så jag slängde disken i vasken, och drog på mig min tjocktsnygga jacka och joggade ut genom dörren.
Det var som att öppna en burk med jäst makrill. Det var fruktansvärt. Det slog ner molntussar stora som små hus.
Jag drog luvan över min flint och trillade ner för den isklädda trappan, och dagen var igång.
Fortsättningen på dagen har varit eminent. Idag har vi haft Kommunikation, vilket är det roligaste ämnet i världen.
Grymt roligt! Sådeså. Åååh, så ringde det på min telefon. Och i morgon skall jag på arbetsintervju! :D Det ni. Skriver mer i morgon om det!
kommentera nu era jevla jevlar!
// Mistah Boss Player!
Ett glatt inlägg!
Idag var jag och hälsade på Stenungsundsbostäder. Tänkte att jag kunde klämma ur mig en snyftarhistoria för den dutkigt heta kvinnan i receptionen. Efter fem minuters genialt skådespelande, kunde jag dra slutsasten att hon antalgigen var lesbisk. Jag fick nämligen ingen lägenhet.
Som det nu var, så visade det sig att man går efter längst i kö får först. Jag hade varit medlem i över ett år.
Men den nidiska flatan hade "råkat" radera min kö-historik. Så, jag får börja om från början.
Det är i sådanna tillfällen man får tacka sin lyckliga stjärna för att man är så.. jaa, jag skulle nog våga använda ordet "fulländad". Jag tackade för mig, klädde på henne i mitt huvud igen och trillade ut ur lobbyn.
Någonting annat man får vara glad över är sina vänner.
Anders, eller Baow som man också kan kalla honom har ju nämligen tagit på sig rollen som surrogat fader för mig.
Inte nog med att han har en personlighygien som har gett honom korvar av tovat hår, han har desseutom en stor tv, en fantastisk pappa och har tagit mig under sina vingar. Som jag skrev.
Så just nu bor jag i Stripplekärr, i en stuga på deras tomt. Och.. Ja, jag tror nog att det här är bra.
Som grädde på moset, så har jag ju fritidsaktiviteten "skolgång" som tar mig från 0900 till 1600 varje dag (fem långa dagar i veckan), för att så småningom göra mig till en fullblods undersköterska. Jag har en fantastisk klass, men en öppenhet och värme. Det är så gemytligt att jag blir kräksjuk när jag tänker på det! :)
Å Naumburg. Nu har jag nämnt dig i min blogg! Return the favour, biiitch! :)
Receptet.
Så enkellt att tro sig förstå folks problem
Varför är det då, så svårt att förstå sina egna behov?
Sina egna önskemål, stå för sina åsikter och våga drömmar sina drömmar?
Varför?
Varför?
Varför?
Jag närmar mig mitt mål, för tiden går.
Jag sliter för att morgondagen skall gry.
Och det gör den, även utan min inblandning.
Kanske är därför som orken tryter?
Ju närmare nästa andetag kommer, ju mer kippar jag efter andan
Jag kvävs utan intentioner.
Det enda som skrämmer mig, är mina reflektioner.
En spegels yta kan inte krusa sig. Och om det inte är den som viker sig, så är det ju... jag?
My dirty secret.
Jag hittade hemligheten.
Jag vet vad du fantiserar om.
Jag har nyckeln till rodnaden på dina kropp.
Jag har ordet som får dig att svettas.
Jag kan öppna dina ögon för delar du aldrig har sett
Slut dina ögon och andas in allt jag erbjuder dig
Visa mig vad som döljer sig under din hud
Dina fantasier är så nära, fortfarande så långt borta.
Låt mig smeka dig med mina löften
Utforska allt jag har att visa dig
Jag kan visa dig saker du aldrig har sett
The complication of good intentions
Jag är det nya Rom.
Jag fall under mina egna intentioner
Isak 4.0
Eventuellt så är jag bara bitter över att jag fortfarande inte vet vad jag klarar, eller inte klarar.
Tänk vad mycket enklare det vore om man direkt kunde utesluta saker och ting för att man viste att det låg över vad man kan klara av.
Klart att man hade ju ioförsig missat hur fucking grymt det är att överraska sig själv!
Jo, med det så ville jag alltså presentera den nya, updaterade och ännu opatchade Isak 4,0!
Lite snabbare, lite kortare, lite drygare, lite snyggare, lite starkare och lite mer proffisionell!
Vi kunde dock inte åtgärda dom notoriska stavfelen som föregångarna har dragits med, så dom får ni ha kvar.
Vad är nyhtererna?
1. Den nya och uppdaterade versionen av Isak är numera kompatibel med Skolgång, version 2009 (det senaste inom kloningstekniken som har blivit en Succé i USA).
Jag sitter alltså i skola igen, fast nu är jag alltså redo för att tackla det som skolor gärna kastar på dina intet ontanande elever. Jag läser till undersköterska på Komvux!
Tänk er solikonbabe, kortkort med stora rådjursögon med en lott doft av bubbelgum!
.. det fast på mig då!
2. Den nya versionen av Isak Bergenheim lider av en mild form av bostadslöshet (förväntas åtgärdas av våra tekniker inom kort), och kan därför vara svår att få kontakt med. Om problem uppstår stäng av Routern och Modemet och testa igen!
3. I den nya och kraftfulla versionen, 4.0 ingår numera möjligheten till Singel, ett mycket populärt alternativ av ungdommen (återigen, en "blockbuster" i USA). Tyvärr har våra bristfälliga tekniker glömt att lägga in möjligheten till att stänga av stadiet, singel. Ingen prioritet har dock lagts på problemet.
4. Framtidsutsikter är ledordet i den nyaskolans produkter, och våra genforskare har pressats till sina gränser för att få in termen "Framtid" i Isak, 4.0. Vad detta innebär i längden står ännu skrivet i stjärnorna då beta testerna av Isak 4.0 fick nedprioriteras underförra styrelsemötet, till förmån för våran VDs älskarinnas nagellack. Uppdatering kommer.
Tack för att ni har varlt ISAK BERGENHEIM 4.0, Ny och förbättrad!
What a difference a word made!
Jag har ju som bekant en passion, en vurm och en osläcklig låga för ord.
Tänkte för ett par dagar sedan på hur lite ett ord kan göra!
Man kan säga med inlevelse och sanning i sin röst: "Vad roligt att se dig!"
Och parten som får höra det blir oftast glad, över att fylla en speciell plats i den personens hjärta.
Men man kan lägga till ett ord, och ändra på hela baletten!
Lägg till "på" i meningen, så har blir den andra personen antagligen svårt förvirrad, lite ledsen eller ännu gladare!
"Vad roligt att se på dig!"
För att verkligen få er att komma ihåg det här, så skall jag lägga upp tre bilder på mig, som ni kommer att tänka den längre versionen av mina exempel!
Ja, för jag är förjävla rolig att se på! 
My Jesus piece, lets me find Jesus peace.
Jag känner, jag känner mörker.
Ditt ansikte reflekteras i mina ögon när jag slutar mina ögonlock.
Jag andas in genom mina näsborrar, och känner dina dofter.
Hur din hud förför mig, trots att du inte är här.
Dina mörkbruna ögon ler åt mig.
Jag släpper taget.
Andas ut.
Och känner bloder pulsera i min kropp.
Återigen har du räddat mitt liv. Puck.
Give me a hand, while I kill you
A sense of duty towards my believes and promises
Perhaps this inc will help sort my momentary confusion out?
There's a darkness seldom spoken of
Inside the book of love, written in ancient words
I cant interpret the words that's sung within me
I cant write my testament withouth a pencill inc, or blood
Temporary insanity? A cause or a excuse?
Im slipping, and My muscles wont help me up again
Im falling, and the safety harness is broken
Who's going to catch my fall when No one knows what Im doing
I thought I was ready for the world
Thought I could tackle the momentary pain I felt
I didnt see the thorns, but they ripped a hole in my side
So the silence speaks for it self?
I descended into something pathetic- lost my edge
"If this is love, then I guess its the right thing to do"
I sold my soul for my believes- and I changed my perspective
falling into habbits ment to be broken
Im fumbeling in darkness, trying to stay focused
Its a feat that wont accomplished
Asking the quesions, even though Im aware of the risks
I might get up, and I might see that light again
So i'll never end the chorus
Im tripping on reality, and its making me insane.