[Saknad]
Det är fint att vara behövd och liknande, men jag saknar P som fan.
Mycket. otroligt mycket.
hade dödat för att ha fröken Puck liggandes vid min sida. Vart är du Puuuuuuck?
Mus-kort och glass
Det var inte igår jag måde så här bra, det var inte iförrgår heller.
Livet är så fint.
Vaknade imorse med att jag moutande Anna Cooper i min sömn, vilket visade sig vara Rebecca när jag vaknade.
Fan vad udda det var. Sedan bar det av till friheten.
Av med tröjjan, djupt andetag och kortabyxor. Har glidit runt hela dagen, bara softat, pratat och chillat´.
Var ledig idag, så bara den vetskapen gjorde att morgonen startade som den ibland gör.
UNDERBART!
För en stundsedan låg jag och Björn och petade näsan i grönskan, vi talte om livet och dess ting.
Då kom Ulle, och vi traskade gemensamt ner till Byn. Jag, Micke, Björn och Ulle. Det var fint.
Det var underbart. Micke bjöd mig på glass, och jag erbjöd mig att slicka hans bringa som tack.
Han avstod.
Som om det inte var bra då, så hör och häpna, där kom hon, en juvel bland juvrar.
Blond, stora glasögon och muskort kjol. Det var en syn som fick benen att darra av välbehag. Glassen rann längst min hand, och jag svettades i knävecken.
Mmm.
Björn beslutade sig för lämna tillbaka en bok han hade lånat, och Ulle höll honom sällskap.
Så jag och Micke stod utanför, utan tröjor med varsin Callipo Lime och spände.
Vi fick fint bemötande av dom horder av donnor som passerade. Och då, mitt på blanka förmiddagen
så slog det oss; Man kan jämnföra och besiktiga flickor, efter bilar. "Schyst kjolpaket, fin lack, tighta fjädrar, en jävla huv..." Det var fint.
Och nu sitter jag med en kopp kaffe i handen, en snus under
läppen med humör på topp... Underbart. Älskar mitt liv.
Dagen har varit perfekt. Bloody Perfect. eller bara, jaa: Pööörf.
Å singel är man. Jag har uptäckt att det är det finaste man kan vara. Efter att vara i symbios symbios med någon. Mm.
Och jag älskar allt, Puck, mina vänner, livet, snus, Puck.. Mja, you name it!
Tack mina vänner och Puck<3 för att ni existerar. <3
Och så en snabb bild, på nästa tatuering?
Utan "Jesus" i mitten :)
Jag vet inte...
ett hav av oliktänkande, ovisshet och okunskap. Min livbojj sköt jag ifrån mig
när jag sjösatte min själ.
Varför lurar jag inte mig i falska förhoppningar?
Någonstans vet jag vad jag känner, men samtidigt tvingar jag in migsjälv i det
translika tillstånd jag nu befinner mig i.
Manisk depprisivitet. Kvinnor kan verkligen förstöra för en.
Jag har idag bestämt mig, då jag fått höra om kvällsaktiviteter som florerar
bland mina tilltänkta.
Vetskapen om att det inte ligger på mittbord verkar inte väga för tungt,
ty jag rotar ändå bland dom ställen vart jag ej bör vara.
Nu är det över. under aftonen skall jag veckla ut min själ inför fröken Karma.
Mina ord kommer aldrig bevingas, men dom stannade aldrig innanför mitt yttre.
Det käns skönt att veta.
Aldrig har utfyllnad varit så ihålig.
[Diktamen]
efter andetag
Röken blandas med fjolårets jargong
alt enligt det vitsmutsiga kaklets planer
Min plats bekräftas av oåterkalleliga rader
av drömmar, fantasier, skratt och hunger
ingen bekräftad rädsla, jag är ung än
forfarande orörd av smutsiga förfrågningar
silkespapret som utgör min hud
törstar efter osynligt guld
- en evig torka
Jävligt osammanhängande. Men bra! :)
[Poem Of The Day]
Uppgiften var: "Skriv en dikt, vars tre olika stycken börjar med Igår, idag, imorgon"
Så här blev det.
Igår flöt vi, längst evighetens ström
förenade i minut långa timmar
i en oändlig förälskelse
svävande på ovisshetens skimrande vingar
Idag, har ljuset tonats ner
Skimret har ersats av gårdagens reflektioner
återigen smakar sötman lite beskt
Frågetecken har ersasts av punkter
allt enligt vishetens eftersöta bismak
Imorgon är köttet ruttet-
ersatt av bittra tankar
när verlkigehetens blågröna kappa sveper sig kring våra drömmar
När punkter blir till utropstecken
vist var gårdagen ljuvare?
Aldrig har verklighetens unkna andedräkt varit så påtaglig.
[Vänskap]
Är det närheten, som temporärt tilfredställs av sex, är att gå ut på krogen med kamrater,
är det att lysna på en bra skiva när natten faller inpå, eller är det bekräftelse av främlingar?
Vad det en är, så är jag helt hundra på att ingenting i livet är lika viktigt som vänner.
Bara ordet värmer min själ.
Det är den högsta titel någon kan uppnå, någonsin.
President, legend, Påve, musiker, världsmästare i tvärflöjt? Hell no, it's all about friendship<3
Jag är en socialhora, jag älskar att umgås med folk, och jag har
inga problem att ta stigar jag aldrig skulle vandra ensam, om det inte var för
att få lite socialtumgänge. Mina värderingar är min pelare, men även dom kan
ge vika för min strävan efter temporära, eller långvariga vänner.
Jag umgås med alla. Alla jag är med, sitter jag ensam på bussen, så talar man med
den som olyckligtvis sitter bredvid. Är jag ensam, och känner mig ensam, så är inga värderingar
tunga nog att stå pall för mitt behov.
Så jag känner folk.
Alla människor får komma mig in på livet, fram tills det är en meter kvar av själ.
Där släpps ingen in. Eller, det var i alla fall planen, som jag lade upp för ett par årsedan.
Det kan ha varit min dummaste idé, någonsin.
Ensam är stark, men ensam ÄR ensam.
Nu har jag kommit underfull med att nära vänner är det viktigaste som finns.
Min cirkel, av folk som jag gärna släpper inpå livet, växer. Sakta.
Den är nu full. Sex personer får plats i mitt hjärta.
Dom Sex viktigaste. Dom jag kan dö för.
Ni vet vilka ni är. Tack för att ni fins, tack för att ni värmer min själ med den närhet jag ibland behöver
tack för att ni bekräftar andetagen som dras. Det är er jag kommer minnas. <3
Om en stund...
Jag orkar inte skriva idag. Kanske gör det senare, tangentbordet bråkar med mig. GHAR !
Inbjudan till dans
När livet bjuder mig till lust och lek
När andetagen ebbar ut, i evig tystnad
är det inte då, lyckan skall existera som starkast?
Den salta sötman som får jag biter mig i tungan för-
Våldför sig över mina tankar, slår min själ urspel
Allt för drömmar om en framtid, som aldrig lovats
Osagda ord, är dom ord som betyder mest.
Jazz & Tobacco
Vaknade vid elva av att min än, Per-Åke ringde.
Då stod han utanför entréen och väntade med bilen i upvärmt tillstånd.
vi åkte, och vi åkte, och vi åkte. Från elva till sju har vi åkt. och pratat.
Man kan vara annat än misnöjd.
Det käns som att många delar av livet har fallit på plats,
och det gör att självaste livet är värt att leva,
Efter att ha rökt vid 234olika ställen i sverige, så åkte vi hem till Wendelsberg.
Och vem väntar vid Grindarna, om inte fröken P?
Min Puck. Mm.
Ja, livet är allt bra- ibland.
[Späda fingrar vaggar mitt förakt]
Allting käns lätt överflödigt, och bitterhetens spröda fingrar vilar över mitt bröst.
I dag är allting utan själ, utan anledning- Det regnar för att gudarna är trötta-
även dom bittra över helheten.
Försök inte ändra mitt sinne, ty mina ögon är enfärgade idag.
Skratten som ekade i mitt sinne, tynade ut
försvan med vågornas inre rullningar.
Stenar kantar min väg, rosenbuskar, outslagna visar mig åt fel håll
Jag förlikar mig med vetskapen, ler ironiskt- själlöst- och samvetsfritt.
Välkomen till en värld av hat och förakt.
Idag, i morgon, igår.
Dagen har varit bra.
Idag är dagen finare än igår. Talte med Rebecca idag, och det gick bra.
Lika ovetande nu, som innan, men nu vilar vetskapens frukter kring hörnet.
Far kommer idag, sedan kommer Puck, sedan skall det talas om livet.
Jag älskar verkligen Puck. Vi har ett band, som inte går av för varken hackor eller stickpinnar.
och tur är det.
Vila idag, mina ben håller inte för mer Freerunning.
Övat på Flare, och det går så jävla bra! Jag kommer sätta 2varv när som helst :)
Och jag har så ont i benen.
Överkroppen sväller enligt planerna. Det får bli torsoträning idag. M,
Jag gillar er.
Frid, värme & eventuella ursäkter för tort inlägg.
// Isak
[Själens Cikulation]
Livet är svårt att tolkat. Ibland är det som att räkna drömmar, drömmar som ännu aldrig sett dagens ljus.
Det är så just nu.
Mina tankar blandas med ansiktet av tusen änglar, varje gång jag vänder mig åt hennes håll.
Jag berättade i Lördags, och jag lät orden falla på plats när hennes ögon lysnade.
Hon skrattade med mina fumliga ord, och jag kände den närhet jag har fantiserat om.
Men verklighetens unkna andedräkt hinner alltid ikapp den som springer,
och igår återsågs vi, återigen ventilerade jag min själ för hennes lyhördhet,
Men gnistan var inte där. Hon läste mina tankar, utan att svara.
Jag föll en mil, innan jag förstod, att det som verkade så hoppfullt, enbart var ett leende,
ett skratt. Jag fick inget svar.
Och nu har världen tappat mycket av sin charm, färgen i min själs palett har rensats på känslor.
TIden kommer alltid att återhämta mina ord, men just nu, så käns allting så avlägset.
Session #1
[Igår]
jaha. Då var det dags igen.
Jag sitter just nu, omringad av gaser i ett bakfylle tillstånd som inte är att leka med
Det var en så underbar dag igår, och jag är evigt tacksam för dett sällskap jag hade.
Bortsätt från Stefan. Jag VORE evigt tacksam om han försvan. -'Igh fiive'
Det var så fint i går. Först så vaknade jag, sedan så sprang jag fort och skrattade till matsalen,
där jag intog en lätt men nyttig frukost bestående av fil och sylt med hela jordgubbar. Gud vad roligt om jag hade särskrivit. Hillarious! :)
Sedan så lajvade vi i klassen. Det blev en redovisning om Häxprocceserna.
jag fick spela barnet Ludde, 8 år. Det var fint.
SEdan så var dagen slut. Slutade vid 14,10, och då valde jag att hoppa kring.
Har börjat mer intensivträna för Freerunningen- och så har jag tränat akrobatik och lite breakdance.
Det gillar vi. Jag gillar min kropp, och jag börjar bli mer nöjd nu än innan. Den börjar ta form så att säga.
Sedan så fick jag vara med på min livs första Photosession. Det var otroligt roligt, tänkte bifoga en länk, där ni får se hur vacker jag är om någon duktig fotar mig. Tänk vad lite oskärpa kan göra gott.
Det var fint, och Rebecca som var modellen är så otroligt vacker. Där stod hon, iförd nattlinne/ tight vit klänning, utan ngt under och poserade. Man kunde ha haft det värre en vad jag hade det. :)
Sedan fick jag var med själv- det var otroligt oplanerat :) Och roligt, som fan.
Sedan så bar det av till festen, det var ännu finare. Mycket öl.. jag måte sluta nu. mer sedan, mår inte så bra...
Fan :/
[Social Daggmask]
Det är underbart med självinsikt.
Jag är ytlig, och jag gillar att stå i fokus. Ibland är jag spiken i samhällets grådaskiga ram, ibland
är jag den uringula färgen som skall spegla solens skönhet. Oftast med fatalt resultat.
hur som haver, så är det en roll jag gärna klär mig i. Eller båda, rättare sagt.
Att stå i ett hörn och betrakta, det gör jag alltid. Man kan delta i allt, men samtidigt behålla
sin intigritet, man kan tala öppet om sina åsikter, men samtidigt inte placeras i fack.
Det är en konst.
Och när vi ändå talar om konst, så har jag nyligen stiftat bekantskap med en
milt felkromosomerad man vid namn Kaj. Eller Lord Kaj.
Det är underbart att träffa människor som är intelligenta, och det är denne Kaj.
Estetik lé Perfectium. Yes.
Det var längesedan jag utsattes för så utmanande samtal. Det är himla fint.
Och nu. Nu skall jag snart retirera till mitt hangout, för städning, lysning av Chamillionaire och
vilning. Och rökning. Ja. Och ikväll kommer fröken P. Det skall bli himla fint att tala om livet med denne.
Det gillar vi.
Förövrigt så ämnar jag abdikera min titel som Descended. Skall antagligen kalla mig efter mitt riktiga namn i fortsättningen. Kanske.
Ha en fin afton.
