One Love
Thus we fared, towards the goal we so longed for.
We smiled in memories of others, laughed at the funural of broken hearts,
barely coverd the scars of our past presence there.
Jahaa.
Nu kommer uppdateringen som ni (om jag har några die-hard fans som inte har lämnat mig)
vurmar så över mina litterära cum-shots.
Ja, den som har frågat mig, vet att jag har lämnat stadens arbete bakom mig.
Jag arbetar inte längre för IBS i staden.
Nu arbetar jag för IBS på Shell. Så jag jobbar på Raffet, Shells Raffinaderi.
Det blir fan inte mycket manligare nu. Nej, det gör det inte.
Började på Raffet igår. Första dagen, och den gick så otroligt bra.
Fick rollen som team-leader för min grupp, som består av;
Slackern; Erik
Den Amrikanska texas läraren; Arth. Och jag.
jag är den nyaste, och jag fick agera lärare och visa och bända.
Det var så roligt!
Jag vet inte varför jag ständigt späker mig själv, för att ha införskaffat
ett arbete, som gång efter gång våldtar alla fritid jag haft.
Detta inkräktar på mitt bloggande, men jag ber er att kommentera, så jag
vet att läsarskaran lever. Då lovar jag i utbyte att ta mig den tid ur min klocka som krävs.
Tillsvidare; Herkules.
We smiled in memories of others, laughed at the funural of broken hearts,
barely coverd the scars of our past presence there.
Jahaa.
Nu kommer uppdateringen som ni (om jag har några die-hard fans som inte har lämnat mig)
vurmar så över mina litterära cum-shots.
Ja, den som har frågat mig, vet att jag har lämnat stadens arbete bakom mig.
Jag arbetar inte längre för IBS i staden.
Nu arbetar jag för IBS på Shell. Så jag jobbar på Raffet, Shells Raffinaderi.
Det blir fan inte mycket manligare nu. Nej, det gör det inte.
Började på Raffet igår. Första dagen, och den gick så otroligt bra.
Fick rollen som team-leader för min grupp, som består av;
Slackern; Erik
Den Amrikanska texas läraren; Arth. Och jag.
jag är den nyaste, och jag fick agera lärare och visa och bända.
Det var så roligt!
Jag vet inte varför jag ständigt späker mig själv, för att ha införskaffat
ett arbete, som gång efter gång våldtar alla fritid jag haft.
Detta inkräktar på mitt bloggande, men jag ber er att kommentera, så jag
vet att läsarskaran lever. Då lovar jag i utbyte att ta mig den tid ur min klocka som krävs.
Tillsvidare; Herkules.
Jobbig dag...
Det händer att människor har fel.
Ibland händer det att folk jag känner har fel. Det är sällsynt, men det händer.
Mja. Men inte jag. Nej.
Jag tabbade mig på arbetet idag. En dålig dag, ordentligt dålig dag.
jag är ny på jobbet, så jag har mycket att bevisa, för mig och andra.
I dont want to be the new guy. Men det är jag.
Så jag bevisar, om och om igen att jag är duktig, stark och ambitiös.
Men det gick överstyr idag, och jag höll på att tappa tre järnrör på 3meter stycket, över en
polsk man. Hemskt. Ångest. Mina arbetskamrater peppade mig, och gav mig styrka.
Så jag fortsatte. Sedan, 2min innan avslut gjorde jag samma sak igen, över samma man.
Tappade nästan en 3meters spira, alá 20-25kg, från sexmeter över mannen...
han hade tokdött.
Det är mycket ansvar, väldigt mycket. Det är tungt, men jag mår bra av det.
This is what I needed. Ansvar, arbete. Det här är vad som får en ung man att växa,
och bli en riktig man :)
Jag trivs.
// Eran Göteborgare.
Ibland händer det att folk jag känner har fel. Det är sällsynt, men det händer.
Mja. Men inte jag. Nej.
Jag tabbade mig på arbetet idag. En dålig dag, ordentligt dålig dag.
jag är ny på jobbet, så jag har mycket att bevisa, för mig och andra.
I dont want to be the new guy. Men det är jag.
Så jag bevisar, om och om igen att jag är duktig, stark och ambitiös.
Men det gick överstyr idag, och jag höll på att tappa tre järnrör på 3meter stycket, över en
polsk man. Hemskt. Ångest. Mina arbetskamrater peppade mig, och gav mig styrka.
Så jag fortsatte. Sedan, 2min innan avslut gjorde jag samma sak igen, över samma man.
Tappade nästan en 3meters spira, alá 20-25kg, från sexmeter över mannen...
han hade tokdött.
Det är mycket ansvar, väldigt mycket. Det är tungt, men jag mår bra av det.
This is what I needed. Ansvar, arbete. Det här är vad som får en ung man att växa,
och bli en riktig man :)
Jag trivs.
// Eran Göteborgare.
En lycklig man
Nej, jag skall inte recensera Arto Paasalinna, utan mitt sinnes stadie.
Vad är det då som har gjort livet så eminent? Well, let me tell ya...
Jag är inte längre en lodis, ett socfall eller liknande, jag är numera en arbetande karla karl!
Och inte nog med att jag har ett arbete, jag har desseutom ett arbete som får var man
i Göteborg att rysa med välnöjje. Jag är en varvet arbetare, en volvoknegare, med andra ord, en riktig Göteborgare, jag drar mitt lass för Götet, jag är en Ställningsbyggare!
There you have it. Jag är numera en del av IBS Byggnadsställningar!
Det senaste tillskottet.
Och jag har hittat rätt. Varje morgon när min älskade kvinna väcker mig,
berättar hon för mig, att nu är det arbete. Då ler jag, och vet att mitt kall kallar :)
Det är så. Jag har hittat rätt!
Mer än så, jag bor numera (nästan) hos min kvinna.
Puck, och Isak. Det är jävligt vackert, får jag nog säga.
Det är fint, får dela säng med Puck, lysna på Common Sense med Patrik, the store lille bror.
Trivs som fan. Jobbar altså på Göteborskan, solbrännan, framtiden och musklerna.
Förbättring utlovas om skrivandet:)
Vad är det då som har gjort livet så eminent? Well, let me tell ya...
Jag är inte längre en lodis, ett socfall eller liknande, jag är numera en arbetande karla karl!
Och inte nog med att jag har ett arbete, jag har desseutom ett arbete som får var man
i Göteborg att rysa med välnöjje. Jag är en varvet arbetare, en volvoknegare, med andra ord, en riktig Göteborgare, jag drar mitt lass för Götet, jag är en Ställningsbyggare!
There you have it. Jag är numera en del av IBS Byggnadsställningar!
Det senaste tillskottet.
Och jag har hittat rätt. Varje morgon när min älskade kvinna väcker mig,
berättar hon för mig, att nu är det arbete. Då ler jag, och vet att mitt kall kallar :)
Det är så. Jag har hittat rätt!
Mer än så, jag bor numera (nästan) hos min kvinna.
Puck, och Isak. Det är jävligt vackert, får jag nog säga.
Det är fint, får dela säng med Puck, lysna på Common Sense med Patrik, the store lille bror.
Trivs som fan. Jobbar altså på Göteborskan, solbrännan, framtiden och musklerna.
Förbättring utlovas om skrivandet:)
Din plats i livet?
Hyklare kommer i alla former, och mina tankar som nu kommer,
är inte spetsinriktade till någon.. Känner man sig träffad så är man nog det.
Ingen är måltavla...
Hykleri.
Folk som driver med någonting dom inte har förmåga att förstå.
Hycklare kommer i alla former, i alla skepnader- och alla har en liten
hycklar-jävel i sig. Frågan är kring vad, och hur allvarligt det är.
Varför överhuvudtaget låta någon ta del av den sidan hos en?
För mig är hyckleri det jag precis skrev.. Någon som i brist på förstående
driver med någonting som är viktigt för någon.
En anledning är definitivt för att skydda sig. Om man inte förstår
någonting som kommer i stora mängder, så är det lätt att få
en utanför känsla. Att driva eller hyckla, är ett sätt att skydda sig på .
Eller så det en rädsla. Rädslor är naturlig, alla har det.
Det som alla inte gör, är att förebygga det, genom att hata,
ironisera eller demolera andras tro och trygghet, för att slippa
ta ställning själv. Ta ställning för att slippa se att man inte platsar.
Relationer är någonting som det hycklas mest om.
Eftersom relationer är det som håller oss ovanför ytan.
Relationer, det är ett samlingsord för känslor för människor.
Det kan vara att älska, det är en relation, och givetvis kan man
älska på olika vis, men det finns en anledning till att man samlar ihop
dom olika sätten att älska på, i ett ord. Älska.
Andra relationer är tillhörighet. Den viktigaste känslan i världen.
Alla har en plats i det stora, och det livet handlar om, är att hitta sin plats.
När din plats är hittad, då är allting löst. Då behöver du inte ställa frågan
vad livets mening är, utan du kan sudda ut frågan, eftersom du vet att svaret
är din plats.
Å andra sidan, så är avsaknad av tillhörighet det farligaste som finns.
Utan en plats i samhörigheten, så är du sårbar, så är du ensam.
Ensamhet är bra, om det är självvalt. Om du inte har hittat din plats,
så är ensamheten inte självvald. Du kan hävda det, men det är enbart för
att bevisa, att du INTE är utanför, utan att du själv har valt det.
Lika genomskinligt som tragiskt.
Det fins ett ytligt botemedel mot utanförskap, som man kan spela på själv,
och det är sårbarhet, och empati.
Om någon ser en skadad fågel, så tar dom flesta hand om det,
enbart för att dom känner empati för fågeln. Den lider, jag kan hjälpa till.
Detta är inte ett botemedel, utan det är en port eller en stig till det stora hela.
Via det, att folk bryr sig, kan man få hjälp. Då är det enda kravet, att man är medveten.
Är du medveten om att du är utanför, och att du kan acceptera det,
då är det inga problem att hitta sin plats, för då är all hjälp din.
Är det inte så, utan att man förnekar det och spelar på okunskap när det
tas på tal, då är hjälp omöjligt, och platsen man har cementeras.
Så ta ett steg utifrån dig själv, se dig om kring.
Det handlar om acceptans, man behöver inte hyckla, bara be om hjälp.
Man är inte ett offer, om man inte vill vara det.
// Isak. (ursäkta stavfelen)
är inte spetsinriktade till någon.. Känner man sig träffad så är man nog det.
Ingen är måltavla...
Hykleri.
Folk som driver med någonting dom inte har förmåga att förstå.
Hycklare kommer i alla former, i alla skepnader- och alla har en liten
hycklar-jävel i sig. Frågan är kring vad, och hur allvarligt det är.
Varför överhuvudtaget låta någon ta del av den sidan hos en?
För mig är hyckleri det jag precis skrev.. Någon som i brist på förstående
driver med någonting som är viktigt för någon.
En anledning är definitivt för att skydda sig. Om man inte förstår
någonting som kommer i stora mängder, så är det lätt att få
en utanför känsla. Att driva eller hyckla, är ett sätt att skydda sig på .
Eller så det en rädsla. Rädslor är naturlig, alla har det.
Det som alla inte gör, är att förebygga det, genom att hata,
ironisera eller demolera andras tro och trygghet, för att slippa
ta ställning själv. Ta ställning för att slippa se att man inte platsar.
Relationer är någonting som det hycklas mest om.
Eftersom relationer är det som håller oss ovanför ytan.
Relationer, det är ett samlingsord för känslor för människor.
Det kan vara att älska, det är en relation, och givetvis kan man
älska på olika vis, men det finns en anledning till att man samlar ihop
dom olika sätten att älska på, i ett ord. Älska.
Andra relationer är tillhörighet. Den viktigaste känslan i världen.
Alla har en plats i det stora, och det livet handlar om, är att hitta sin plats.
När din plats är hittad, då är allting löst. Då behöver du inte ställa frågan
vad livets mening är, utan du kan sudda ut frågan, eftersom du vet att svaret
är din plats.
Å andra sidan, så är avsaknad av tillhörighet det farligaste som finns.
Utan en plats i samhörigheten, så är du sårbar, så är du ensam.
Ensamhet är bra, om det är självvalt. Om du inte har hittat din plats,
så är ensamheten inte självvald. Du kan hävda det, men det är enbart för
att bevisa, att du INTE är utanför, utan att du själv har valt det.
Lika genomskinligt som tragiskt.
Det fins ett ytligt botemedel mot utanförskap, som man kan spela på själv,
och det är sårbarhet, och empati.
Om någon ser en skadad fågel, så tar dom flesta hand om det,
enbart för att dom känner empati för fågeln. Den lider, jag kan hjälpa till.
Detta är inte ett botemedel, utan det är en port eller en stig till det stora hela.
Via det, att folk bryr sig, kan man få hjälp. Då är det enda kravet, att man är medveten.
Är du medveten om att du är utanför, och att du kan acceptera det,
då är det inga problem att hitta sin plats, för då är all hjälp din.
Är det inte så, utan att man förnekar det och spelar på okunskap när det
tas på tal, då är hjälp omöjligt, och platsen man har cementeras.
Så ta ett steg utifrån dig själv, se dig om kring.
Det handlar om acceptans, man behöver inte hyckla, bara be om hjälp.
Man är inte ett offer, om man inte vill vara det.
// Isak. (ursäkta stavfelen)
Sammanfattningen?
"This is your life, live it however you want it"
Citat ur en låt, som jag inte kommer ihåg, som återspeglar mina
tankar kring folk i nöd. Har man problem, man vet inte ut eller in,
så är det rådet jag oftast ger.
"Du är huvudpersonen i ditt liv, lev efter det"
Jag har sagt det många gånger, för jag tycker det är klokt.
Detta innebär inte att man skall skita i sin omgivning,
tvärt om. Måna om dom man älskar, ställ upp för dom som behöver det,
men truga inte för någon, för det mår ingen bra av.
Alla människor har ett uns av martyrpuder i sig.
Någonting som behöver komma upp till ytan ibland,
någonting som man behöver få känna.
Men att bygga sitt liv kring det faktumet,
att det är mänskligt att dömma- Det är galet.
Jag vet inte riktigt varför det yttrar sig som det gör,
när människor går in så starkt för att vara någonting speciellt,
så att dom tappar anledningen till varför dom ville bli det.
Och det är inte ovanligt.
Jag börjar ana, att det är en av mina skuggor,
att jag inte delar uppfattning kring sorg eller smärta med andra.
Jag lider inte nämnvärt, mer än att andra inte kan få det dom behöver av mig.
Och det är klart att det är synd, att inte kunna tillfredsställa.
Och det kostar på... I've lost a lot during my travels. So I know.
Inget martyriskt, bara ett konstaterande.
Ibland undrar jag, om man har satt för mycket på spel,
på en gång. Att riskera så mycket, för möjlig glädje?
Det är klart att gräset är grönare ibland, men att korsa motorvägar och
minfält för att nå dit... Thats just stupid.
Älskar så mycket i mitt liv,
att jag börjar bli rädd- börjar bli girig.
