Descended

Vid något tillfälle bör man antagligen lägga på luren-

men vem vet då vad man kan missa..? Det kanske var vid

det exakta tillfället som dom svarade, som dom ursäktade sig

för alla sina misstag dom gjort...

... Eller så väntar man i onödan, för dom kanske sitter och skrattar

i lunch rummet, åt alla som är sjuka, alla som tror sig vara lite viktigare en resten.

Jag tvivlar på att någon kommer säga till dom att dom gärna väntar,

på deras kaffe, eller deras frukostraster, för deras raster är viktiga -indirekt- för

ditt välbefinnande. Skall vi klappa alla recpetionister och växelflickor för deras

oändliga kunskap om datorer, och empati?

Jag väntar gärna.

När det har gått en stund, så kan man ibland höra,

hur någon lyfter på en lur och sedan lägger på.

Har dom nummerpresentatör, kanske?
"Isak Bergeheim. Hmm, var inte det den gnälliga grabben

med nackspärr? Vi skiter i honom, vá? Gittan, vad säger du?"

Det är nog så det håller på, tror jag.

Men jag kan gilla det, för någonstans så eggas min fantasi, när jag hör luren lyfta,

när jag får höra två klapprande fotsteg mot det kalla sjukhusgolvet, och sedan bli klickad.

Vad gör dom? Är det någon som går, är det en vacker ungflicka med intentioner att rädda världen,

eller är det en överläkare som fnyser åt att någon försöker nå honom, via telefon?
Vet dom inte att skall man ha kontakt med honom så får man allt tala med hans sekreterare först! Det kanske är därför han klickar folk..? För med hans lön, är det faktiskt värt att vänta.

Jag menar egentligen aldrig att låta otacksam, eller liknande-

jag anar nämligen att dom snälla men oroväckande förvirrade själar.

Vad kan man ställa för krav på ett servce yrke? Jag vet inte, men välnoppade ögonbryn är ingenting jag värdesätter över telefon, så vida då det inte gäller en bildtelefon..

Dom har säkert andra kvaliteer..? Damerna på sjukhuset som kopplar mig till faxar kanske är jätteduktiga på att måla porträtt av Stalin, eller våran Konung?

En sak är i alla fall säker, att dom flesta borde gå en charmkurs, för det hade gett sjukhuset ett finare intryck när vicedirektörer busringer!

Det kanske är så att dom är helt outbildade, och bara har sats i växeln för att kriminalvården har platsbrist, och i någon förvirring tror att det underlättar med inkompetenta växlister? (är det ett ord?)

Kan det vara så att alla strumpor som försvinner i tvättmaskiner, warpas ut till det utta universum som man koplas till när man ringer sjukhuset? Det måste vara en annan dimension där alla med åkommor straffas i en oändlig spiral av smärta och väntetider. Jag har ändå väntat i 30 minuter nu. Ack.

Man kanske skulle ringa in ett bombhot? Det hade nog inte varit heltfel!

"Det ligger en bomb i bårhuset, fack nummer 08224589- förresten, medans jag ändå talar med dig, jag har lite ont i halsen?"

Ja! Jag kom fram! Helt otroligt, jag nådde ljuset- för en kortstund.

Kvinmnan jag sökte svarade, och inga faxar i världen kan hålla min glädje tillbaka!

Woohoo... ..Emelertid, så hade hon andra intentioner. Hon vill ha en fikapaus, så jag blev ombedd att ringa tillbaka, om... femton-tjugo minuter. UNderbart!
Tack, för att min hälsa är så viktig. Jävlar...