Descended

Någonting hände, någonting som inte skulle hända.
Det kände jag när en blixt av smärta korsade min nacke, ner från skallloben till axelns utsida. Intensiv smärta, instinktivt böjde jag mig ner, kurade ihop mig till en boll för att skydda mig mot det obehag som nu valde att göra sig synligt.
Ingen i rummet förstod vad jag duckade för, men ingen skulle nog förstå,
om jag återigen försökte förklara med den inlevelse jag alltid vile understryka.
Inte enns om jag menade allt jag sade nu. Så jag var tyst, skakade lugnt på huvudet för att låta dom tro att jag hade hallucinerat eller dagdrömt igen.

Men det kom tillbaka, efter tiominuters väntade kom det igen,
ännu starkare än innan. Ett kort intensivt stön av smärta var det enda jag fick ur mig. Jag berättade vad som var fel, och alla avfärdade det som en produkt av en helg liggandes i korsdrag.
Så rätt dom antagligen hade.
Jag fortsatte att konversera, dricka min Whiskey och spela med min vän och hans flickvän.

Men det kom igen, och nu kunde jag inte hålla mig längre,
så jag ställde ner glaset med den vattenspädda Whiskyn på min väns fönsterbräde,
och lunkade förstiktigt ut till Olle, min bästa väns fader som satt och pimplade pilsner i rummet bredvid.
Jag bad om någonting starkt, varpå jag fick en medecin av honom som hjälpte direkt. Eller någorlunda, i alla fall..

Aftonen förflöt, och tiden för sovning var inne.
Jag lade mig på en allt för kort soffa och vilade, -i korsdrag-
och vaknade dagen därpå, därefter.
För att korta ner själva scenariot för er,
så slutade det med en Söndagskväll på Akuten,
där jag fick otroligt fint bemötande av doktorer och sköterskor.
Säkert en och annan diagonissa också.
Något som säkerligen underhöll aftonen var alla felsägningar som en tungt drogad Isak fnissade ur sig då han skulle vara trevlig.
"Har du fått någon medecin, Isak?
- Ja, jag fick en sån där... Vad heter det? ...
Vitamin coktail"

Suck.

Så jag har varit sjukskriven hela veckan, fram tils i morgon då arbete återigen skall slita min redan unga och vigöra kropp..

Ack. På återseende, mina tappra krigare.