Descended

En ytterligt hatfull dag.
Vaknade i morse (aldrig går denna sjukdom över), bredvid min kvinna.
Kärlek, jo vist, verklige. Drägglad på magen, av en sovsvullen gudinna, är det kärlek det?
Styrka, jag reser mig, vacklar ut mot vardagsrumet, där det ligger soppåsar i travar.
Samhället har verkligen gjort framsteg sedan stenåldern. Verkligen. Soppåsar, travade.
Är det motsvarigheten till tjocka kvinnor i djurpälsar på stengolv i grottor?
klart att jag ser den cyniska koplingen till den moderna mannens syn på framsteg.
Klart att jag vill ha kvinnor i leopardunderkläder designade av Luois Vuiton däckade på golvet, i mitt designer hus, framför den öppna brasan.

Fuck it.

Frukost, ja, det är jag sugen på. Med magsår som backup så är mat det första jag tänker på.
Svårt att inte njuta när sällskapet diskuterar nattens bravader. Som aldrig har hänt. Det var en dröm!
tänk ändå, om denna dag -vidriga upplevelse- hade varit en dröm.
nej, inledningen var någonting man hade kunnat klara sig utan, verkligen.
Efter en smärtfull frukost retirerade jag till mitt tillhåll i vardagsrummet, bland alla damråttor
och soppåsar, framför mitt X-BOX 360. Klart att jag väljer Gisslanfritagning över min kvinna,
som förövrigt har mumlat om a-fils förgiftning hela dagen.

Livet väntar inte på lidande.
Puck tvingade ut mig på staden, där vi skulle införskaffa leksaker till någon
av hennes kloka medmänniskor, som tror att det är en bravad att avklara en utbildning,
som ALLA i sanhället har klarat av. Bra jobbat, verkligen! Du är en unik man, som har klarat
skolans motgångar (som säkert varit extremt påfrestande för dig) så gallant. Du slutade säkert
med stort G+ i logiskt tänkande. Mm.

Efter inhandlingen av tröstgåvorna så sattes jag på en bänk för att invänta en buss.
Numret har jag inte en aning om, vilket det var, efter som ändhållplatsen var lika
attraktivt bänken jag satt på. Värmen var outhärdlig, det var säkert 50+ i solen,
och alla människor som stod omkring mig hade säkert inbyggda ACar i sina kläder.
Eller så var som fakirer som njöt av stekningen i sommarsolen. Jag hatar sol. Mm.

Det måhända att kvinnor är den felande länken i världen, men ibland lyckas dom.
Mitt i allt mitt lidande så kom min lilla Puck glidandes med en Loka och glass.
Jag gillar inte ens glass! Men det är klart att man måste spela tacksam mot kvinnan
som skall dela ens efternamn en vacker dag.

Så kommer bussen, och det fins ingen AC iden.
jag hamnar bredvid två 12åriga flickor med svett-problem. Trångt, illaliuktande.
nej, tacka vet jag självmord.

När vi kom fram, lade jag mig för att sova förbi resten av dagen,
vilket hade fungerat om inte snorungarna på bussen hade skrikit efter en
fantasivän vid namn Oskar, ½meter utanför fönstret. Vaken, arg...
Ja, hur resten har dagen har varit, kan ni nog räkna ut...


Jag är inte bitter...