Descended

Det är här jag står-
med ditt adamsäpple knackande i min hand.
Kom igen- be om ursäkt för alla gångar du torkat av dina fötter på min själ!
Eller skit i det- jag sitter på alla ässen i leken nu.

Jag känner hur ditt saliv rinner ner över min handled-
hur dina rådjursögon krymper. Dina pupiller vidgas bortom möjlighet-
precis såsom mitt hjärta en gång fick bristningar av dig.

Är detta verkligen hur våran evighet av eldiga nätter och tårfyllda mornar skall kommas ihåg?

Varför gråter DU, och varför säger du ingenting?
Du ströp mig under så lång tid, och jag talade i slutet.
Min frigörelse. När kommer din..?