Receptet.

Det är så enkellt att dömma
Så enkellt att tro sig förstå folks problem
Varför är det då, så svårt att förstå sina egna behov?
Sina egna önskemål, stå för sina åsikter och våga drömmar sina drömmar?

Varför?
Varför?
Varför?

Jag närmar mig mitt mål, för tiden går.
Jag sliter för att morgondagen skall gry.
Och det gör den, även utan min inblandning.
Kanske är därför som orken tryter?

Ju närmare nästa andetag kommer, ju mer kippar jag efter andan
Jag kvävs utan intentioner.
Det enda som skrämmer mig, är mina reflektioner.
En spegels yta kan inte krusa sig. Och om det inte är den som viker sig, så är det ju... jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback