Descended

Det är svårt att finnas för någon som inte riktigt vet vad dom vill ha. Att tillfredsställa en relation vars förhoppningar, rädslor och önskemål ständigt skiftar, är att skalla sig blodig mot en vägg. Om inte på en gång, så är det en tidsfråga. Men, man kan komma väldigt långt med goda intentioner och ett öppet sinne. Att stötta någon kan vara lätt, och det kan vara svårt. Jag gissar på att alla människor, som har någon dom älskar, ibland gör sig redo för stormar i namnet av tillit och omtanke.

Det är lite annorlunda att finnas för någon med psykisk ohälsa, eftersom (beroende på diagnos) deras önskemål är precis så skiftande som vågorna på havet. När den enda oreglerbara variabeln är säkerheten i presumtivt humörsbyte, så får man ha en ängels tålamod, eller en riktigt djup insikt i personens karaktär och sätt att vara på. Som med alla andra relationer, så kan du läsa dig till vad personen tänker på, eller på vilket humör personen är. Men du kan inte förutspå vad som kommer trigga personen att byta riktning. Det kan vara lika enkelt som ett gitarr riff i en låt, som påminner om någons gitarr, som påminner om en gitarraffär, som påminner om en fest, som påminner om en... you get the picture. Det går fort, och innan personen själv har hunnit reagera på vad som just hände, så flyger diskborstar eller vad man nu har i närheten.

Det är lätt att reagera på en känsla, med att slå på samma känsla. Det är en Akilleshäl som väldigt många har, gissningsvis eftersom det är ett ypperligt försvar för en osäkerhet eller rädsla. Om man ser på vad som sker, objektivt så är det ett ganska riskabelt scenario. Att skälla på någon som är arg utan synbar anledning, kan gärna slå fel. Återigen så är flygande diskborstar en tänkbar uppföljning. Besitter man då karaktär nog att scanna av läget innan man går in, ser, reflekterar och lägger upp en hygglig game-plan efter det, så är möjligheten till ett Happy Ending ganska stora. Men det kräver självkännedom, tålamod och kärlek. För det är svårt att urskuldra ojust beteende med sjukdomsnamn eller liknande. Förhoppningsvis så är personen ifråga på jakt efter bättre mående, och skulle inte använda sig av det som en ursäkt för att få bete sig svinigt.

Det enda egentliga sättet att motverka kaos, panik och förvirring i alla relationer är ju genom att prata. Hålla öppna samtal, förklara varenda liten detalj som (sällan är)kan verka oviktig. Utelämnande av smådetaljer och emotionell instabilitet är ett säkert recept på paranoia, oberäknerliga utbrott och korta relationer.

Relationer är svårt. Relationer med psykisk ohälsa kan vara rent jävliga. Men allt går att åtgärda. Bara man vill förändras. Kärlek tror jag är lösningen på allt!

Isak