The poems of Red
Röda väggar, allt är rött
jag fumlar efter proppen, som skulle kunna förlösa det röda,
dränka det, ta livet av det, låta det sakta, dö ut. Torka, försvinna och förångas.
Men inga händer i världen kan lossa på en propp som inte finns.
För allt rött, finns därinne, långt bortom fuktiga mardrömmar och ångestsargade själar.
Någon stanns finns det, men vart..?
jag fumlar efter proppen, som skulle kunna förlösa det röda,
dränka det, ta livet av det, låta det sakta, dö ut. Torka, försvinna och förångas.
Men inga händer i världen kan lossa på en propp som inte finns.
För allt rött, finns därinne, långt bortom fuktiga mardrömmar och ångestsargade själar.
Någon stanns finns det, men vart..?
Kommentarer
Postat av: Eliin
Du är så sjukt duktig, en verbal magiker.
Saknar våra meningslösa samtal om tider som passerat och alla glada dagar med leenden som så snabbt passerat förbi men ändå satt sig i minnet som fett i stekpannan.
Trackback