Descended

Sitter på mitt midnattståg.
Flyger genom världen utan att se
Sitter i min midnatskoma.
Känner hur vi korsar landsgränser
Passerar sekunder av eld, passion och ensamhet.
En miljon skratt förevigt låsta i reflektionen från kupérutan.

Jag lutar mig tillbaka. Låter mig förföras av dofterna.
Smattret från regnet, välsignade vagn.
Smyger genom berg, över vatten.

Lutar mig tillbaka, gungar med fötterna från det höga sätet.
Känner nyfikenheten klia i mina fingrar. Känner fjärilar i magen.
Pressar min panna mot rutan, ser hur min sikt försvinner.
Hur mina andetag får fingeravtryck, tårar och handavtryck att synas.
Hur mina andetag grumlar det som en gång var klart.

Girigheten -min överman, min domina- gnider armen mot rutan
för att återigen se. Återigen känna. Allt som passerat.
Men min sekund är över.

Tåget rullar långsamt in, och nya liv kliver på.
Spädbarn jollrar, skrattar- gråter och saknar.
Där vi kliver av, med hud som silkespapper, med livet i bagaget.
Längtandes efter en parkbänk att andas ut på.