Det är hemskt, men det är ett tecken på att jag älskar.
Stora känslor, spetsinriktade känslor. För trots förlusterna
så är vinsterna ofta så mycket tyngre.
Is this, peace of mind? Awarness yet, not questioning...?
Or, is that just, the easy way out?
Jag vet inte alltid. Inte nu. Men det är skönt att få ventilera i röken
av kanonerna. Mm.
P; Forever yours.
Citat ur en låt, som jag inte kommer ihåg, som återspeglar mina
tankar kring folk i nöd. Har man problem, man vet inte ut eller in,
så är det rådet jag oftast ger.
"Du är huvudpersonen i ditt liv, lev efter det"
Jag har sagt det många gånger, för jag tycker det är klokt.
Detta innebär inte att man skall skita i sin omgivning,
tvärt om. Måna om dom man älskar, ställ upp för dom som behöver det,
men truga inte för någon, för det mår ingen bra av.
Alla människor har ett uns av martyrpuder i sig.
Någonting som behöver komma upp till ytan ibland,
någonting som man behöver få känna.
Men att bygga sitt liv kring det faktumet,
att det är mänskligt att dömma- Det är galet.
Jag vet inte riktigt varför det yttrar sig som det gör,
när människor går in så starkt för att vara någonting speciellt,
så att dom tappar anledningen till varför dom ville bli det.
Och det är inte ovanligt.
Jag börjar ana, att det är en av mina skuggor,
att jag inte delar uppfattning kring sorg eller smärta med andra.
Jag lider inte nämnvärt, mer än att andra inte kan få det dom behöver av mig.
Och det är klart att det är synd, att inte kunna tillfredsställa.
Och det kostar på... I've lost a lot during my travels. So I know.
Inget martyriskt, bara ett konstaterande.
Ibland undrar jag, om man har satt för mycket på spel,
på en gång. Att riskera så mycket, för möjlig glädje?
Det är klart att gräset är grönare ibland, men att korsa motorvägar och
minfält för att nå dit... Thats just stupid.
Älskar så mycket i mitt liv,
att jag börjar bli rädd- börjar bli girig.
Det är hemskt, men det är ett tecken på att jag älskar.
Stora känslor, spetsinriktade känslor. För trots förlusterna
så är vinsterna ofta så mycket tyngre.
Is this, peace of mind? Awarness yet, not questioning...?
Or, is that just, the easy way out?
Jag vet inte alltid. Inte nu. Men det är skönt att få ventilera i röken
av kanonerna. Mm.
P; Forever yours.
Skummad Sperma
Ja, ett bra träningspass. Jättebra, massa mjölksyra, massa svett och massa svettttt...
Tränade benen, först häcken, sedan låren, sedan baksidan låren, vaderna och avslutande två jävla träningar för ryggen...
Kände mig vidrigt duktig, så jag beslutade mig för att inhandla en recovery max. En sån där man "skall dricka direkt efter träning" för att få bättre tillväxt och energi efter träningen..
27KR kostade den.. Men What the hey, 'jag är värd det' så jag gjorde det.
Den smakade, skummad sperma. Med tillsats av vanilj. USCH.
Höll på att spy i trappan på vägen hem till lägenheten. Fyfan, hela altet raserades-
Och jag lovar, att det just nu sitter någon sadisisk jävel som jobbar med att paketera
recovery drinks och hånskrattar åt idioten som drack hans sperma... fyfan vad vidrigt.
Hur som haver, så lovade en kamrat mig att införskaffa sperma, -hon viste inte hur- och sedan
köra det i en kaffe skummare, sådan dom har på cafeer. Updatering om hur det smakade väntas...
:)
Tränade benen, först häcken, sedan låren, sedan baksidan låren, vaderna och avslutande två jävla träningar för ryggen...
Kände mig vidrigt duktig, så jag beslutade mig för att inhandla en recovery max. En sån där man "skall dricka direkt efter träning" för att få bättre tillväxt och energi efter träningen..
27KR kostade den.. Men What the hey, 'jag är värd det' så jag gjorde det.
Den smakade, skummad sperma. Med tillsats av vanilj. USCH.
Höll på att spy i trappan på vägen hem till lägenheten. Fyfan, hela altet raserades-
Och jag lovar, att det just nu sitter någon sadisisk jävel som jobbar med att paketera
recovery drinks och hånskrattar åt idioten som drack hans sperma... fyfan vad vidrigt.
Hur som haver, så lovade en kamrat mig att införskaffa sperma, -hon viste inte hur- och sedan
köra det i en kaffe skummare, sådan dom har på cafeer. Updatering om hur det smakade väntas...
:)
För det vi har, är det andra drömde om...?
Vi delade nachos,
skapade en evighet av miljontals krossade drömmar.
För varje andetag vi drog, stannade någons hjärta.
Och nu, nu skriver vi historia,
i blodet av ekande skrik, trötta tårar.
Och allt... För att vi älskar.
Min värld, Puck, mitt universum...
skapade en evighet av miljontals krossade drömmar.
För varje andetag vi drog, stannade någons hjärta.
Och nu, nu skriver vi historia,
i blodet av ekande skrik, trötta tårar.
Och allt... För att vi älskar.
Min värld, Puck, mitt universum...
Orkar ni läsa?
En text från min verbala förebild, PST/ q.
Läs igenom, markera rimmen i huvudet, så kommer ni förstå varför.. =)
mer häng än Ylva-Maria utan bh på i Uppskjutet
spelar mindre roll än Jesper Odenberg i Stockholm maraton med benet brutet
ser mot mig, punkterar din ven med en benskärare från ditt skenben nu enbent
perverterar dig som allena vresande med bena i en djurporrscen upplyst av norrsken
serafim plus analt flyt som en vaginal orgasm
bryts som en spasm, i klass med epileptiker
dessa rimtekniker, sparkar dig som en luffare utan pass ur första klass
vätskelik verbal validerar viktiga vokalister
men må varför därför distinkta debila dialketiker destillerar i dyslektiker
sprutar sjukare grejer ur toppen än AIDS-smittade med klyvet ollon
folk blåser upp sig som om de går på anabola med frätande roll-on
bisexuella letar pollen, jag rundar pannloben som Apollo 13 runt globen
rappare trappar upp modet blodar ner trappan som Versace-mordet
lämnar latituder alternerade som attityder förvandlade till plattityder
dresserar monologer tills de lyder och lider medan rappareindivider avlider
lever orden i eviga tider likvid lingvistik med musik omgiven av mystik
mikrofonmetafysik, inte ens professorer i matematik kan räkna ut min skit
now, in the very, very beginning, så var det på så vis förstår ni,
att det fanns liksom inga ljud alls, det var bara tyst
byter mer meningar än Tove Jansson intervjuad av Sivert under förseningar
elektrifierar dig som Leila i S/M-föreningar, slickande på skarpade förgreningar
PST som THC mot TBC förlöste visioner med DC
från Gbg vetter mickar som WC retarderar rimmare som CFP
skruvad som en massagestav på en borr när slidan är torr utan kladd
du är hotad som en rabbi boxande en dopad rami i Dublin under Jihad
al-Fatah som en fet Mossad i Gaza bland palestinska kannibaler efter Rammadam
lyssnade på Hamas under Intifadan när soldater har snott deras Koran
tappar takt som docenter dansande till hjärtpatienters EKG
kommer aldrig vara klass A även om du är B, och alla kan C (se) D (det), va?
rappare backar som Lennart Swahns hårfäste med en frisör i nästa kärleksnästet
bygger sjukare meningar än epileptiker lekande gäster med gester under elshockstester
nackar nickar och blickar slocknar som narkoleptikiska dockor i frontalkrockar
din fyrfingrade divisions intention shockar vid penetration som när man spockar
jag skapar sataniskt oralsex, sextionio komma sexhundrasextiosex
analsex släpper mer skit än laxativberoende praos på Kanal 6
med ett chips bryter ner lysande rim som en prisma för att se ett helt spektrum
dina rim stannar på en brun skala för de härstammar ifrån ditt rektum
dina steg lämnar ekon i sinnen som miljövänliga civilsnutar steppande i tankar
tanka tankar databanker men du fattar fortfarande ingenting
Läs igenom, markera rimmen i huvudet, så kommer ni förstå varför.. =)
mer häng än Ylva-Maria utan bh på i Uppskjutet
spelar mindre roll än Jesper Odenberg i Stockholm maraton med benet brutet
ser mot mig, punkterar din ven med en benskärare från ditt skenben nu enbent
perverterar dig som allena vresande med bena i en djurporrscen upplyst av norrsken
serafim plus analt flyt som en vaginal orgasm
bryts som en spasm, i klass med epileptiker
dessa rimtekniker, sparkar dig som en luffare utan pass ur första klass
vätskelik verbal validerar viktiga vokalister
men må varför därför distinkta debila dialketiker destillerar i dyslektiker
sprutar sjukare grejer ur toppen än AIDS-smittade med klyvet ollon
folk blåser upp sig som om de går på anabola med frätande roll-on
bisexuella letar pollen, jag rundar pannloben som Apollo 13 runt globen
rappare trappar upp modet blodar ner trappan som Versace-mordet
lämnar latituder alternerade som attityder förvandlade till plattityder
dresserar monologer tills de lyder och lider medan rappareindivider avlider
lever orden i eviga tider likvid lingvistik med musik omgiven av mystik
mikrofonmetafysik, inte ens professorer i matematik kan räkna ut min skit
now, in the very, very beginning, så var det på så vis förstår ni,
att det fanns liksom inga ljud alls, det var bara tyst
byter mer meningar än Tove Jansson intervjuad av Sivert under förseningar
elektrifierar dig som Leila i S/M-föreningar, slickande på skarpade förgreningar
PST som THC mot TBC förlöste visioner med DC
från Gbg vetter mickar som WC retarderar rimmare som CFP
skruvad som en massagestav på en borr när slidan är torr utan kladd
du är hotad som en rabbi boxande en dopad rami i Dublin under Jihad
al-Fatah som en fet Mossad i Gaza bland palestinska kannibaler efter Rammadam
lyssnade på Hamas under Intifadan när soldater har snott deras Koran
tappar takt som docenter dansande till hjärtpatienters EKG
kommer aldrig vara klass A även om du är B, och alla kan C (se) D (det), va?
rappare backar som Lennart Swahns hårfäste med en frisör i nästa kärleksnästet
bygger sjukare meningar än epileptiker lekande gäster med gester under elshockstester
nackar nickar och blickar slocknar som narkoleptikiska dockor i frontalkrockar
din fyrfingrade divisions intention shockar vid penetration som när man spockar
jag skapar sataniskt oralsex, sextionio komma sexhundrasextiosex
analsex släpper mer skit än laxativberoende praos på Kanal 6
med ett chips bryter ner lysande rim som en prisma för att se ett helt spektrum
dina rim stannar på en brun skala för de härstammar ifrån ditt rektum
dina steg lämnar ekon i sinnen som miljövänliga civilsnutar steppande i tankar
tanka tankar databanker men du fattar fortfarande ingenting
Häcken full....
Och på andra platsen är den moderna tolkningen av det urgamla uttrycket; "Häcken full".
Historien:
Det är gammalt, väldigt gammalt.
När man förr i tiden, hade hästar istället för lastbilar,
så hade man vad vi idag kallar för skrindor. Dom kallades för häckar (plur), eller då en häck.
Så där har ni bakgrunden till det, varför någon heterosexuell kan svara att man har sitt rektum
upptaget, utan att verka konstig.
Finns det några tillfällen när det är ett bra svar?
"Åh, titta där är <namn>, han har jag inte sett på ett tag, undra hur han mår... -
Hur mår du <namn>?
- Jo tack, häcken full!
- Jaha...? Av vem då?
Är det ett svar? är det inte bättre att ge ett svar, som är mer informativt?
"Jo tack, det kliar, jag har clamydia på min penis"
Det tycker jag är ett otroligt korkat svar, men det är mer förklarande än "häcken full".
Om det är så att språket utvecklas, varför kan vi då inte lämna sådanna uttryck bakom oss?
Det är ju självdestruktivt att svara på det viset, verkligen.
jag är lite av oldschool tänkandet med sexualiten, och känner nog att det är någonting som man
sparar, och håller mellan sig och den andra parten. I alla fall när det gäller.
Är det då lämpligt att skrika ut sin oifrågasättbara vurm för analsex?
Varför använda det, när ingen vet vad det igentligen betyder?
Nej, jag tycker att vi på ett nidiskt, och hatiskt sätt skall utrota det som svar,
men, det är ju bara mina tankar, sådan är jag
Tack för mig!
tack Victoria för idéen :)
// Isak
Historien:
Det är gammalt, väldigt gammalt.
När man förr i tiden, hade hästar istället för lastbilar,
så hade man vad vi idag kallar för skrindor. Dom kallades för häckar (plur), eller då en häck.
Så där har ni bakgrunden till det, varför någon heterosexuell kan svara att man har sitt rektum
upptaget, utan att verka konstig.
Finns det några tillfällen när det är ett bra svar?
"Åh, titta där är <namn>, han har jag inte sett på ett tag, undra hur han mår... -
Hur mår du <namn>?
- Jo tack, häcken full!
- Jaha...? Av vem då?
Är det ett svar? är det inte bättre att ge ett svar, som är mer informativt?
"Jo tack, det kliar, jag har clamydia på min penis"
Det tycker jag är ett otroligt korkat svar, men det är mer förklarande än "häcken full".
Om det är så att språket utvecklas, varför kan vi då inte lämna sådanna uttryck bakom oss?
Det är ju självdestruktivt att svara på det viset, verkligen.
jag är lite av oldschool tänkandet med sexualiten, och känner nog att det är någonting som man
sparar, och håller mellan sig och den andra parten. I alla fall när det gäller.
Är det då lämpligt att skrika ut sin oifrågasättbara vurm för analsex?
Varför använda det, när ingen vet vad det igentligen betyder?
Nej, jag tycker att vi på ett nidiskt, och hatiskt sätt skall utrota det som svar,
men, det är ju bara mina tankar, sådan är jag
Tack för mig!
tack Victoria för idéen :)
// Isak
.. Sån är jag!
Temat på omotiverat korkade uttryck fortsätter,
och den första platsen kan mycket väl gå till uttrycket: "sån är jag"
Alla människor som inte är, har någon gång träffat en nevrotisk medelålderskvinna,
med "konst-gener", med estetik, som en oanad resurs. Av någon anledning verkar
dessa kvinnor älska att förringa sina egna storheter. På, "ett skojfriskt sätt".
Jag kan hålla mig från att skratta.
"Ja, på helgerna brukar vi åka ut till vårat lantsälle vid Västkusten.
Där brukar jag 'leka' lite med mitt Stafli, och det vackra -eviga- motivet, havet."
Att smutta lite på ett glas rödvin, lysna lite på sentimental musik, ála enja,
och sedan, bara skapa. Klart att man mår bra av det, men måste
man förlöjliga sina intressen eller feel-god aktiviteter?!
