[Jesus saves, and Descended withdraws]
Ju mer man funderar över livet och förhållanden, ju mer misantropisk blir man.
Jag känner att förhållanden är en fin uppfinning- MEN, det är väll tanken att man skall må bra av det?
Vart har man nått när man planerar in bråk i en vardag?
"Du vet att vi kommer bråka då, i veckan vá?"
Om ett förhållande innehåller bråk, -mycket av den varan- då är det någonstanns det vilar ett fundamentalt fel.
Mina tankar kring ämnet är att (minst) den ena parten fungerar som ett substitut för någonting.
Och om detta är fallet, så kräver det att man omarbetar hela förhållandet, med allt vad det innebär.
Vart ligger då kostnaden, vad är produkten värd?
Är det värt konstant magkattarr? Är det värt ständig ångest?
Herr Ågren är inte en del av mitt förhållande. Jag har ingen treenighet i min relation.
Det är ett stereoförhållande, och det är så det bör behandas.
Jag tror att min gränns är nådd, eller passerad. Är den sista strängen på lyran på väg att gå av, eller går det fortfarande att stränga om?
When I know that in a fight, you'r wrong, and Im right
My feelings tell me "give up, or you'll loose a lot more"
Well, my feelings right now, indegistible to the core
If you laugh at life, and it's fucked up emotionall constipation
and, If I live my life with my own interpretation
And it might not match with the way you look at things
I might be bond to the ground, while you fall with your wings
So talk to me, please let you'r thaugths emerge
confuse me with fuzzy sentences and strange words
But dont ever prevent me from saying my part
If you do, you'll lose more then my part of you'r heart
I wonder, why are we based on different codes
And why do we have so different nodes
When I try to climb a steep, and you fly away and leave the top
You saw something else, and left me withouth words or such
just talk to me, tell me what you'r eyes got seduced by
or I'll climbdown, and find another hill top
... *morr*
Hur mår du, min vän? Finns här om det är nåt!