Descended

Namn. Något av det mest intima vi människor har.
Det sätter prägel på allt vi rör vid, och vårat samhälle skulle fallera om vi fråntogs rätten att använda namn.
En slaktare lider inte nämnvärt av att knuffa kreatur av pinnen, om dom får förlbli anonyma.
Om vi skulle namnge en av hans "varor" skulle slaktaren ha betydligt svårare för att döda den.

Namn.
Det är så personligt, men ändå så oidentifierligt.
Jag lysnar om någon ropar Isak, men jag känner inte igen mig i andra som bär samma namn,
jag känner ingen sympati eller empati för levande varelser, bara för att dom bär mitt namn.
Men ändå, så betyder mitt namn så mycket. Skulle jag byta nu, till vad som helst, då skulle dock hela min självbild rubbas. Jag skulle inte längre vara lika säker i mig själv.

Dock så betyder andras namn, oerhört mycket.
Man kan tycka illa om en människa, bara för deras namn.
Ett klart exempel på detta är Nasismen, Rasismen och liknande.
Man kan å andra sidan tycka gott om någon för vad dom heter.
Att döpa sina avkommor efter folk är en av dom största kvittorna som finns på att namn är viktigt.

Paradoxen är hur enkelt man kan bli av med sitt namn, sin titel eller vad man nu lystrar till.
Inte bokstavligt talat, men bildligt.
Att bli mobbad hela sitt liv, det är ett bra sätt att bli av med sitt namn -sin person- på.
Och hur ofantligt svårt, eller rent av omöjligt är det inte att återfå det, eller bära det med samma ära som en en gång har gjort?

Namn, titel, rang och hirearki.
Allt detta, är människans påfund.
Om inte Ghandi hade hetat just Ghandi, vem hade han då varit?
Ett annat ansikte, en person som har begått stordåd, satt ett klart exempel, och som har visat prov på att människan någonstans är god/ korkad.
Utan hans namn, hade vi inte kunnat berätta om honom.

Samtidigt är titlar, namn eller liknande identikikationer någonting som driver hela vårat samhälle.
Om vi inte kan säga vad vi är, då är vi anonyma, vi existerar inte.
Frågan är om det är på gott, eller ont.