.. "Ja, nej, jag är inte speciellt duktig, men jag tycker det är roligt att 'kladda' lite
ibland *skratt*, ja sådan är jag"
Och där placeras sikt-kornet i tinningen på tanten, och det enda man kan
uppfatta är ljudet av ett skott som avfyras.
Är det målet? Att underminera en oöverträffad, och nästan äcklig trevlighet, med ytterligare
artighetsfraser? Att vara välmedveten om att dom flagor man har i sin person, inte går
att uppfatta, och att man till synes är en trevlig människa,
och sedan spela på sin okunskap inom artighet eller värderingsfrågor?
"Ja, det är klart att jag donerar några kronor i månaden till välgörenhet,
ja, det är ju inte mycket, men jag sover bättre.
Man får ju bara hoppas att det är någon annan som uppskattar det?
- *Skratt* Ja, sådan är jag!"
Ja, men fortsätt med att be om ursäkt för din välplanerade blåögdhet. Gör det.
Ja, själv tycker jag att det är outhärdligt med folk som föringar sina
kunskaper, men va fan... Sån är jag!
// I
och den första platsen kan mycket väl gå till uttrycket: "sån är jag"
Alla människor som inte är, har någon gång träffat en nevrotisk medelålderskvinna,
med "konst-gener", med estetik, som en oanad resurs. Av någon anledning verkar
dessa kvinnor älska att förringa sina egna storheter. På, "ett skojfriskt sätt".
Jag kan hålla mig från att skratta.
"Ja, på helgerna brukar vi åka ut till vårat lantsälle vid Västkusten.
Där brukar jag 'leka' lite med mitt Stafli, och det vackra -eviga- motivet, havet."
Att smutta lite på ett glas rödvin, lysna lite på sentimental musik, ála enja,
och sedan, bara skapa. Klart att man mår bra av det, men måste
man förlöjliga sina intressen eller feel-god aktiviteter?!
.. "Ja, nej, jag är inte speciellt duktig, men jag tycker det är roligt att 'kladda' lite
ibland *skratt*, ja sådan är jag"
Och där placeras sikt-kornet i tinningen på tanten, och det enda man kan
uppfatta är ljudet av ett skott som avfyras.
Är det målet? Att underminera en oöverträffad, och nästan äcklig trevlighet, med ytterligare
artighetsfraser? Att vara välmedveten om att dom flagor man har i sin person, inte går
att uppfatta, och att man till synes är en trevlig människa,
och sedan spela på sin okunskap inom artighet eller värderingsfrågor?
"Ja, det är klart att jag donerar några kronor i månaden till välgörenhet,
ja, det är ju inte mycket, men jag sover bättre.
Man får ju bara hoppas att det är någon annan som uppskattar det?
- *Skratt* Ja, sådan är jag!"
Ja, men fortsätt med att be om ursäkt för din välplanerade blåögdhet. Gör det.
Ja, själv tycker jag att det är outhärdligt med folk som föringar sina
kunskaper, men va fan... Sån är jag!
// I
Tack för mig
Det måste vara ett av dom mest korkade uttryck som finns...
Vad är det för narcisistisk jävel som kläckte det?
"Ja, tacka mig gärna, mest för att jag är den jag är"
Det finns lägen då det är roligare en andra.
När man sitter på death row, med slangen i armen,
och precis utanför fönstret, som är en spegel innifrån, där vet man att det sitter
annhöriga till människor som hade velat se en hänga om dom överlevt
olyckan man fått slangen i armen för.
är det då man skall tacka?
- Ja, nu kan du låta vätskan flöda, men innan det. Tack för mig!
Ligger det verkligen tacksamhet idet?
Eller ännu bättre, under sexakten, vid one-night standet.
Om man är en godtrogen jävel med självkänsla som Narcissus,
tackar man då innan för att man är så bra?
"Ja, innan vi ligger, så vill jag att du tackar mig för min ovärderlighet.
Eller efteråt?
"Åh, <namn> vad skönt det var, helt underbart! Vad det lika skönt för dig?
det är då man slungar den verbala släggan och krossar partnens känsla
med meningen; "ja, tack för mig"
Hur som haver, så är det ett otroligt korkat uttryck,
så gör mig en tjänst; Använd det oftare.
Det fins inga situationer som är dummare än andra.
på bussen kanske?
- Två kuponger, tack.
- Det blir 20kr
- Tack för mig.
Vad svarar man på det?
Ghaa
Vad är det för narcisistisk jävel som kläckte det?
"Ja, tacka mig gärna, mest för att jag är den jag är"
Det finns lägen då det är roligare en andra.
När man sitter på death row, med slangen i armen,
och precis utanför fönstret, som är en spegel innifrån, där vet man att det sitter
annhöriga till människor som hade velat se en hänga om dom överlevt
olyckan man fått slangen i armen för.
är det då man skall tacka?
- Ja, nu kan du låta vätskan flöda, men innan det. Tack för mig!
Ligger det verkligen tacksamhet idet?
Eller ännu bättre, under sexakten, vid one-night standet.
Om man är en godtrogen jävel med självkänsla som Narcissus,
tackar man då innan för att man är så bra?
"Ja, innan vi ligger, så vill jag att du tackar mig för min ovärderlighet.
Eller efteråt?
"Åh, <namn> vad skönt det var, helt underbart! Vad det lika skönt för dig?
det är då man slungar den verbala släggan och krossar partnens känsla
med meningen; "ja, tack för mig"
Hur som haver, så är det ett otroligt korkat uttryck,
så gör mig en tjänst; Använd det oftare.
Det fins inga situationer som är dummare än andra.
på bussen kanske?
- Två kuponger, tack.
- Det blir 20kr
- Tack för mig.
Vad svarar man på det?
Ghaa
Gebraltar
Var inne på andralångatans skivhandel i dag.
Slafsade igenom deras Hip Hop avdelning, och hittade ett omslag,
med på en skiva, som såg lockande ut. Aldrig hört namnet innan,
och hans lugn på omslaget bröt mot allt vad Ghetto rapp står för.
"Abd Al Malik" intressant namn.
Slafsade igenom deras Hip Hop avdelning, och hittade ett omslag,
med på en skiva, som såg lockande ut. Aldrig hört namnet innan,
och hans lugn på omslaget bröt mot allt vad Ghetto rapp står för.
"Abd Al Malik" intressant namn.
-
Hej, förfan, jag letare efter en skiva, med LUGN hiphop,
ála tidigt 90 tal... Har ni det?
- Äsch, inte vet jag. Jag gillar inte hip hop.. Men titta runt,
och provlyssna... ..Om du hittar någonting.
Med kassörens engagemang och hopp inom mig, så tultade jag bort
till skivspelare, satte i skivan och lysnade...
ála tidigt 90 tal... Har ni det?
- Äsch, inte vet jag. Jag gillar inte hip hop.. Men titta runt,
och provlyssna... ..Om du hittar någonting.
Med kassörens engagemang och hopp inom mig, så tultade jag bort
till skivspelare, satte i skivan och lysnade...
Hur lät det?
http://www.youtube.com/watch?v=WuS4fd0g0qY
I ren kärlek köpte jag skivan, och det verkar vara en förälskelse i hans musik.
Synd bara att jag inte kan Franska...
Vad odjuret dolde...
Dom sammetslena ögonen betraktar varje steg,
från ett avstånd, som inte går att avgöra om det är säkerhet, eller rädsla.
Vi blir medvetna om varandras existens, samma sekund, som jag entrade dess revir.
Vilsen i ett hav av färger, av ludd, dun, fluff och vänlighet.