Eran ytliga vän: Isak
[Dreams Of Fullfiment]
![[Intentions Unclear]](https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/159203/images/2007/mmm_1176209757_9486018.jpg)
You climb, trough the steap, that misled me, so many times
Once again, seduced by your confusion
You fog my sight, with your inner mist, behold the glory- of blindness
I know, I dream, I fantasize about you'r guidance
Lead me on, without words, without gestures
Lend me some of that strength, and Ill be fine
Question my intentions, pierce my final fullfillment- with the spear of existance
Confirm my confusion- by looking at me again.
[Relationens Värde]
Så är det, för livet består av allt för mycket, som inte går att ignorera,
inte nödvändigtvis något negativt- men det ställer saker på sin kant ibland.
Jag känner mig diffus.
Jag har massor i huvudet just nu.
- Becceliten, givetvis. Det är en komplicerad historia, vilket jag förklarade i texten
"Fru Karma" Trots att jag har satt tankarna på papper, så är det långt ifrån utagerat.-
Jag drömmer om stunder ihop... För folk som känner mig, så har jag chockerande information att delge-
Det handlar inte om sex. Det är närheten, att få bekräfra, att bli bekräftad i den symbios som
jag har läst om, som skall existera. Jag har upplevt den, i korta sessiorer. Med P den längsta tiden.
Det var mer autonomi än jag har kunnat drömma om. Givetvis med senaste tillskottet i listan av historia;
Där större delen lämnade övrigt att önska, men det fanns stunder då himmelriket bekräftades.
Jag kan se, vad som har varit intressant, vad som har hållt mig kvar i tidigare relationer-
Detta är enbart riktat gentemot dom som inte är kvar.
Att innefatta martyrskap, eller vridna könsroller i en relation underlättar och förenklar-
men det omögligör en utveckling. Att acceptera en fadersroll i en relation, har klara fördelar:
Man slipper ta tag i relationen, och man kan fokusera på att vara stöttepelare.
Ifrågasättandet hör till, men io.m. Oidipuss-syndromen så behöver man aldrig kasta sig in i dom,
eller ta tag idom.
Detta är någonting som jag aldrig mer kommer utsätta mig för-
jag har stått på båda sidor i relationer, i samma relation -växelvis.
Att luta sig mot en starkarepart hör tyvärr till dom flesta förhållanden,
och det -skall- förhindra en tidslinje som är för tung för att bära.
Man behöver alltid hjälp, med sig själv, eftersom ingen föds perfekt,
men att anama det till den grad då man inte ser sitt förhållande som en
man-kvinna rellaton, utan som en Förälder-barn relation, är katstrofalt.
Och det kommer jag aldrig mer att utsätta mig för.
Det är därför -inte uteslutande- jag har avsagt mig intresset för resterande kvinnor just nu.
För mitt mål- min afrodite- är självgående, stark, ifrågasättande, accepterar inte.
Men vad vet jag?
Jag undrar hur mycket av min historia med donnor som speglar sig i min syn på mina föräldrar..?
Nu är det natte dags. Mer info om livet i morgon! :)
Check yourself!
// D.
[Paradoxens Spegel]
Det spelar ingen roll hur bra man mår, eller hur kasst man mår.
Man kan alltid klä sig i Martyrskap, och det missklär alla lika mycket som det klär er.
Och jag? Bakfull, ångestladdad över forna förhållanden, jag är inte martyrisk- Jag dömmer.
Det är en annan fin grejj, som man får göra. Man får dömma, bara man dömmer folk objektivt.
"Du är otrevligt ful, detta ser jag, därför är jag opartisk. Att jag inte känner dig underlättar bara
hur enkelt det är att dömma." Fegt, men ack så bekvämt.
Det är nog min tröst när jag är hängig.
Ja, jag mår lite dåligt, men jag kan fortfarande dömma folk.
Förstora byxor? Fack 1
Stora bröst, sönderblekt hår? Fack 2
Cynisk, bitter eller dömmande? Du klarar dig från mappningen som jag erbjuder.
LIka barn leka bäst, och jag föredrar att vara ensam.
Gud.
Jag tycker synd om människor som mår kasst,
Det kan dom gott ha. Hoppas dom lider, -snarare- drunknar i sin egocentriska lerpöl!
Helt meningslöst, men skönt.
[Karma]
- Långt ifrån det, det är hänfördhet.
Du är vacker, det är det som öppnar mina ögon
Du är inteligent, det är det som intresserar mig
Du är autonom, det är det som hänför mig
Du har är stabil, det är det som gör mig lugn
Du är klok, det är det som får mig att lyssna
Du är är lugnet, det är det som gör mig så avslappnad
Du är åtrådd, det är det som gör mig rädd.
