När tystnaden kväver alla tvivel

MIn hand vilar i din. Känner hur minsta rörelse från dina fingrar fortlöper och förstärks i resan upp till mitt hjärta. Hjärtslagen ökar, slår hårdare, snabbare och mer intensivt, precis så som ditt hjärta gör. Vi slår i takt till, under vår brännheta och intensiva sekund. Sekund av perfektion. Svetten rinner försiktigt längst min ryggrad, ner över mina ärr. I vår intensiva sekund. Där en miljon möjligheter försvinner, skapas, testas, genomförs och viftas bort.
Det är våran sekund. En bubbla där ingenting annat spelar någon roll.

Du är så tyst. Varför är du det? För du finns inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback