Descended

Svarta tårar som rinner ner för din kind. Min vackra du. Tårar av bitterhet, sötma, längtan och saknad. Stående ovationer för din ensamhet. Din avskildhet i din briljans. Du minns vad du lärt dig. "vänd andra kinden till" snyftar du fram och ber mig slå dig över ansiktet igen. En gång till, gör det- bara gör det. Det är som ett plåster- så gör det bara.

Jag ser dig i ögonen, dina spruckna speglar som aldrig mer kommer återspegla den oskuldsfullhet du besatt som barn. Dina ögon- vars djup dränkte mina intentioner. Du ber mig, om det. Och jag älskar ju dig, så det är klart att jag gör vad du ber mig om. Jag sluter mig, känner all energi dras mot mitt hjärta, som flugor och mygg mot ljus. Jag andas, ett andetag, ett till. Och jag gör det.

Sekuderna blir till timmar, blir till år. Till livstider- små som sandkorn. I mitt timglas. Vinden smeker mina armar, känns skönt kall mot min svettiga hud. Du stänger av. Ljuset slocknar, och jag ser din mörka förvandling lika klart som solsken på en blå himmel. Jag knyter min hand strax innan kollision. Blodet stoppas- knognarna vitnar, handsvetten går i ide.

Träff.