Descended

Inte ensam, det har jag aldrig varit
Alltid skrattat vid din sida, alltid alvarligt
vi kunde lé tillsammans, skratta ihop-
tillsammans, men ensamma, förstod mig nog
hur jag rös, när du log, hur jag led
när du utan förvarning tog allt som var vårt och dog
Tanken fans aldrig, inte ens när du skred-
till verket, med din outsagda plan

dina luddiga tankar, dina osammanhängade svar
Jag irriterades lite då, men jag har lärt mig att älska
dina tystnader som om du bar mina barn som min nästa
och nu är den outtalade planen splittrad
och allt som är kvar är ångest i min fristad-
I mitt läger, där du började bygga ditt bo
för att slå dig till ro, utan att jag förstod-
Ekade skratten ihåligt, av osäkerhet och rädsla
det oförstörbara var inte tåligt, det gick inte att bekräfta

innan det slutade rodna, det som skulle bli kärlek-
blev en förhårdnad, av oupbruten tillit, av slag och smek
jag lånade min tid, räknade sekunder, försov mig
en oåterkallelig gärning, glöm mig aldrig, men förlåt mig

Jag älskar dig, Puck
kommer alltid stå vid din sida