Descended

Jag tvingas dagligen att befläcka min gudartade existens, genom att beblanda mig med lägrestående s.k. människor.
Denna oefrånkomliga dumhet som ständigt visar sig, gör mig lätt illamående.
Senast idag, tvingades jag att kasta mig in i verbalt handgemäng med en levande motsägelse; en filosofisk Poet.
Hur denne, enfaldigt obegåvade trashank försökte triumfera över mig, gång efter gång bevisar att aktiv dödshjälp kanske inte är helt ogenomtänkt..?

Efter att ha glidit ur demonernas käftar, sprang jag handlöst in i nästa skottdrama.
Att bli ifrågasatt av en sextonårig flicka, käns lite som att hängas ut som Ullig bland får.
Är det annat en givet, -snarare- tvunget att degradera sig till deras nivå, som pendlar mellan att
förneka sin egen existens, på grund av sitt onämnbara värde...  Usch, när pöbeln oavsiktligt förvandlas till Narrar, kan man hålla sig ifrån att lé.
 
Vidriga dag- Be gone!

Godnatt.