Varje gång vi möts, hoppas jag på att få blicken -som du utan att tänka på det
ger alla du talar med.
Du är en brinnande själ, men du brinner inte för mig
Du har en passion i dina ögon, som får allt dom rör vid att explodera
Jag imploderar, för du ser inte mig- som jag vill.
Du talar inte med ord, du svänger ditt innre som en vacker prydnad
Du är inte rädd, alltid lugn, alltid med, erfaren, världsvan-
Det gör mig rädd, det får mig att hoppas på mer-
mer av allt du har. Det hade varit perfekt, om du hade sett -mig.
Utan att tänka dig för, låter du din kropp avslöjja vad du vill.
När du halvsover trycker dig lite närmare- lite intimare
För att vakna till liv, för att återigen ångra -rodna- det du gjort.
Om du viste, vad jag vill
- Som jag inte har visat mitt innersta för dig
- som jag inte har fläkt ut mina drömmar.
Men du kan inte se, du har för stora ögon
Du kan inte höra på mina ord, Du är för lyhörd
Du kan inte svara, du är för intelligent.
Trots detta, bekräftar du mina tankar, bara genom att finnas
När du vrider dig åt mitt håll, när du ovetandes beodrar vinden att bära din doft,
då stannar allt jag någonsin känt till.
När du skrattar åt mig, vill jag gråta- nu. För du förstår inte
Du sitter på din pedestal -ovetandes om att det tar all styrka jag har, att bära den.
Men jag klär mig gärna i martyrernas färger, för att få vara i din närhet,
för att få bära din styrka.
Jag skulle ge mitt liv, min vackra, för att få se dina svagheter- för att få dofta dina tårar.
- Men du kan inte öppna dig för någonting som inte finns.
Trots att avsaknaden omhuldar mig, så njuter jag.
Är detta vad jag så länge har längtat efter, vad jag tror på?
[Distanserad Narr]
Jag tvingas dagligen att befläcka min gudartade existens, genom att beblanda mig med lägrestående s.k. människor.
Denna oefrånkomliga dumhet som ständigt visar sig, gör mig lätt illamående.
Senast idag, tvingades jag att kasta mig in i verbalt handgemäng med en levande motsägelse; en filosofisk Poet.
Hur denne, enfaldigt obegåvade trashank försökte triumfera över mig, gång efter gång bevisar att aktiv dödshjälp kanske inte är helt ogenomtänkt..?
Efter att ha glidit ur demonernas käftar, sprang jag handlöst in i nästa skottdrama.
Att bli ifrågasatt av en sextonårig flicka, käns lite som att hängas ut som Ullig bland får.
Är det annat en givet, -snarare- tvunget att degradera sig till deras nivå, som pendlar mellan att
förneka sin egen existens, på grund av sitt onämnbara värde... Usch, när pöbeln oavsiktligt förvandlas till Narrar, kan man hålla sig ifrån att lé.
Vidriga dag- Be gone!
Godnatt.
[Fragile Life]
Det var en underbar dag igår, en hemsk dag, och en vacker dag.
Vaknade glad i hågen och lycklig över livet,
åt min frukost, kollade min mail.
Mitt i allting så fick jag veta, att en gammal vän hade dött.
Vi var inte jättenära vänner, men tilräckligt. Han blev 18år. Hjärtattack.
hela världen skakar, vattnet slutade rinna, skratten tystnade, tilloch med vinden slutade blåsa för en sekund.
Tomt. Det var så det kändes, allting var tomt. Ingenting behöll sin innebörd, sin mening, sina avsikter.
Minnesstund idag. Skall gå på begravningen. Behöver smälta vad som har hänt.
Sjukt. Mina tankar kring döden är kvar, men dom sätts på prov. Reincarnation. MY belief.
På eftermiddagen, fick jag dambesök från skolan. Jag, Rebecca och Perry ät mat.
Sedan jag och Becca till Slotskogen, där vi träffade resterande av ligan. Max, Magnus, Martin, Anna, Erika, Stev-e, Dennis, Björn, Jag och Rebbecca. Det var massivt fint.
Drack öl, spelade kubb och grillade Marshmallows :)
När det började mörkna, gick männen (Jag, Björn & Stev-e) och snodde en grill.
Så satt vid i mörkret, tills det blev för kallt.
Då splittrades laget, dom åkte till sig, jag och Rebecca till henne. Åt kvällsmat, rökte aldeles förmycket Cigg ,drack öl, och té. Och sov.
Fint. mm.
Livet är oförutsägbart- Men vackert.