Dumma uttryck.

Den Trettionde Juni, året var 2007. Solen sken, fåglarna var så där överdjävligt trevliga, och ingenting verkade vara fel. Sådär kallt uträknat perfekt som man kan ge sig fan på att det är i alla andras verkligheter utom ens egen. Där satt jag, på Idunagatan i Mölndal och var lika förbannat glad som alla andra, fram tills någon i min närhet tackade för sin existens, med den värmande och luddiga frasen: Tack för mig.

Där sattes bollen i rullning, och vars intentioner var goda, slutade med tre-fyra dagar av självspäk och själsligt omflyttande. När desperationen blev för stor för att hantera, då gjorde jag slag i saken och skrev. Resultatet blev en serie blogginlägg som handlade om just dumma uttryck.

Nu hampade det sig så, att fyra år senare skulle återigen solen skina. OCH NÅGON DRYG JÄVEL KLÄCKER EN BRILJANT KOMMENTAR. Så, med det sagt vill jag återigen hylla den senildryga artigheten i varje djuptrotad Jantelagare i Sverige. För enkelhetens skull så länkar jag till dom tidigare inläggen, så nu slipper "leta", "rota" och "anstränga" er för min skull. Hade jag vetat hur man länkade snyggare så hade jag givetvis gjort det.

http://descended.blogg.se/2007/june/tack-for-mig.html#comment - Tack för mig http://descended.blogg.se/2007/july/san-ar-jag.html#comment - Sån är jag http://descended.blogg.se/2007/july/hacken-full.html#comment - Häcken Full

Så, och med det så kan jag förvarna inför kommande inlägg där undertecknad antagligen pikar just dig, för ditt formlösa varande.

Tills vidare: Isak Bergenheim

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback