[Varde Ljus]
Det är fint, det är trevligt.
Jag gillar lov, men inte idag. Jag vill fortsätta leka med mina vänner, dom får inte åka hem över lovet.
men, som alla vet, så kan man inte förbjuda en valp från att urinera på soffan, vill han, så får han.
Fint.
Och så är livet vackert .Det lyser otroligt mycket i mitt sinne, och jag mår klockrent.
Av olika anledningar så förgylls dagen, aftonen och natten ovanligt ofta.
Vet inte varför, men det verkar vara så.
Och så har vi det med mat. Det gillar jag, mycket. Mat är fint, och det känns bra att ha det överstökat. Nu kan jag gå vidare i livet.
*pust*
jag hälsade på Farfar i går, åkte med pappa. Han hämtade mig på Wendels, så åkte vi gemensamt audi-bilen till Alingsås. Det var fint, vi talte om livet i helhet, och vi diskuterade kvinnor, korkade mail och framtid.
Sommaren, hösten. <3
Skotland. Det gillar vi..
Jag har tränat massor av Akrobatik, sista tiden.
Det är underbart, med våren. Alla blir glada, spralliga och kärleksfulla. Sex och akrobatik åt folket!
Yes!
Och så har jag införskaffat Def Jam: Icon.
Och jag är förälskad. Ojjojj.
Och så en dikt, våren till ära.
Kommentera gärna, och tala med mig om era tankar. Forumet är kommentarerna! I promise 2 answer^^
Kring åldernshöst, när våren är ovesäntlig
När alla drömmar har förverkligats
När alla drömmar har slagits i spillror.
Jag vaknar, av ångest, täckt i kallsvett-
För jag glömmer aldrig hennes ansikte
Mimik-fattigdom, tomma ögon
Är detta vårat sätt att återbetala för våra synder?
Värdighet?
Löven återfår aldrig sin färg
när dom har nuddat marken.
[Genus Martyris]
Jag är så bitter över vad ett pucko kan ställa till med, och hur korkat
ett helt könsvälde verkar vara som köper vad en kålrot kan säga...
Jag talar givetvis om FI (Feministiskt Initiativ)
Detta lämmeltåg, vars agenda bygger på hafsigt uträknad hämnd
gentemot alla män, verkar försöka återuppbygga Rom,
i en modern och politiskt tappning. Var är deras plan?
Jag är INTE manschauvinist, men jag är starkt emot modern feminism.
Feminismen är en bra idé, som borde ha stannat vid jämnställdhet, inte vid
Genus-diktatur, som det försöker uppnå just nu.
Varje gång jag läser om FI, om fröken Gudrun och hennes vettvilliga uttalanden, så blir jag
trött och förbannad.
Jag har en tes, om hur det fungerar med hennes agerande.
Jag tror att allting är en plan, där hon skall skojja med Svenska folket, och se hur långt folk kommer ta henne
på allvar.
Jag hoppas i alla fall, att det är så.
Jag läste, eller hörde (minns inte) att det är fler Kvinnor en män, som blir påkörda av traffikanter, och att det är fler män som kör på folk.
Detta nappade givetvis FI på, och dom hävdade att det handlade om avsikt.
Självklart så blir jag sugen att klippa kvinnor med min Volvo när jag är ute och kör bil,
och det är väll var mans rätt? Eller?
Det är helt sjukt, och helt befängt.
Det kan inte ha att göra med det faktumet, att Statistiken visar att fler män en kvinnor kör bil?
Eller är jag ute och cyklar?
Eller skall vi låta Fi hållas?
Det kanske vore en bra idé att skjuta av alla män, avrätta dom rakt av, från födseln.
behålla en liten del, vars enda uppgift är att föröka, fram tills utvecklingen tillgodo ser kvinnornas
kropp ett eget sätt att befrukta ägg på?
"Varje man är en presumtiv våldtäktsman"
Ja, det är nog klokt..
Jag blir så bitter.
Jag hoppas att Fis (haha) skämt går över snart, och att dom börjar föra en riktig politik.
Skall en rutten fisk få förstöra för hela havet?