Varken kompass eller orienteringsstationer hade kunnat peka vägen åt rätt håll för mig.
En vilsen vandrare, bland skumgummi och plastfotöljer, står jag på evighetes slänt,
med varelsen iaktagandes från en hängande stålborg. I tystnad betraktande, stirrande,
nyfiket, förundret och oroligt. Varelsens härkomst går inte att identifiera,
inte på avstånd, inte utan handgemäng med dess mjuka hydda.
Är du produkten av ett underutvecklat land i stress, eller är din varelse skapt
för den lycka du inger rätt publik? Fasan du håller tillbaka, det prälvita léendet,
dom intensiva ögonen, allt vittnar om vilket odjur man har dolt bakom det ulliga yttret....
Välkommen mitt barn, - Gunvald - till våran familj..
från ett avstånd, som inte går att avgöra om det är säkerhet, eller rädsla.
Vi blir medvetna om varandras existens, samma sekund, som jag entrade dess revir.
Vilsen i ett hav av färger, av ludd, dun, fluff och vänlighet.
Varken kompass eller orienteringsstationer hade kunnat peka vägen åt rätt håll för mig.
En vilsen vandrare, bland skumgummi och plastfotöljer, står jag på evighetes slänt,
med varelsen iaktagandes från en hängande stålborg. I tystnad betraktande, stirrande,
nyfiket, förundret och oroligt. Varelsens härkomst går inte att identifiera,
inte på avstånd, inte utan handgemäng med dess mjuka hydda.
Är du produkten av ett underutvecklat land i stress, eller är din varelse skapt
för den lycka du inger rätt publik? Fasan du håller tillbaka, det prälvita léendet,
dom intensiva ögonen, allt vittnar om vilket odjur man har dolt bakom det ulliga yttret....
Välkommen mitt barn, - Gunvald - till våran familj..
Cogito, ergo sum.
Jag tar upp den i min hand, låter den rulla försiktigt mellan mina fingrar,
låter den vackra färgen låna min uppmärksamhet för en kort stund.
Mjuka, nästan våta kanter, självlysande prickar som för tankarna till eldflugor.
Lucièrnaga. Hur, en så liten sak, kan göra så mycket?
Jag låter doften av det nysprängda drömmarna bagatalisera mina ånger.
Alea jacta est... Eller?
Att axla din mantel...
Det har alltid varit jag, och pappa.
Jag har tre systrar, som alltid, tillsammans med min mor, har skapat flick-sidan
i våran familj. Så har det alltid varit. Tjejerna mot killarna.
Med detta har jag fått ärva mer av hans sociala delar, än mina systrar har.
Eftersom det har varit jag och pappa.
Att ha en så nära relation till min far, är en av dom bredaste siden banden i min bok,
men det är också det som fastnar i mest.
Att vara son till min pappa, Klas, är stort.
av alla människor som jag känner, så är pappas ord tyngst,
pappa kommer först, pappas önskemål är dom som behagas.
Vill han att jag klipper mig, så gör jag det. Vill han att jag skaffar job, så måste jag göra det.
Nu är jag 20år gammal snart, och det är väl dags att jag får axla mina egna kläder?
Jag har haft ett helvetiskt skol-liv.
Jag har blivit duktigt mobbad, bytt skolor väldigt mycket,
och jag känner någonstans, att jag behöver vila. Jag behöver andas.
Jag behöver läka mina sår, eller få leva lite, utan att andra skall
skriva över skyltarna till mitt mål...
Nu när jag kliptsönder min egen form, för att passa andras mallar.
Nu sitter jag, med halvtrasiga stycken personlighet, som skall
sys ihop, för att kunna täcka det stora hålet, som min pappas
krav har skapat. Jag tror inte att jag har så mycket matrial kvar...
Är det då jag skall låna från andras för att kunna hålla hålet vattentätt?
Kan jag nu, snälla pappa, få andas?
Kan jag få lägga mig ner, ställa av mig rygsäcken?
Jag behöver det, för både min hållning och mitt umgänge förstörs av bördan.
Har så mycket, som jag vill ha sagt, som jag vill säga,
jag vill skriva om mitt liv, med mina ord,
jag vill kunna dömma efter egna värderingar,
utan att behöva ta dina drömmar om oss i tanke.
Trots detta, älskade pappa, så är du fortfarande min idol.
Du har inte gjort något fel, du har bara glömt att släppa tyglarna...
Another burden, another crown...
The depth of words
My words might guide, misguide, leave you confused
feelings of hatred, feeling disintigrated, twisted and used
Im picking the raisins out of you'r cookies
So while I offer you heaven, i'll seatle with nookie's
Idiocrosy, in constant haze of absensual questioning
Thats why I'll throw you out of the canyon, so you can test your wings
So try me, put my thaughts to test, leave me alone with your sentimental judgening
Aware, still watching when I tored you'r eyes out, chancing you'r addictions
in adition, to perfection, still hating the part of life that offers things on-
shallow depths, so watch your steps, while I choke you'r size in length...
Ah, semi-djupt på aftonen. Analysera, kommentera. Hitta den röda tråden... :)
feelings of hatred, feeling disintigrated, twisted and used
Im picking the raisins out of you'r cookies
So while I offer you heaven, i'll seatle with nookie's
Idiocrosy, in constant haze of absensual questioning
Thats why I'll throw you out of the canyon, so you can test your wings
So try me, put my thaughts to test, leave me alone with your sentimental judgening
Aware, still watching when I tored you'r eyes out, chancing you'r addictions
in adition, to perfection, still hating the part of life that offers things on-
shallow depths, so watch your steps, while I choke you'r size in length...
Ah, semi-djupt på aftonen. Analysera, kommentera. Hitta den röda tråden... :)
En helg, och lite skor.
Jaha, då var det som bekant ett tag sedan man Bloggade.
Jag inleder återigen för den försumning ni -älskade läsare- tvingas utstå.
Utan er, vad vore jag då? En mugg, utan lera? En tavla, utan vare sig motiv eller ram.
Senast då. Ja, just det. Senast.
Jag har spenderat min helg, under midsommarens ok.
Inledde helgen, med att tillsammans med min donna, Puckeliten, åka till Tjörn,
där vi sedemera skulle spendera resterande av helgen, med småändringar i målen.
Åkte till Pappa först, där vi i sann Bergenheimiansk anda drack öl, och talade om livet.
Det var fint, alla vad glada, även om vi var få, så var det trevligt.
Fick skapa bekantskap med tillskotten i familjen, däribland får och katter. Många katter,
och många får. Fåren hette bla; Ulla-Britt, Ulf och Anders.
Och katterna, den ena fick vi döpa, det blev Raimo (uttalas grovt). Det är roligt.
Och dagen efter, nämligen Lördag, åkte vi till Puckemummas mormor och morfar.
Underbart, har upplevt delar av paradiset, verkligen. Dom har den vackraste trädgården i världen.
Kan ni tänka er, hur styrka personifierat, av ondskan själv (det är jag), faller för blomstrets fagerhet?
Det var så vackert, så rent, så tilldragande. Det är på deras ägor, som Puck ämnar leva sitt liv,
när tiden för tillbaka flytten från Skottland kommer. För dit skall vi, yes. En av drömmarna som SKALL bli av.
När lördagsaftonen blev påtagligt närvarande åkte vi vidare till Pucks grannar, nämligen hennes moster och
hennes avkommor med mera. Underbart. Och massivt med groggar, shottar, öl och Jäger.
Gött fint var det. Avslutade aftonen med att ta deras vovvsing Bamse, en vit, fluffig och gullig
stor Huskey, tror jag. Den var söt, och så innihelvettes snabb. Försökte springa lite med den.
Någon har sagt till mig, att springa på fyllan ökar hastigheten till ljustes dito. Det gör det,
men hundjävlen sprang ändå snabbare. Fack.
Söndagen var bakfull, och jävligt allergisk. Nös (inga underdrifter) minst 55ggr under dagen.
Sjukt jobbigt. So thats how's its been.
Älskar mitt liv. Det enda som suger just nu, är att jag är a r b e t s l ö s. Jag är värdelös,
det är verkligen så det känns. Jag fyller ingen funktion i sammhället just nu.
Jag lever på soc. Det är tragiskt och pinsamt. Nej, nu skall sökandet trappas upp. Mm.
Tills vidare- Farväl och så vidare. Älskar er, min familj (alla som hör dit, vet det).
PS.
För alla människor som någongång känner
en saknad av vovvar, eller specifikt Hugo från Björnes margarin,
så kolla här.
http://www.youtube.com/watch?v=cNdR4BjG4jM
DET är barndom, och hundar. Artisten bakom den visuella skall
allt ha en liten eloge för arbetet. Vackert. "han är lite upphetsad"
ds.
Jag inleder återigen för den försumning ni -älskade läsare- tvingas utstå.
Utan er, vad vore jag då? En mugg, utan lera? En tavla, utan vare sig motiv eller ram.
Senast då. Ja, just det. Senast.
Jag har spenderat min helg, under midsommarens ok.
Inledde helgen, med att tillsammans med min donna, Puckeliten, åka till Tjörn,
där vi sedemera skulle spendera resterande av helgen, med småändringar i målen.
Åkte till Pappa först, där vi i sann Bergenheimiansk anda drack öl, och talade om livet.
Det var fint, alla vad glada, även om vi var få, så var det trevligt.
Fick skapa bekantskap med tillskotten i familjen, däribland får och katter. Många katter,
och många får. Fåren hette bla; Ulla-Britt, Ulf och Anders.
Och katterna, den ena fick vi döpa, det blev Raimo (uttalas grovt). Det är roligt.
Och dagen efter, nämligen Lördag, åkte vi till Puckemummas mormor och morfar.
Underbart, har upplevt delar av paradiset, verkligen. Dom har den vackraste trädgården i världen.
Kan ni tänka er, hur styrka personifierat, av ondskan själv (det är jag), faller för blomstrets fagerhet?
Det var så vackert, så rent, så tilldragande. Det är på deras ägor, som Puck ämnar leva sitt liv,
när tiden för tillbaka flytten från Skottland kommer. För dit skall vi, yes. En av drömmarna som SKALL bli av.
När lördagsaftonen blev påtagligt närvarande åkte vi vidare till Pucks grannar, nämligen hennes moster och
hennes avkommor med mera. Underbart. Och massivt med groggar, shottar, öl och Jäger.
Gött fint var det. Avslutade aftonen med att ta deras vovvsing Bamse, en vit, fluffig och gullig
stor Huskey, tror jag. Den var söt, och så innihelvettes snabb. Försökte springa lite med den.
Någon har sagt till mig, att springa på fyllan ökar hastigheten till ljustes dito. Det gör det,
men hundjävlen sprang ändå snabbare. Fack.
Söndagen var bakfull, och jävligt allergisk. Nös (inga underdrifter) minst 55ggr under dagen.
Sjukt jobbigt. So thats how's its been.
Älskar mitt liv. Det enda som suger just nu, är att jag är a r b e t s l ö s. Jag är värdelös,
det är verkligen så det känns. Jag fyller ingen funktion i sammhället just nu.
Jag lever på soc. Det är tragiskt och pinsamt. Nej, nu skall sökandet trappas upp. Mm.
Tills vidare- Farväl och så vidare. Älskar er, min familj (alla som hör dit, vet det).
PS.
För alla människor som någongång känner
en saknad av vovvar, eller specifikt Hugo från Björnes margarin,
så kolla här.
http://www.youtube.com/watch?v=cNdR4BjG4jM
DET är barndom, och hundar. Artisten bakom den visuella skall
allt ha en liten eloge för arbetet. Vackert. "han är lite upphetsad"
ds.
Mörkrets Ok
Jag vaknar, ryckigt, svettigt, nervöst.
Vart är jag? Hemma, så var det, jag ligger hemma, i MIN säng,
bredvid MIN flickvän, i rummet intill MIN kompis. Jag kan knapt andas,
känner hur tiden har lindat sin svarf kring min hals, precis som när jag var barn.
Då kallades det för astma, nu har det bytt namn, skepnaden är densamme. Det här
är inte Mr. Astma, utan Herr Ågren.
Jag lysnar till alla ljud som utspelar sig, runt omkring mitt dvalehem.
Fönsrtret står på glänt, och utanför regnar det, krafitgt.
Även himmelen fick nog i natt, och tog en paus, och ventilerade.
Bredvid mig sover Puck, min prinsessa, hon sover oroligt,
kan inte ligga still, mumlar i sömnen. Undrar vad hennes värld
har i lager...?
Jag känner hur det klibbar i munnen, så törstig, men så trött.
Det är inte så mycket trötthet, som det är obehag gentemot mörkret.
jag bearbetar fortfarade den trauma som jag utsattes för som barn,
som alla behöver gå igenom. Sova ensam.
Pitch black takes no hostages.
Jag vill inte, jag går in till pappa. Mm, så man reser sig,
sitter upp i det oändliga rummet, som tredublats av naivitet och mörker.
Om jag sätter ner fötterna nu, då kanske någon tar tag idom, sliter mig
under sängen? Då brister rädslan, och man skriker efter sin pappa.
Så är det inte nu, nu kommer inte pappa intassandes i rummet,
nu är det ingen som lyfter upp en i famnen, bär dig in till tryggheten
mellan dig och din mor, i skenet av en trasig klock-radio.
Det är så det känns nu, men det är okej nu.
Det smärtar alltid lite att komma ighåg saker man har glömt.
Rädlslan är den samma, men jag kan ta den, trots barndoms tårarna.
Så vart är jag? 14år senare? Jag sitter i en nersläckt lägenhet i Masthugget,
med regnet i luften, snus och cola. Och det känns inte längre så hopplöst.
Tänk vad lite skrivande kan göra...
// Isak Bergenheim
Vart är jag? Hemma, så var det, jag ligger hemma, i MIN säng,
bredvid MIN flickvän, i rummet intill MIN kompis. Jag kan knapt andas,
känner hur tiden har lindat sin svarf kring min hals, precis som när jag var barn.
Då kallades det för astma, nu har det bytt namn, skepnaden är densamme. Det här
är inte Mr. Astma, utan Herr Ågren.
Jag lysnar till alla ljud som utspelar sig, runt omkring mitt dvalehem.
Fönsrtret står på glänt, och utanför regnar det, krafitgt.
Även himmelen fick nog i natt, och tog en paus, och ventilerade.
Bredvid mig sover Puck, min prinsessa, hon sover oroligt,
kan inte ligga still, mumlar i sömnen. Undrar vad hennes värld
har i lager...?
Jag känner hur det klibbar i munnen, så törstig, men så trött.
Det är inte så mycket trötthet, som det är obehag gentemot mörkret.
jag bearbetar fortfarade den trauma som jag utsattes för som barn,
som alla behöver gå igenom. Sova ensam.
Pitch black takes no hostages.
Jag vill inte, jag går in till pappa. Mm, så man reser sig,
sitter upp i det oändliga rummet, som tredublats av naivitet och mörker.
