En mammas klagosång/ Hennes förtvivlan
Bär sitt leende utan minnen av övergrepp eller brustna ica-kassar
Hon berättar aldrig om sanningen. Fabricerar sina samtalsämnen.
Om sin begåvade dotter, som även hon våldförs på.
Illaluktande disktrasor, matkassar fulla av ytlighet.
Äntligen helg, för min vecka var jobbig. Min helg är ett paradis utan promenadstigar.
Hennes förtvivlan skriker ut genom hennes ögon.
Den tappade mjölken i affären, den bortsprugne arvingen, mobilen som aldrig ringer.
Förtvivlan när min drottning är hos sin far. Min helg är min.
Veetade ben, klumpig maskara, en billig doft av desperation. Baginbox.
Trummande fingrar mot bardisken. Spegelskärvorna skär i köttet.
Ingen riddare idag heller.
Upp på Måndag morgon. Huvudvärk från tårarna till sömns. Sedativer.
Ångest. Vardagsmonster och anpassningsbarhet. Se pigg ut. Var fräsch.
Var chick. Zoloft i skrivbordslådan på kontoret. Selektiva serotoninåterupptagshämmare.
En trasig kaffeautomat och livet är över.
Jag förstår den inte riktigt. Känns som att den är ihop plockad ifrån flera snygga meningar. Inget illa för du skriver alltid annars jättebra!
Hej En som läser!
Det är min reflektion av allt för unga ensamstående tonårsmödrar. Som skall vara så mycket. Mamma, skall ha en karriär/ skola, bli bekräftade, vara bra föräldrar, ha vänner, hinna träna och allt annat. Orimliga krav som ställs på dom. Hoppas det ger lite klarhet i texten. Tack för att du kommenterar och reflekterar- mycket uppskattat! // Isak
Tack för svaret. Texten klarnade, det gjorde den. Jag har en tanke om det du skriver om krav. Är det verkligen andra som ställer de kraven eller är det man själv som ställer dem kraven? Jag menar, det enda man egentligen förväntas (i andras ögon) att göra som förälder är väl ändå älska och vårda sina barn? Det andra du nämner i ditt svar känns mer som viljor ifrån mödrar som vill uppnå något högre. Men jag kan ha fel...
Bra fråga!
Jo, det är nog så att det är krav ställda från och på sig själva. Tror att det är viljan att var allt. Tablå-mamman. Som är slank, fit, har ett bra arbete, en snygg man, en schysst garderob, bra vänner. Synen på "de vuxnas" självförverkligande i retrospekt tror jag, i unga kvinnor ögon. Någonting som är omöjligt att ha när man är 16-23, och ensamstående och nybliven mamma. Man måste ha tid för att utvecklas och hitta alla delar, en i taget. Det är så mina tankar går. Sedan hur relevanta dom är egentligen vet jag inte.