[Prepare for evacuation]
Andas
Annhåller om att få andas
Slungar mina tankar, genom föntser, 1 kilometer ovanför all sanns
Andas
Återigen bultar mitt hjärta
Mina drömmar förför alla åskådare, samtidigt som mitt lugn behagar
Andas
En kappa av kyla -behaglig kyla - har svept sig kring mina ord
Jag njuter av stillheten, när jag släpper taget
Håll andan
Jag låter min puls avgöra om jag skrattar eller gråter
När jag ler i slow motion åt alla som ser mig
femhundra meter kvar
När man ser allting från ett avstånd, då verkar alla drömmar lika ovesäntliga
Det är först där man kan se hela motivet
Andas ut
Och mitt i allt tumult
Så älskar jag mitt liv
Svart & Vitt
när man är liten, då är livet svart vitt.
Man skrattar, eller man gråter, pappa är vaken, eller sover, mamma är glad, eller ledsen.
Detta är någonting barn utvecklar, för att skydda sig, för att man inte är redo för att se alla nyanser, och skilnader i kulörerna.
Men det går över.
Nu är jag 20år gammal, jag ser inte längre saker i svart-vitt.
jag ser gråskalan.
Ännu så ser jag inte andra färger, blått är havet, rött är kärleken, gult är solen, grönt är gräset.
men det kommer.
Min barndom är inte längre det ok som det en gång har varit.
jag har pratat, tänkt, gråtit och skrattat över det.
Är det en del av gråskalan..?
Det som jag har börjat se att folk inte lär sig, är att även förlåtelse fins i gråskalor.
Min mamma, och min pappa har varit svin, respektive kackerlackor i mina ögon.
När dom inte var det, så var dom halv-gudar.
nu ser jag, dom är människor.
Det är nu det är dags för mig att visa om jag är en halv-gud eller en kackerlacka.
"Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt" eller vad det heter .
Pappa, jag förlåter dig för vad du gjorde när jag behövde dig. Att du inte kämpade hårdare.
mamma, jag förlåter dig, för att du valde att kolla bort när det behövdes...
men jag är inte gud. Jag ser bara nyanser i att förlåta och i att dömma.
Systrar; Varför gör ni inte samma sak?
Personlig Intergritet
Det är en linje, som går från det yttre, genom själen. Det är en okränkbar(skall vara), och evig linje, som är där för ett personligt skydd.
Det är uppdelat i olika lager, alla som fungerar som skydd fram tills den igentliga linjen kommer.
Det är stolthet som fyller den skottsäkra delen.
Det är en sak som måste respekteras, annars ryker resten av banden med det. Typ, rellationsbanden med personen som påfrestar det...
Mellan Ett och Noll
Annelies senate verk.
Naket, lite naket, så öppna inte om ni är känsliga;)
Hon är så duktig! :)
Nordea- Alltid till hands
Nordea-
Från ett skede i livet
Till ett annat
[Karmans Varelse]
Ett liv fullt av motsägelser.
Varje gång jag vandrar genom biblioteket på väg mot datorsalen så drabbas jag av akut ångest. Det verkar inte spela någon roll vad jag gör, eller vilket humör jag är på, för så fort jag entrar
biblioteket så försvinner mitt humör, och min existens skrynklar ihop sig till en papperspåse.
Idag har det varit en fin dag, än så länge. Somnad som en stock (och en sån stock) bredvid min älskade själsfrände Annelie.
Natten förflöt enligt alla tänkbara önskemål, enbart för att kulminera när hennes väna stämma informerade mig om att nattens bekvämligheter var över. Suck.
Så jag sliter på mig alla tänkbara tillhyggen och kläder man kan behöva för att överleva en skoldag.
Cigg? Check
Snus? Check
Nycklar? Check
Fickkniv? Check
Tändare? Check
Ett bra humör? error
Jag skulle behöva en handväska. Mina byxer ser ut som en välanvänd penningpung, där mynten har formats efter innehållet. Dock inte lika läderaktigt.
Och mer?
Jag har haft engelska. Vad trevligt, med fröken Sue Sergei.
Vi talade om Oliver Twists skapare, och om livet som gosse under tiden då unge herr Twist levde.
Otrevligt roligt.
Suck.
Och så engelska arbetet. en Academic Essay om cynism. Inlämning, på onsdag.
Status: Ej påbörjat. FUCK
Och jag orkar inte heller för den delen. Satan i helvettet.
Sista ciggen tändes för 10min sedan. Nu är det över.
Livets sista tåg har passerat, och en ny mörk tid anländer. Keep out.
Hej på er.
[Kastrat-Membran]
jag vill inleda med att be om ursäkt för att jag har försummat mitt skrivande ett par dagar.
det har varit behövligt- och så har ju bloggen som bekant bråkat med alla människor i hela världen!
hur har det varit dom senaste dagarna då?
Det har varit bra, och mindre bra.
Mitt senaste inlägg ställde ju egenexistensiella frågor som man valde att inte besvara.
Men det har blivit bättre sedan dess.
skall sluta röka nu, nu är det bestämt!
Tjöpte sista paketet idag, och skall efter det icke mera bolma.
Man får ju tänka lite på hälsan (eller det faktumet att konditionen är obefintlig).
Har tränat massa akrobatik dom sista dagarna, tränat lille kroppen.
Det är underbart, har aldrig vägt så mycket som jag gör nu, och min taniga lekamen expanderar i underbar takt. Snart dags att göra om pressbilden igen;)
Skall träffa min vackra bandit idag. Skall baka kaka, kolla på Rasmus på Muffen och svälja barn!
Nja, kanske inte det sista.
mm, så det så.
Tack för att ni fins alla människor.
Och så en dikt, studnen till äran. Skall få rutinen tillbaka med en dikt om dagen igen!
I mitten av molnet
Som pelaren vars vikt, delas av flera
Där står du, du håller min hand
Delar min smärta
Lättar min ord
Annelie, låt våra drömmar förevigas
I ett moln av ljus.
[Äcklad]
Jag har så många sidor hos mig själv, som jag inte gillar.
Det är en underbar och vidrig känsla. Det lämnar en bitter avsmak av mänsklighet.
kynos- Absolut. Jag vet varför vissa tankar föds, och varför vissa omänskliga, och ohumana tankar kan florera och växa i kalla eller motbjudande miljöer.
Jag träffade en man idag, som jag avskyr, som jag hatar av hela mitt hjärta.
Och jag funderar- Varför sparkar mina kräkreflexer igång när jag ser hans ansikte?
Varför ryser jag av olust, varför knyter jag mina händer, varför krampar mina kindmuskler när jag hör hans röst?
Är det för att jag känner igen mig i hans självdestruktiva beteende? Är det för att jag visar sidan hos mig själv som jag vet kommer förbjuda mig entré till Lustgården?
Det har varit en värdelös och repulsiv dag.
Jag försov mig, vaknade på felsida. Vaknade med ångest för att jag hade negligerat klockans hjälpsamma och vänligtmenade ljud.
"Gå upp nu, Isak"
Mind you'r own fucking things, or i'll erase you from the face of our pathetic earth
Tog ut min äckliga ångest på Banditen. Det var inte meningen, men jag gjorde det ändå.
Drog på mig mina fula, tighta byxor, och lunkande skamset ur lägenheten för att hånas av samhället på spårvagnen.
So ashamed
Missade halva första lektionen, missade en näravaro som jag desperat behövde.
Jag ljög för min Lärarinna, Gun om mitt arbete som ännu inte har sett dagens ljus.
"Det är klart att jag har gjort arbetet, det ligger hemma och väntar"
Jag suger.
Och morgonens höjdpunkt; Maten, var vidrig. Coscos och örtsås. Jag ville spy över mat-tanteras äckliga upsyn när dom fnittrandes och skadeglatt berättade om vad som serverades idag.
"Ta för dig"
Slampa, om du värdesätter ditt ynkliga skitliv så håller du käften.
Och så ringer mobilen mitt under den s.k. maten.
Det var han. Han var här?
Jag hatar honom, och jag känner hur maten är på väg att vända när jag tänker på hans hud, när minnet av hans insjunkna bröstkorg entrar mitt minne. Vad vill han mig?
Så jag träffar honom. Jag njuter av att dömma, trots att han inte vet varför jag inte gillar honom.
Han kommer aldrig förstå, varför skulle han?
Varför skall han lida av att jag har fördommar, av att jag känner igen mig, jag ser mig som 13-15åring i honom.
Och jag hatar mig själv, i alla fall under den tiden. Det var inget liv, det var ett patetiskt försök att försvenska det välkända uttrycket "Thug Life".
Skitsamma- Jag sticker, till banditen...
Gör det Isak, fly från dig själv och dina retsamt fula fördommar.
Shit.
Så somnar jag. Sover förbi hela dagen, sover förbi tiden jag älskar, tiden som kunde fått mig på bra humör. Fyfan vilken dålig dag.
Förlåt mig för min trångsynthet, förlåt för mitt patetiska självömkande...
Älskar dig, A, och förlåt att du fick ta all min ångest. Älskar dig.
Nu är dagen slut. Underbart.