Om jag sätter ner fötterna nu, då kanske någon tar tag idom, sliter mig
under sängen? Då brister rädslan, och man skriker efter sin pappa.
Så är det inte nu, nu kommer inte pappa intassandes i rummet,
nu är det ingen som lyfter upp en i famnen, bär dig in till tryggheten
mellan dig och din mor, i skenet av en trasig klock-radio.
Det är så det känns nu, men det är okej nu.
Det smärtar alltid lite att komma ighåg saker man har glömt.
Rädlslan är den samma, men jag kan ta den, trots barndoms tårarna.
Så vart är jag? 14år senare? Jag sitter i en nersläckt lägenhet i Masthugget,
med regnet i luften, snus och cola. Och det känns inte längre så hopplöst.
Tänk vad lite skrivande kan göra...
// Isak Bergenheim
It's been a while...
Hej mina vänner.
Nu var det ett tagsedan jag updaterade.
Dags igen.
Hur ser livet ut för Isak?
Mjaa, i går så var jag och tränade,
och fick en smula hybris, dubblade vikterna,
och tränade i otroligt hög hastighet. Väldigt korkat.
Efter en av rygg övningarnas sista repetitions rep,
så kastade jag mig baklänges över träningsbänken,
och landade fel.
En spricka i en av musklerna i ryggen.
Dom första fem sekundrerna efteråt, så suckade jag över att
det värkte. 2minuter senare, kunde jag knappt andas,
och ytterligare 4 minuter efter det, så började jag gråta.
Det gjorde ont.
Har blivit masserad med nerv-assist sedan dess,
och nu känns det bra.
Börjar känna mig hemmastad här i Masthugget.
Mm, trivs med att bo med Per-Åke. Bekymmersfritt.
Saknar min familj dock. Elin, pappa, och mamma. Mycket. Och Martina.
Det är i alla fall lite av dom sakerna som har hänt sedan sist.
Dagarna går sitt lopp... Jag tränar, och gör fina framsteg (fram tills igår),
jag söker arbeten, utan framgång, och jag spelar. Mitt Forza 2 går varmt.
Och Puck. Jag har hittat rätt, jag har hittat kvinnan som jag kommer
dela resten av mitt liv med. Full stop. Så är det, verkligen.
Varje sekund känns bekymmerslös, och fri.
har aldrig andats så fritt. Allt är bra, just nu.
Tills vidare.
Eran tillgivne; Isak
Nu var det ett tagsedan jag updaterade.
Dags igen.
Hur ser livet ut för Isak?
Mjaa, i går så var jag och tränade,
och fick en smula hybris, dubblade vikterna,
och tränade i otroligt hög hastighet. Väldigt korkat.
Efter en av rygg övningarnas sista repetitions rep,
så kastade jag mig baklänges över träningsbänken,
och landade fel.
En spricka i en av musklerna i ryggen.
Dom första fem sekundrerna efteråt, så suckade jag över att
det värkte. 2minuter senare, kunde jag knappt andas,
och ytterligare 4 minuter efter det, så började jag gråta.
Det gjorde ont.
Har blivit masserad med nerv-assist sedan dess,
och nu känns det bra.
Börjar känna mig hemmastad här i Masthugget.
Mm, trivs med att bo med Per-Åke. Bekymmersfritt.
Saknar min familj dock. Elin, pappa, och mamma. Mycket. Och Martina.
Det är i alla fall lite av dom sakerna som har hänt sedan sist.
Dagarna går sitt lopp... Jag tränar, och gör fina framsteg (fram tills igår),
jag söker arbeten, utan framgång, och jag spelar. Mitt Forza 2 går varmt.
Och Puck. Jag har hittat rätt, jag har hittat kvinnan som jag kommer
dela resten av mitt liv med. Full stop. Så är det, verkligen.
Varje sekund känns bekymmerslös, och fri.
har aldrig andats så fritt. Allt är bra, just nu.
Tills vidare.
Eran tillgivne; Isak
Dödens Andedräkt
Det är som det är, sade han och skrattade.
Dom missfärgade tänderna vittnade om ett liv
fyllt av allt annat än självrespekt. Dom vitnade knogarna,
ärrade underarmarna, det ihåliga skrattet, allt var kuponger
som sakta förtärde hans framtid.
Jag lät mina händer falla till rätta i mitt knä, slutna -skyddande- kring varandra,
täckandes mina skakande händer, döljandes handsvetten som all nervositet
erbjöd. Jag hade suttit i samma position i två timmar nu, och lederna hade börjat
värka av inaktiviteten. Vad hade jag gjort för att hamna här, i sällskap av djävluens
talesman? Ett oproduktivt liv? Nej, absolut inte. Min historia hade annat att berätta,
för oproduktiv hade jag aldrig varit. Hade jag syndat? Kan man leva efter budorden?
Nej, jag tror inte det...
Och nu sitter du här, han avbröt sig för att hosta, Ja, nu sitter du här. Har det varit värt väntan?
Vad svarar man på det? Klart att jag var misnöjd med min situation i livet, annars hade jag aldrig
gjort det. Givetvis ville jag ha en ändring. Men var det verkligen det här jag ville?
Han satt och snurrade en kulspetspenna, av märket Pentel, mellan sina fingrar.
Allt för att understryka hans ovilja att vara hjälpsam. Hade jag något val?
Mm, det här ser inte bra ut. sade han och andades tungt över papperstraven som vilade
framför honom, på det stela, opersonliga bordet. Nej, det här ser verkligen inte bra ut.
Vad hade du väntat dig?
Innan jag han svara, fortsatte han med att besudla mina lungor med sin andedräkt,
med stanken som bevisade den inre föruttningen.
Klart att du inte kommer någonstans, om det här är allt du presterat.
Vad är det jag vill?
Jag vill aldrig mer gå till arbetsförmedlingen...
Dom missfärgade tänderna vittnade om ett liv
fyllt av allt annat än självrespekt. Dom vitnade knogarna,
ärrade underarmarna, det ihåliga skrattet, allt var kuponger
som sakta förtärde hans framtid.
Jag lät mina händer falla till rätta i mitt knä, slutna -skyddande- kring varandra,
täckandes mina skakande händer, döljandes handsvetten som all nervositet
erbjöd. Jag hade suttit i samma position i två timmar nu, och lederna hade börjat
värka av inaktiviteten. Vad hade jag gjort för att hamna här, i sällskap av djävluens
talesman? Ett oproduktivt liv? Nej, absolut inte. Min historia hade annat att berätta,
för oproduktiv hade jag aldrig varit. Hade jag syndat? Kan man leva efter budorden?
Nej, jag tror inte det...
Och nu sitter du här, han avbröt sig för att hosta, Ja, nu sitter du här. Har det varit värt väntan?
Vad svarar man på det? Klart att jag var misnöjd med min situation i livet, annars hade jag aldrig
gjort det. Givetvis ville jag ha en ändring. Men var det verkligen det här jag ville?
Han satt och snurrade en kulspetspenna, av märket Pentel, mellan sina fingrar.
Allt för att understryka hans ovilja att vara hjälpsam. Hade jag något val?
Mm, det här ser inte bra ut. sade han och andades tungt över papperstraven som vilade
framför honom, på det stela, opersonliga bordet. Nej, det här ser verkligen inte bra ut.
Vad hade du väntat dig?
Innan jag han svara, fortsatte han med att besudla mina lungor med sin andedräkt,
med stanken som bevisade den inre föruttningen.
Klart att du inte kommer någonstans, om det här är allt du presterat.
Vad är det jag vill?
Jag vill aldrig mer gå till arbetsförmedlingen...